Grönbyxen och storstövlen…..

Av , , 16 kommentarer 31

Nu kan man så ändå titulera sig  jägare efter en lååång dag vid Grundträsk älgbana där jag kämpat hårt tillsammans med en massa andra blivande jägare. Grundprov kula, högviltsprov, hagelprov och jaktstig har hunnits med denna innehållsrika dag. Det känns så skönt att det är gjort och avklarat. Nu är det bara till att börja spana efter lämpliga "grönbyxen" så man smälter in i såväl naturen som i jägarkretsar. Dessvärre kanske man måste gardera sig och så småningom även ta björnprovet. Det har nämligen siktas björnar alldeles i faggorna här både väst och österut.  För tillfället nöjer jag mig dock med detta och känner mig både stolt och glad.

Fiskafänge

Av , , 2 kommentarer 29

Lite hurven och stel i kroppen efter några timmar sittandes i en hård båt. Långedrag funkade sisåsdär. Två fiskar fick jag upp och såg flera stora som inte var särskilt intresserade. En norsk kille kom förbi och visade vad han hade i bakluckan. 3 stora öringar. Den största var på över 2 kg. Två killar som varit på fjället och fiskat sedan igår kom in och rapporterade att de fått 5 fiskar. Ingen under kilot, och den största var på 2kg. Man blir otroligt sugen!!! Dessutom har man skådat en stor björn idag upp vid gränsen. Naturen har mycket att bjuda på. Nu är det bäst att sova ordentligt för imorgon är det skjutprovsdax. Hujedamej.

Kaffetår hos grannen

Av , , 4 kommentarer 24

Besök hos närmaste grannen i Norge ikväll. En kaffetår och lite småprat hanns med hos R.s släkting Stig och hans Gerd. Kvällsfisketur på det i båten på sjön. Ännu en fin röding i grytan och en ljuvlig kvällsmacka till oss lyckostar. Nu blir dte gonatten om vi ska orka med morgondagens jobb. Gratis kaffe i kåtan till alla våra kunder imorgon!

Så underbara håvor….

Av , , Bli först att kommentera 30

I denna ljuva sommartid gläder jag mig åt ännu mer rabarber som snälla Eva Norberg kom med idag. En kasse fina rabarberstjälkar och dessutom en rabarberplanta, så nu blir det att snabbt få den i jorden. Eva och hennes man som står med sin husvagn efter Vuoggavägen hade mycket kunskap från dessa trakter och  även många minnen från Sandvikens Fjällgård där hon spenderat mycket tid förr i världen. Nya fiskartips, smultronställen och trevligt småprat över kaffetåren gjorde den här fredagen extra trevlig. Nu svalnar min häxbrygd, söt citron/rabarbersaft, som ska frysas in för att användas som sorbet i midsommardrinken. Oprövat men jag fick en ide och tänker testa den. R är väl en lämplig testpilot att prova nya saker på;) åtminstone midsommardrinkar!

Juninatten

Av , , 4 kommentarer 30

Fick i min mailbox idag en hälsning från en trogen bloggläsare. Den här dikten av Harry Martinsson hade jag aldrig läst förut , men den träffade mig rakt i hjärtat och jag blev mycket rörd när jag läste den. Den skildrar verkligen juninatten. Tack snälla Kerstin Lundström för att du delar med dig.

Juninatten
Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
 
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
 
Juninatt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.


 

Lägga rabarber på…..

Av , , Bli först att kommentera 29

Nu har jag lagt rabarberblad på tre sandhögar och ovanpå detta betonggröt.  Kul att gegga och spännande att invänta resultatet. Här blåser det kalla nordanvindar  så vid kvällens grillning blir det till att placera sig i lä. Eftermiddagens invigningslur i våra nya solstolar gick alldeles utmärkt….. åtminstone för R som somnade innan han nått maxläget bakåt. Ny är man nyskypad med barn barnbarn och syster, och har spelat några sommarpsalmer på tramporgeln. Då känns livet bra! Gokväll gott folk!

Koma De Luxe

Av , , Bli först att kommentera 30

Dagens lunch i gammal hederlig skogsplanterarstil: Kall rabarbersoppa och tunnpannkakor – eller som vi sa i min hemby Vindelgransele – plätten. Vi njöt både syn och hörbart här och sände förstås en tacksamhetens tanke till GunInger Wallström som skänkt oss en famn rabarber. Nu finns det till ett par pajer och en soppa till. Dessutom är morgondagens utomhusfika kirrat. Då blir det rester från dagens lunch.

