Mellanspel i verkligheten

Av , , Bli först att kommentera 34

Har idag vinkat tillfälligt adjö till en massa av våra gäster. De måste motsträvligt mellanlanda några dagar i den bistra jobbverkligheten, men är strax tillbaka. Till helgen firar vi ju Valborgsmässoafton. Den 1:a maj tänker jag göra som min salig far – skita i politiken och ägna mig åt rödingfiske. Det är ungefär det rödaste jag blir.

So far

Av , , Bli först att kommentera 38

Hittills har allt gått jättebra. Det är full rusch i butiken och fullt i alla stugor och vagnar. Trots mastodontbeställningar så är vi utan en del varor trots att jag gjorde en akut storshoppingtur till A-plog igår. Det varma vädret gör törstiga människor Folk skiner ikapp med det fina påskvädret och man ser en och annan som glömt solskyddskrämen hemma och lyser ajjigt röd. Just nu pågår förberedelserna för fullt för skidtävlingen på sjön. Påskvernissagen med barnens fina påskteckningar sitter på glashuset och i eftermiddag blir det lotteridragning om några vinster från butiken. R har just tagit fram bord och bänkar, så nu kan vi dricka kaffet ute. Snart ska jag kila ned och vara fotograf på skidtävlingen. Bilder kommer!

Påskminnen del 2. Hedmans på hal is.

Av , , 7 kommentarer 37

På påsklördagens morgon var det dags för den årliga fiskeutflykten då hela familjen Hedman munderade sig i diverse mystiska vinterkläder, virkade mössor, anorakar och elastabyxor. Skidor, pjäxor, filtar och något renskinn lastades in baktill i Volvo-duetten. Mamma hade gjort matsäck till alla oss hungriga vargar och en uppsluppen stämning rådde i det klädkaos vi lämnade efter oss hemma.

Varje år hade församlingen kallat en gästpredikant för de påskmöten som ju var obligatoriska. Det skulle helst vara någon som både sjöng och predikade. Detta år var det en alldeles speciell person inbjuden – Alfie Cummings – en jättelång, jättestor afrikan som bodde hemma hos oss. (Vart sov vi alla egentligen?)

Naturligtvis skulle även Alfie med på fiskeutflykten, men för denne "jätte" (med hedmanska mått mätt) fanns inget som passade i kläd,skid eller pjäxväg. Pappa fann dock på råd och lånade en mundering av handlaren Sture Domeij som var en reslig man, och så bar det iväg över broarna upp på sörsia och vidare förbi Bjurås.

På Öresundssjöns is skidade vi ut och jag minns hur jag hade liksom en stor bubbla luft av återhållet skratt i halsen, när vi spänt iakttog Alfies första skidtur. Han hade vissa problem att hålla sig upprätt, men fattade otroligt snabbt galoppen och hittade rytmen i åkandet. Min storasyster Ann-Maris fästman Lennart hade kameran med sig vart än han¨gick. Tack Lennart för att du dokumenterade den tiden så fint med din kamera och därmed bättre gav oss chans att minnas vår barndom!

På de svartvita bilderna kan man se att vi fick fisk – så även Alfie. Solen sken över den gnistrande isen. Chokladen smakade underbart och gladare än solen själv så sken vår pappa Alvar denna dag – som alltid på påsklördagen när han fick dela sitt stora fiskeintresse med hela sin pratglada unghop. Jag minns hur tålmodigt han borrade hål efter hål åt oss alla, rekommenderade blänken och maskade med röda spralliga maskar sprungna ur den vindelgranska myllan. Det var tider det!

Lysande

Av , , Bli först att kommentera 38

Tänk vad ett fång färgsprakande tulpaner kan lysa upp tillvaron. Gun-Gerd och Arnes påskbukett till oss står där mitt i köket och förlåter det eftersatta påskstädandet med sina vackra färger. Det känns genast lite finare. Jag hoppas att de står sig tills vi hinner ikapp med det civila livets vardagsvedermödor. Just nu är det bara fokus på att klara högsäsongens hektiska tempo och långa arbetsdagar.

Kapellminnen och äggmålning

Av , , 4 kommentarer 30

De obligatoriska påskmötena i kapellet i Vindelgransele minns jag inte mycket mer av än att påskbudskapet givetvis predikades och besjöngs efter konstens alla regler. I regel gästades församligen av någon tillresande sångarpastor. Av påsksångerna minns jag mest den medryckande: När Jesus dog på Golgata. Vid orgeln i minnesbilden sitter faster Anna-Lisa och spelar. Jag provsjunger lite för mig själv såhär efter ca 45 år och inser att texten sitter som en smäck – hela! Det gör även överstämman på refrängen, eller "kören" som vi sa. Hjärnan är verkligen en märklig manick. Däremot har jag idag glömt var jag lagt nycklarna tre gånger…

Vi satt där i det gula kapellet på våra förutbestämda bänkrader. Längst fram på höger sida satt predikanten och de tre äldstebröderna farbror Hjalmar farbror Klas och så pappa. Bänk två var tom. Bänk tre var vikt åt "Klases ", bänk fyra var "Alvars",¨på bänken bakom satt "Edvins, bänk sex var "Ivans" och Farbror Bertils, och längst bak satt Frithiof. På vänster sida intill lilla salen, satt resten av pastorsfamiljen, farfar och farmor, farbror Harald som tog upp kollekten, Hermans familj, Lina och Elsy och familjerna Asplund om jag minns rätt.

