Nightriders

Av , , 6 kommentarer 40

Ännu en kvällsutflykt. En strålande solnedgång, vindstilla och inte mindre än 7 älgar, 2 rådjur, ett gäng renar, några ripor, två harar och en tjäderhöna samt ett par olika vadarfåglar som jag ej vet namnet på och som noga aktar sig för kameran. Dessutom träffade vi en livs levande Björn….Men det var ingen mindre än en av våra grannar:))

Ruonekjåkkå kastar sig mäktig och vild ned i Sädva, som verkligen behöver få sig en vattenpåfyllning i månlandskapet.

Ännu en orädd älg betar vid vägkanten

Solen går ner över Vuoggatjålme

Björntoppen…i ännu en ny vacker skepnad

Det började med en skakning…..

Av , , Bli först att kommentera 31

Lite Titanickänsla fick jag allt vid årets första fisketur i båt. Det som från köksfönstret såg ut som en spegelblank nästan oljig vattenyta och med isflaken en bra bit bort på betryggande avstånd, ändrades så snart jag öst vattnet ur båten och kommit mig en bit ut från land. En kraftig nordvästlig vind drog snabbt in, saboterade fisket och satte en massa isflak i rörelse. Den fantastiska spröda musiken från tusen och åter tusentals iskristaller som rördes mot varandra  klingade lätt  och som förtrollat mellan fjällsidorna.  Någon större likhet med melodin till "Närmare Gud till dig" som spelades på den riktiga Titanic fanns väl inte, men jag har sagt det förr och jag säjer det igen. Den känsla som den här naturen ger mig är nog det närmaste gudomlighet jag kan komma. Storslaget, okuvligt, milt och stilla för att snabbt vända till rytande och övermäktiga krafter i form av vind, is eller snö. Med en smula tur och något mindre skicklighet lyckades jag stranda min farkost  efter en vådlig balansakt i kamp med ett isflak och en Linder Sportsman 400 som fanns i min väg. Som tur var skedde allt detta i skydd bakom gapahuken för Robbans retfulla blickar. Turligt nog saknas fotodokumentation. Fisken, den får fortsätta att växa sig stor till en annan dag.

L O V E

Av , , 2 kommentarer 35

Herrar och fruar  Knipa kuttrar på i vikarna. Just nu så ligger de precis här nedanför och betraktar stolt eller förfärrat (svåt att avgöra ) ett gäng kniptonåringar som dyker och kaxar sig alldeles i närheten, men som ser lite för små ut för att själva bli föräldrar i år. Hur är det med den saken egentligen. vet du hur gamla kniporna måste bli innan de bildar par och förökar sig?

Arga gubben-syndromet

Av , , 8 kommentarer 34

Tänk att i nästan varje by finns den självutnämnda byapolisen, en blodtrycksstinn koleriker som med en blodhunds väderkorn systematiskt söker spårämnen och embryon till något som går att reta upp sig på. Har man ingen egen anledning att bli hysterisk så lånar han/hon gärna någon annans oförrätter eller hakar på ett drev. Det viktigaste  verkar vara att man ständigt har något /någon att ondgöra sig över. Ibland dessutom helt utan grund. Kanske för att göra sig själv större än man faktiskt är, eller för att uppnå en viss status? 

Förr i världen hade dessa  arga gubbar/gummor ofta uppnått ansenlig ålder och det fanns ett visst löjets skimmer över dem. Man fnissade och skakade på huvudet när dessa hyttande karikatyrer jagade äppelpallande ungar, knackade på fönster, stegade tomtgränser eller polisanmälde folk på löpande band. Vartefter de arga gubbarna/gummorna gått i graven kunde man kanske  tro att de var en utdöd generation och att moderna generationer skulle akta sig för att bli potentiella huvudpersoner i Grannfejden eller på annat sätt göra sig till åtlöje.
 
Efter att ha fått en riktigt besk och otäck kommentar från en person jag för länge sedan glömt, rörande en angelägenhet  som varken han eller jag har med att göra, så kan man inte låta bli att undra  vilka drivkrafter som finns och vad de föds ur. Först tänkte jag inte bry mig eller bevärdiga kommentaren med en enda tanke. Men jag väljer att för ovanlighetens skull avvisa en kommentar, dels därför att den innehåller osakliga anklagelser, men framför allt för att dess giftiga budskap definitivt inte hör hemma här.
 
Kalla mig feg om du vill, det står jag för, men ingen av oss, och i synnerhet inte personen som skrev den är betjänt av att jag publicerar. Hans uppmaning till mig att skämmes bollar jag härmed tillbaka med tillägget – en uppmaning att sköta sina egna angelägenheter.
 
Egentligen så är det himla sorgligt att alls ägna tid och kraft åt  destruktivt tänkande när livet och dess möjligheter samtidigt alltför snabbt passerar revy. Vänd ansiktet uppåt. Det tänker i alla fall jag göra. Se solen, barnen, de vackra vyerna och de lila syrenerna som säkert slagit ut runt omkring dig. Livet är kort.

Fjällmys

Av , , 9 kommentarer 39

Att först grilla tillsammans med vännen sin i gapahuken. Därefter få vara åskådare när han beger sig ut bland isflaken med roddbåten för att försöka rädda Sandvikenskylten. Att sedan avsluta den soliga vårkvällen med en vedeldad bastu under en glödande solnedgång i vårt vackra vykort känns inte helt fel. Bort smälter allt som är trist och nuet blir glödande speciellt och värdefullt. Vi tänker glädjas och njuta åt det det korta alltför snabbt flyende livet. Vara tacksamma för hälsa och krafter.  Glädjas åt varandra trots fel och brister. Vi önskar dig det detsamma.

Brytningstid mellan vinter och vår

Fjällbjörken växer seg och stark så gott den kan, ser uppåt och försöker fånga ljuset.

Vyn från vår vedeldade bastu. Snart är isen borta.

Mina Småpojkar

Av , , Bli först att kommentera 32

Drömde om mina fina småpojkar, barnbarnen Oliver och Sixten inatt. Att de var här och fiskade med mormor/farmor. I drömmen hade de blivit lite större och kunde sitta i båten med mig. Fast jag är vaken så kan jag ännu liksom höra deras klara små röster ljuda längs fjällsidorna. Tur att avstånd bara är ett ord och vilken tur att Skype finns. Längtar!

En man och hans multimeter

Av , , 2 kommentarer 30

Storvännen har just myskväll med Lillvännen L 70:n och Lilla Mini, Hydrovågen, nere vid sjön. Den gula och den blå är ju två av hans allra käraste ägodelar. Han har en förkärlek för stora tunga och aningen rostiga saker som jag som tur är inte har det minsta med att göra. För att även få lite spänning i tillvaron kan man ju alltid pilla lite i ett strömuttag så blir fredagskvällen perfekt. Ikväll får vi fira borttagandet av den sneda fula lyktstolpen som stört synfältet ner mot sjön.  Om nu bara R får planera och gräva lite så blir det säkert bra.