Rödingfrossa

Av , , Bli först att kommentera 22

En stunds fiske idag har förutom 20 fina matfiskar även renderat i en ordentlig rödingfrossa. Jag har haft närkontakt med något riktigt stort där nere i det kristallklara vattnet. Här finns stor fisk – den saken är klar!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Den ljuva morgonstunden

Av , , 2 kommentarer 23

Guldet i munden får idag bestå av morgonte och en god macka. Ute är det några få minusgrader, lite grått men rimfrostigt vackert. På sjön ser jag redan flera morgonpigga pimplare. Uppe vid vägen sitter vår nya "ljusgran" – en variant som man hissar upp i en flaggstång. Det blev så fint.

Sent igårkväll när vi var ute och pysslade med ljusen så hörde vi flera gånger ett mystiskt ljud uppifrån skogen. Det lät vasst och nästan som ett kort kulsprutesmatter. Uppenbarligen något djur som tyckte att husfolket skulle gå in och lägga sig. Jag undrar om det är ugglan som kan ge ifrån sig den typen av varningsljud. Tacksam för kreativa förslag från mina kära läsare.

Vi är bjudna att komma till renskiljningen ett par mil härifrån.  Även fast det är lördagsrusch så tror att att åtminstone en av oss måste åka dit. Det är ett fantastiskt skådespel och något som inte många får se.

Pysselkväll

Av , , Bli först att kommentera 25

Som en annan Sigvard Marjasin sitter jag här med tejp och kvitton i stearinljusens sken. Precis som han är jag kort i rocken och har antydan till mustach. Dock aktar jag mig ytterst noga för att klippa och klistra. Ordning och reda – löning på freda!  Såskareva! På soffan slumrar en trötter gube, och levande ljus och marschaller lyser upp Sandvikens Fjällgård i vintermörkret denna fredagskväll. Känslan av fredag kryper som en smekning över ryggen. Önskar er alla en fin och mysig kväll.

Dessa telefonförsäljare

Av , , 6 kommentarer 19

Sedan vi flyttade hit  till Sandvikens Fjällgård, har vi varit heta villebråd för alla typer av telefonförsäljare. Den ena trevligare än den andra, med smorda munläder och argument som man svårligen hittar en passage förbi. Oftast handlar det om att överbevisa oss om hur oumbärliga deras tjänster är för oss. Vi riskerar uppenbarligen att bli helt osynliga i cyberrymden, och ingen kommer någonsin att hitta oss, våra telefonnummer, information om vad vår verksamhet erbjuder eller ens vägen hit om vi inte hoppar på dyra "synlighetspaket". Själv får jag en liten varnande känsla likt "kejsarens nya kläder" och "konserverad gröt". behöver vi verkligen detta? Eller är vi dumma som inte hoppar på?

Vartefter veckorna gått har jag blivit allt tuffare och kan nu argumentera ganska bra för vår sak. Att sedan ett halvtimmes samtal tar kraft, dyrbar arbetstid och efterlämnar en irriterande frustration som genast tarvar en stark kopp kaffe, är en annan sak. I min värld är det inte svårare än att googla på önskad del av vårt avlånga land, använda kreativa sökord och vips så hittar man det man söker. Men förmodligen är jag bara en snål månskensbonde med naiva föreställningar om alltings enkelhet. Jag kanske sparade några tusen kronor. Dumt eller smart? Vad säjer du?

Rimfrost i armhålorna

Av , , Bli först att kommentera 31

Nu är hä kallvere. -27, krispigt kallt och kylan vill gärna söka sig in genom väggarna. Här har vi anrättat den slaktade gödkycklingen till en god värmande och mustig gryta för att fira den gödda husmoderns hemkomst. Den ska strax intagas i trevligt sällskap. Herrarna här på hemmaplan var nästan inne på nudelstadiet när den barmhärtiga samariten i fruntimmersform slutligen gjorde entre på gårdsplanen, men det är nog ganska nyttigt att få längta efter god hemlagad mat. Skönt att vara hemma igen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Om fötter, en gul emaljerad balja och om kärlek

Av , , Bli först att kommentera 25

Dagens tips för kärlekens bevarande handlar om något så simpelt eller exklusivt som fotvård. Fötter, ni vet de fnasiga och ofta styvmoderligt behandlade kroppsdelar som finns i skorna. De som dag ut och dag in bär vår kroppstyngd land och rike kring. Hur ofta unnar vi oss ett gammeldags fotbad? För egen del kan säjas – allt för sällan.

Vi hamnar återigen i köket hemma i Vindelgransele. Minnenas epicentrum, där så många intryck och minnen från barndomen präglade mig och gjorde mig till den jag är idag. Denna gång handlar det inte om matlagning.
 
Med jämna mellanrum tog mamma fram den runda gula emaljerade baljan som användes vid de regelbundna fotbaden, fyllde den med varmt vatten fotsalt och såpa. Först var det pappas tur. Hela denna procedur försiggick under gemytligt småprat och jag satt oftast uppe på köksbordet och iakttog mina föräldrars fotbadsritual som kunde ta en hel kväll i anspråk.
 
