Så fort dessa dagar har gått. Jag har verkligen njutIt i fulla drag av min minisemester och det är med ett visst vemod som jag kramar om mina små barnbarn. Nästa gång vi ses så har mycket hänt i deras utveckling. Imorgon ska jag dejta Sixten med föräldrar i Stockholm innan jag åker ut till Arlanda för hemfärd. Kameran är full av små filmer och bilder som blir mysiga att titta på när längtan blir stor. Idag för 24 år sedan föddes vår efterlängtade Isabelle. Grattis gumman! Det ska även bli mysigt att komma hem till mina pojkar igen!
En annan värld
Tillvaron här nere i Göteborg består mest av mys och småbarnsliv. Jag njuter i fulla drag av att ha mina kära omkring mig. R kämpar på hemmavid med fjällgårdens alla bestyr och idag gräddar han kolbullar och servar kunder och gäster. Vi ska strax åka på en liten utflykt med barnen, käka pizza och se vad Göteborg har att erbjuda en dag som denna.
Alice
Har tillbringat kvalitetstid med en mycket liten prinsessa som skiner upp i små gåtfulla leenden. Magknip eller inte – de går raka vägen till mormorhjärtat. Rapning, små fingrar om mitt lillfinger och tiden står stilla. Njuter av varje sekund, men skickar en och annan tanke till R som kämpar på hemmavid, verkar ha fullt upp och låter lite småstressad.
Guldstund
I äldreomsorgen pratade vi ofta om "guldstunder". Idag fick jag en tvättäkta guldstund, denna daggvåta augustimorgon, med min lille sonson på utflykt till lekparken här intill. Det var där och då det verkliga Göteborgskalaset ägde rum. Bara han och jag, en festis, ett par mariekex och lite frukt. Världen var full av små mirakel, en liten snigel med sitt hus och sina fina spröt som sakta kröp över stigen. En fin hund, ett jättestort kastanjeblad, ett lönnlöv och duvornas hoanden. Med ens tycktes essensen av livet omge oss. En liten pojke och hans mormor i samspråk om fina små upplevelser där vi gick stigen fram. Han varma lilla hand i min, fridfull grönska och glittrande barnskratt från parken. En stund som mormor sent kommer att glömma.
Pusskalaset
Kulturkalaset i Göteborg i all ära men jag föredrar helt klart pusskalaset med mina fina små älsklingar. Idag fick jag äntligen äran att träffa Alice och Oliver med föräldrar. Vi ska nu ha några mysiga dagar tillsammans och göra så lite som möjligt, bara ta dagen som den kommer. Ser fram emot något lekparksbesök med Oliver. Vi ska också köra med tågbanan, ge mamma Sandra en skön fotmassage och så blir det bäbisgos med nya lillgumman förstås.
Dagens föreläsning i Alvesta gick jättebra och gav flera nya spännande kontakter. Det känns verkligen kul och meningsfullt att komplettera turistvärdslivet med en och annan avstickare ut i landet och sprida den viktiga kunskapen om demens. Tankeväckaren känns lika aktuell fortfarande och verkar ännu fylla sitt syfte i olika sammanhang.
Kärt återseende med min kära exmentor Anki. Vi blev båda rörda när vi blickade tillbaka och insåg hur mycket som hänt sedan vi hade våra första samtal för två år sedan. Mycket av min osäkerhet och tvekan då, har vänts till mod och och nya vägar i livet. Hon har betytt mycket för mig och är fortfarande min färgstarka förebild den lilla ärtan.
I Sandviken verkar livet rulla på utan mig. Kram till min tappra gubbe som håller ställningarna och låter mig få lite semester. Du är guld Robban!
Kryper till kojs efter en mysig kväll. Att…
Kryper till kojs efter en mysig kväll. Att få busa och mysa med barnbarnet Sixten var underbart. Han somnade nybadad och mätt i min famn. I sådana ögonblick står tiden stilla och evigheten tänder nya stjärnor över våra huvuden.