På påskdagens morgon hände så det som jag minns som nästan roligast ifrån mitt barnaperspektiv. Den stora äggmålningen – en tradition som jag hållit fast vid intill denna dag till min egen familj. Alla tillsammans målar ägg vid frukostbordet, och senast när jag besökte mamma så såg jag den blågröna gamla kritkorgen som hängt med i alla år. Jag tror att det är samma gamla vax och kladdkritestumpar som ligger däri som när det begav sig i min barndom. Vi var ett kreativt gäng som målade allt från kycklingar och blommor till  karikatyrer och ledsna gubbar med krackelerat huvud. Pappa gjorde alltid roliga karikatyrer. Sedan lade man alla äggen i korg till allmän beundran innan man åt dem.

Om det var soligt under påskdagarna så skottade vi snön av garagetaket, och sedan klättrade vi ut genom rumsfönstret. Där bredde vi ut de vitblå filtarna och solade på den varma plåten. Man skulle solbränna sig till varje pris. Ibland hade mina storasystrar med någon tjusig kompis hem som gjorde oss sällskap på garagetaket. Jag minns Marlene och Gunilla, Eivors kompisar, vilka pangbrudar!De förde omåttligt spännande samtalsämnen som jag spetsade öronen maximalt för att uppsnappa. Det måste ha sett märkligt ut för förbipasserande med dessa vitbleka halvnakna varelser på Alvars garagetak mitt i vintern.
 

Den klassiska påsklördagspimplingen var en helt egen och tidvis mycket dramatisk historia med  långväga gästfiskare,tunna isar och dramatiska skoterturer med  bortslarvade storasystrar, och förtjänar nog ett eget blogginlägg.

Friskvårdstimme.

Av , , 2 kommentarer 35

Ska strax göra ett litet rymningsförsök då vi har stängt 11-13. Storskurning av duschar och toaletter är klar. Efter gårdagens mastodontdag då vi hade kö i butiken hela dagen så känns det lite behövligt med en nypa frisk luft. Jag har just beviljat oss en friskvårdstimme – det behöver man även här i Sandviken:) Än har vi skoterföre. Folk säjer att det är toppenfint före på fjälle. Många har fått fin fisk och själv ska jag faktiskt ta och doppa kroken en stund nu – världens bästa piggelinmedicin. Ha en fin långfredag alla påskfirare.

Gamla påskminnen

Av , , Bli först att kommentera 31

Här kommer första delen av  lite påskminnen från fornstora Vindelgransele-dar någon gång i mitten av 60-talet. Ja egentligen kan man säja att det är en liten sammanfattning av min barndoms påskminnen. Det mesta utspelade sig i kapellet, kring matbordet, på utflykt med fisketur, eller på garagetaket 

Påsken var efterlängtad – då kom syskonen hem – eller åtminstone några av dem. Att få träffas, äta gott och umgås var något att se fram emot. På långfredagen var det alltid stor ungdomsdag på Forum i Malå och jag iakttog längtansfullt mina äldre syskons förberedelser inför den stora dagen. Själv fick jag vackert stanna hemma i något år till.

Runt om i huset  satt diverse hattar mössor och baskrar uppträdda på enkilos kaffeburkar för att få rätt form, medan systrarna gjorde sig i ordning. Att slicka på långfingret och ordna ögonbrynen samt möjligen en dutt Nivea på läpparna var de tillåtna skönhetstricken som gällde. Tuperingskammen användes flitigt och svinryggarna överträffade varandra, om man inte föredrog svansar eller flätor. 

Vid den här tiden hade killarnas frisyrer börjat dra iväg en aning och det var modernt med lite längre hår. Min skönlockige bror hade dock blivit i skönlockigaste laget och kommenderades iväg till Lundgren – byfrisören inför långfredagens event. För en enhetlig taxa på 2 kr tog Lundgren rubbet – lika för alla. Aldrig ska jag väl glömma brorsans olyckliga uppsyn – för att inte säja förtvivlan när han efter hemkomst tittade sig i hallspegeln som grymt avslöjade hans näst intill skalade skult. Stackars Sixten!

Själv fick jag vackert stanna hemma och växa till mig i den dystra långfredagsstämningen. Vilken kontrast tillsyskonens uppsluppna avfärd! Inte förrän sent på kvällen kom de hem, och hade då ibland bjudit med ungdomar från någon annan by – företrädesvis några snyggingar från Sorsele. Pappa satt glad i hågen uppe som förkläde och "övervakade" samkvämet. Det var ett hårt arbete att ha fem döttrar och en son.

Nära att det sket sig……

Av , , 4 kommentarer 47

Ingen kan vara mer tacksam och glad än jag just nu. Efter en nervkittlande väntan på att de frusna avloppet skulle tina fram kan vi ikväll konstatera att det funkar igen. Vilken himla tur att vi hade hyrt en toalettvagn med 4 extratoaletter för att klara tillströmningen av folk dessa påskveckor. Idag kom den väl till pass och kunde bokstavligen "lätta på trycket" på anläggningen.

R – min fantastiske riddare lyckades än en gång. På köpet fick han rasta Lillvännens (L70:ns) maskot – Hydrovågen – den lille blå rackaren till grävare som en vacker dag kommer att ta R till Kina – som rättest.

 Idag har vi haft världsrekord i varuleverans och kö nästan hela dagen, så kvällen blir lång innan vi hunnit packa upp allt. Dålig tajming med avloppskrångel kan man tycka. Vi ska just äta dagens första lagade mål mat för det har det inte funnit tid för tidigare. Nu håller vi alla tummar för att allt ska flyta på bra i fortsättningen.