Från köksfönstret

Från mitt köksfönster  denna spegelblanka tysta septembermorgon syns en vanlig men samtidigt ovanlig syn. Min båt, min sjö, mitt fiskespö, men med en annan människa i. Min vän Lena njuter av morgonens stillhet i båten på sjön. Jag vet hur det känns, magiskt stilla och mycket harmoniskt. Hoppas att tjejerna tar med sig goda minnen från de här dagarna, trots att solen inte varit så generös som  utlovat. Den lilla fjällpromenaden igår, lunchen och kaffetåren i tältkåtan, de många skratten, vedeldad bastu med tillhörande bad och den trevliga kvällen där R och jag blev bjudna på deras ljuvliga matpajer och en härlig sallad. Till detta ett gott vin och en syndigt god pannacotta med marinerade jordgubbar. Jag kommer att glädjas åt den här helgen länge, och kanske nu får fler av mina gamla vänner att ta sig i hampan och pallra sig hit. Mer fina bilder kommer. Badbrudar utlovas!

 

Etiketter: , , , ,

6 kommentarer

  1. Helena Nilsson Springare

    Den där bilden förmedlar verkligen något. En känsla av.. jaa.. jag vet inte.. men det är en bild som känns i hela kroppen. En sån ensamhet i en så storslagen miljö skulle man behöva uppleva oftare än vad man gör!!

  2. Gunnel Forsberg

    Svar till Helena Nilsson Springare (2011-09-25 15:58)
    Så fint du beskriver det. Det är precis den känslan man har är man sitter där mitt i det stora och kan inte annat än att ”bara vara”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.