Vilket hugg….

Ställde klockan på 04.30 för en arla fisketur. Tror ni inte att ripgubbarna och hackspetten var uppe före mig. Doppade kroken  närmaste hål och stack fast ett ganska bastant spö i skoterhandtaget medans jag plockade lite i pirklådan. Satte en liten bjällra i toppen av spöet så jag skulle höra om firrarna var lika morgonpigga som jag.

 I samma sekund skramlade det till häftigt och spöet riste och böjde sig så att jag trodde att det skulle gå av. Hjärtat rusade i kroppen. När jag lyfte spöet så var det först helt stumt där nere men så började kampen. I några ljuvliga adrenalinstinna sekunder fick jag njuta av den här fantastiska fisken, men så sker det trista förstås – upphängaren hakade sig fast i iskanten och i samma ögonblick släppte den. Kroken blir sig aldrig lik det kan jag lova, och det blir inte jag heller för den delen…Aldrig mer upphängare, den saken är klar! Troligen var detta en stor öring. Jag vet att de finns här. Den största jag hört talas om från den här sjön var på 5 kg…..