När pappas fötter var rena mjuka och renskrapade var det mammas tur. Nytt vatten, ny såpa och fotsalt. Jag minns aldrig att jag någonsin såg mamma ligga och vila, eller på något sätt unna sig en lat stund, utan ständigt ser jag henne ilande, uppassande, servande och arbetande i mina minnesbilder. 
 
Men jag kan här minnas hennes söta ansikte slätas ut och slappna av när pappa efter en stunds uppmjukande fotbad lyfte hennes välformade vader, först den ena,och sedan den andra ur skummet och lade hennes fot på handduken i sitt knä. Hur han tålmodigt och omsorgsfullt torkade, filade och skrapade hennes fötter tills de var rosa mjuka och fina. Hur han avslutade med att smörja dem med någon mjukgörande kräm och masserade dessa trötta flitiga fötter.
 
Det jag bevittnade var inte bara en nödvändig hygienisk och kroppsvårdande handling. Det var ren och skär kärlek omsatt i handgriplig välvilja och ett frigörande av njutningsendorfiner – något som de aldrig ens hade hört talas om, men icke desto mindre upplevde där och då.
 
Mamma gjorde samma kärleksgärning för mig när jag var trött, tung och höggravid, och strax skulle föda Alexander. Hon gav mig en kärleksfull fottvätt och välgörande fotmassage, som jag aldrig glömmer.
 
Likså har jag predikat för fotmassagens välgörande effekt till nära och kära, och även R har vid några tillfällen, visserligen lätt konfunderad men mycket nöjd, placerats med sina bleka skånkar i baljan för att skuras, knådas och smörjas efter konstens alla regler, och jag lovar att han aldrig glömmer det. Om han inte fattade det då – så kanske han förstår det nu. Sånt är kärlek. (blink-blink–tips..)
 
Jag vill idag slå ett slag för fotvårdandets betydelse i kärlekssammanhang. För att fördjupa en relation, visa respekt och uppmärksamma. Det må vara din älskling, ditt barn, eller kanske din gamla mamma eller pappa som behöver bli saliggjord denna vinter. Jag lovar att det blir ett minne för livet, och att ni kommer att stå på ”god fot” med varandra…..länge, länge.

Mobilbloggspremiär

Av , , Bli först att kommentera 27

Nedbäddad och ompysslad efter alla konstens regler hemma hos mamma summerar jag en intensiv dag. I morgon bär det av hem till gubbarna. Ryktet säger att tapetsering har påbörjats i sovrummet. Jag har längtat så efter det, att få göra fint och mysigt. Nu är min allra första mobilblogg avklarad och det gick ju bara fint! Gonatt gott folk.

Bli först att kommentera

Charmtrollsdax

Av , , 4 kommentarer 34

Dags att bege sig ut på stadens gator och verkställa en del inköp till byggnationerna hemmavid. Handsvetten börjar krypa fram så smått inför besöket hos min favoritexpedit. (icke!) Denna kvinna är en vandrande citron i människoskepnad. Redan hennes uppsyn får varningsflagg att resas men godtrogen som jag är så är jag alltid lika hoppfull att det där buttra ansiktet ska spricka upp i ett vänligt leende eller åtminstone ett neutralt face. Faran är att man smittas av den negativa känslan Vi människor är ju riktiga känslomagneter och smittar varandra hejvilt med våra ord och vårt kroppsspråk.

Dagens demensföreläsning vill bland annat påminna just om detta – Kom ihåg att fundera över vad du utstrålar, förmedlar och hur du vill bli uppfattad. I dessa mörka hösttider behöver vi alla leenden, kramar och vänliga uppsyner vi kan få. Särskilt viktigt att fundera över för dig som jobbar inom demensvården.

Ser dessutom fram emot en trevlig lunch med storasyster E. Det gäller att ta vara på de små tillfällena. Nu ska jag lämna min sjusovarpojke för denna gång, full av mammakärlek och av fnissiga känslor. Han pratar nämligen i sömnen och vårt morgonsamtal artade sig till en riktig höjdare.

I brist på Robert

Av , , Bli först att kommentera 29

 I brist på Robert får det duga med Roberto – han som gör så goda pizzor. Sonen och jag har kalasat på varsin framför teven, försökt förstå oss på SJ:s hemsida och julpyntat lite. Anspänningen efter dagens uppdrag har lagt sig och jag känner mig trött och lite hurven. Värme får  jag från sonens filt och från känslan det gav att krama om sina gamla jobbarvänner.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Teatime

Av , , Bli först att kommentera 19

 En lång dag går mot sitt slut och avslutas med en kopp the och lite mysigt småprat med sonen som just kom hem efter sin arbetsdag. Resan gick bra och ett lunchstopp hos lilla mor är ju alltid lika trevligt. En stunds shopping och ett besök hos storasyster har också hunnits med. Nu blir det gonatt. I morgon blir det behövligt frisörbesök innan föreläsningsdax på Filmstaden.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,