Världen genom randiga rutan

Nu är den här! Den bitterljuva tiden när köksfönstret helt fräckt och avslöjande uppvisar en provkarta av väderlekslämningar, fingeravtryck, fett, fluglortar och stearinprickar. För mig är det det som kallas "brytningstid" – Man bryter alltså nästan ihop i  mixade känslor över den gnistrande vårsolen som allt tidigare visar sig ovanför fjällkanten och strålar liv och hopp, samtidigt som den smärtsamt påminner om allt värdsligt och egentligen bagatellartat som behöver göras, och triggar igång känslan av att man omdelbart borde ta itu med detta, städa och feja i alla vrår. Man känner sig "dålig" om man har randiga fönster. Det är liksom sedan urminnes ett bevis på att man inte uppfyller husmorskravet fullt ut. Fiska, städa eller stöka i butiken… det är frågan. Eller rättare sagt – det finns bara en sak som verkligen måste göras just nu – PLUGGA  PLUGGA PLUGGA inför jägarprovet på lördag. Jag har förträngt detta in i det sista, men nu bara MÅSTE jag. Ångest är vår arvedel…..