Samma lika fast tvärtom
Rullar ut en mental röd matta för mina trötta tappra pojkar som strax är hemma igen efter en riktigt lång lastbilsdag. Rullar för övrigt ihop allt i mattväg med tanke på en viss ung prins som till nöds använder hallmattan som toa när det är riktigt bråttom. Mörkret har sänkt sig över Sandviken och det blåser ganska mycket. Lite höstlikt är det allt. Nu blir det både välkomstte och enmans-välkomstkommitté. Imorgon bär det av för min del. Premiärflygning från Arvidsjaurs flygplats till Arlanda sedan pussar och mys i Solna hos Sixten och hans föräldrar, tåg till Alvesta för demensföreläsningen Tankeväckaren. Besök hos sprillans färska Alice, storebror Oliver, Sandra o Christian i Göteborg innan jag återvänder hit till vykortet igen.
Demensvården
Håller nu tummarna för att detta går igenom. Något som egentligen borde vara en självklarhet. Man lämnar inte vilsna oroliga fallbenägna människor utan tillsyn. Om det gällde barn så skulle det aldrig ens vara en tanke, men när det gäller äldre så gäller tydligen helt andra regler.
Nödrim
Ute blåser sunnanvind
Det tjuter kusligt på vår vind
Skönt att ha en ledig stund
Ikväll kommer husse och hund
Idag blir det till att putsa och feja
Innan det är min tur att fara och reja
En bakdel i svart – blir en världsdel i rutigt
Scannar garderoben för lämplig outfit när jag ska bege mig ut i civilisationen. Inser att jag haft näst intill ett shoppingfritt år vad gäller kläder. Det har gått alldeles utmärkt, men det skulle onekligen vara dags och behövligt med ett par nya plagg. Gruvar mig starkt för provhyttspaniken. Nu har prins Leo kalasat hål på två av mina fleecetröjor som tillhör min arbetsutstyrsel på hemmaplan, så förutom lite normala civiliserade klädbyten behöver jag även ta med mig spenderbyxorna på min lilla resa. Dammar här nedan av ett gammalt kåseri kring provrumsproblematik som du kanske känner igen dig i.
Efter 2 timmars provhyttande inför ett stundande bröllop var jag inte bara snudd på utbränd utan också desillusionerad och benägen att instämma i vad min storasyster rådde mig för många sedan.
Hon sa: Gunnel Se dig omkring i ditt hem. Om du håller din arm framför ansiktet och ser dig omkring på ca 120cm höjd – så ska du se vad fint du har det hemma.
Samtalsämnet då gällde vi kvinnors oförmåga att vara nöjda med våra hem, men kan ju lika gärna appliceras på omöjligheten att förnöjas över vår egen spegelbild. Med armen i näshöjd såg jag faktiskt riktigt söt ut i spegeln.
I provrumskön stod jag några minuter och smygbegrundade det som skedde i golvhöjd, under svängdörrarna. Damfötter snurrade runt därinne framför speglarna och jag kunde ana hur man försökte få en bild av hur man tog sig ut i backspegeln.
Fötter av alla sorter, från små marsipanrosa leksaksfötter till rejäla fotblad med håriga stortår tillhörande damer i varierande åldrar och storlekar snurrade där runt framför min åsyn.
Från båsen hördes svettiga stånkanden och desillusionerade suckar. När det äntligen var min (o)tur så påmindes jag om min gamla ide om bronserade speglar och soft belysning i provrum. Jag är övertygad om att försäljningssiffrorna skulle skjuta i höjden den dagen affärsidkare inom damkonfektion insåg detta. Det lysrörsblå obarmhärtiga ljuset sätter fokus på allt det man helst vill g(l)ömma.
Celluliter, valkar och hakor – alla skulle de te sig mindre deprimerande och deras ägarinnor skulle glada shoppa vidare visserligen med allt tommare plånböcker, men i alla fall en illusion rikare.
Senaste kommentarerna