Jag minns lite nostalgiskt min ungdoms sommarjobb – skogsplantering. Vi var ofta ett gäng glada brudar i varierande ålder och aldrig har väl en matsäck smakat så bra som efter ett långt svettigt förmiddagspass. Efter njutning kommer gjutning. Laddar för att försöka mig på att gjuta betongrabarberblad ikväll. Alla våra småfåglar behöver nog ett fint poolområde.

Scrapbookens moder

Av , , 2 kommentarer 23

Ett brev betyder så mycket – för en far och en mor….Kommer ni ihåg den gamla dängan? Vem skriver brev för hand idag? Inte många. Själv skriver jag kanske ett par tre brev per år, men ganska många kort. I min krets finns några entusiaster kvar. Det är min gamla mor som då och då förgyller min dag med ett handskrivet brev, samt ett par av mina systrar och då i synnerhet Ann-Mari  – min äldsta storasyster som i alla tider har varit en trägen brevskrivare. Igår fick jag ännu ett av hennes karaktäristiska brev – skrivna på det som finns till hands. Hon använder baksidor, remsor och delar av papper, klistrar vackra klipp, en blomma eller en fin text från en tidning och  alltihop kryddat med hennes speciella vackra handstil. Hon var före sin tid och var bland de första med den fluga som vi kallar för scrapbooking. Breven från henne innehåller alltid, kärlek och värme och ingen kan som hon komma ihåg alla "dagar". Tillsammans med brevet låg ett vackert gammalt kort som hennes dotter Miriam skrev till mig för ca 30 år sedan. Post kommer visst alltid fram – om än på förunderliga vägar: Tack Miriam för det fina somriga kortet som du skrev som liten flicka till din moster. Jag tänker göra precis som det står på kortet:

I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

 

Flottarkärlek – igen

Av , , 8 kommentarer 37

Pappa Alvar Hedman och Oskar Borgström ränner den svåra Djupselforsen

Så här i försommartider så minns jag flottningen i Vindelälven och den mystik som omgav dessa intensiva dagar i min minnesbild från barndomen i Vindelgransele. Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt! Som barn  var jag omåttligt stolt över detta. Idag är jag fortfarande stolt och väldigt imponerad. Ni som har sett utställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom, min stora lilla pappa Alvar Hedman, tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var kort i rocken. Ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten, och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig, humoristisk, och hyfsat "tjurut", alltså enträgen och envis. Man kan ana vart de generna kommer ifrån i somligt. När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen, i bygdens vackra vilda livsnerv – Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv.

Det var en speciell stämning runt flottningen. Liksom en otålig väntan i luften när de började närma sig – flottarna. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster, och nog var deras kinder lite extra rosiga under tiden som älvdalen fylldes av dessa unga män. Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven, dessa svala försommarkvällar medan sälgen savade och man ännu kunde göra visselpipor av kvistarna. Längs vägrenarna stod de parkerade med sina Volvo amazoner, Pv:ar, gammsaabar och opel kadetter. De allra första gökropen kunde höras, där man stod i spänd förväntan tillsammans med övriga åskådare och spanade uppströms för att få den första skymten av skådespelet, lyssnande efter ljudet, slamret, ropen, båtmotorerna och timrets dunsande.

Jag kan än idag förnimma doften från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret. Tjärvedens karakteristiska doft och de blå rökslingorna som alltid sökte sig åt mitt håll. Över nejden vilade en air av testosteron, när flottarna – dessa seniga starka män passerade. De var djärva, hoppande på stockarna med sina långa båtshakar. Luften är fylld av hetsiga rop, man häpnar över deras snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen förstås. Allt sammantaget skapade en återhållen spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering. Hela älvens yta var täckt av timmer som liksom tycktes levai ett myller av vackra starka stockar. Den vackra furun som växt sig lång rak och värdefull i inlandets skogar, och någonstans mitt i allt detta fanns Pappa, och någon gång ibland kunde man urskilja just hans silhuett i en avlägsen båt.

Ett naivt, lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik, eller i brist på detta – ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar – stämningen smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för lite äldre män redan då, eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren,Göte Lif . Jag sa: Han är sä snygg när han skär te fläske!!

På några timmar var allting över. Flottarna drog förbi, endast "sladden" återstod. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Slingor av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades. Timmerkusarna putsade sina horn i barkhögarna. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med Nattkorv och Slotts senap, sina essenssaftflaskor och ursköljda skogskaffepannor och återvände sakta hemåt. Endast gökens vemodiga rop intensifierades i den ljuva lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.