Stereopuffar

Av , , 4 kommentarer 27

Mina killar sussar och snarkar här bredvid, trötta efter en solig söndag. Husse lite dovare och Leo med ett och annat insprängt ”wiff” emellan. De är väl för charmiga mina håriga boys. Efter att ha sovit mig igenom en söndagsfilm är jag lite pigg och ska försöka mig på en match med Wordfeud, ett slags alfapet. Få se om jag begriper hur man gör.

Kåt-klubb

Av , , 3 kommentarer 34

Idag har vi haft en mysig höstlördag i Sandviken. Flera familjer är här. Man förbereder inför vintern, bara myser och/eller umgås. Precis som det ska vara. Just nu ser jag en glad R omringad av fina ungar här ute. De som är framtidens Sandvikare.

Funderade på lämplig rubrik till detta inlägg. Gärna något som relaterade till eftermiddagskaffetåren som intogs gemensamt kring elden i tältkåtan under trevliga och lättsamma former. Drog mig då till minnes en humoristisk episod  som min syster E berättat om när deras  då 6-åriga dotter samlade fina kottar med sina kompisar och startade en kott-klubb på campingen. Hon målade en fin skylt med texten: Kåt-klubb till omgivningens glada leenden:)

Inkallelseorder

Av , , 4 kommentarer 36

Titta så lydigt man kan sitta och vänta på att få springa iväg.

Fullt så lätt var det inte att få honom att komma på inkallning när vi skulle vända hemåt. Jag såg hur han tog två lämmlar, men var inte förberedd på att en så liten hund kunde smälla i sig så många som åtta lämlar inom loppet av 30 minuter. De kom i retur efter hemkomst. Ångande varma, halvsmälta och helt enkelt vidriga. Leo fick ingen gonattpuss igår av förståeliga skäl. Han var lite spak i några timmar och jag hoppas så innerligen att han förätit sig och i fortsättningen nöjer sig med att ta dem. Idag blir det till att jobba med inkallning. Det lär nog behövas en hel repmånad. Mina FB-vänner har gett mig många goda råd. Du kanske har ännu fler att dela med dig av?

Friska fläktar

Av , , Bli först att kommentera 32

En frisk nordvästan drar in över Sandviken idag. Molnen har lättat och solen tittar fram. I ett nu känns det genast lättare att leva och andas. Egentligen borde man bege sig ut på fjället  med husse och hund, sätta sig i lä bakom en sten och ta några djupa renande andetag. Att som nu sedan några dagar ständigt stöta huvudet i molntäcket är inte uppbyggligt. Det blir lätt så att man surnar till när man går och trampar på varann inomhus hela dagarna. När man är både livskamrater, arbetskamrater och varandras chefer/arbetsledare, så vill det till att man tar alla chanser till luftombyte om man ska vara hållbar i längden.

Köttsoppsrepris

Av , , 4 kommentarer 38

I grytan bredvid kokar grunden till en gammeldags rejäl köttsoppa. Köttsoppa och höst hör ihop för mig. Jag kan om jag blundar – än en gång förflytta mig i tanken till mammas kök hemma i Vindelgransele.

Det är höst. Slakten är klar och spisen går het på alla fyra plattorna – i dagarna tre. Förutom pölsan – den lena och underbara, puttrar på storplattan intill den gigantiska kitteln med mustig köttsoppa. Däri trängs märgbenen och klimpen tillsammans med rovor, morötter, mangold, lök och mandelpotatis från trädgårdslandet bakom garaget. På ytan dansar de blanka flottringarna i olika storlekar. Jag får äran att skumma buljongen.

Min lilla högerarm är trött efter köttkvarnsvevningen /stoppandet i assistentkvarnen. Ur de små hålen kryllar meter efter meter av röd lysande fin färs, ibland lite spräcklig av fett och när det kör ihop sig stoppar man i en husmans för att rensa rören. Köttstycken läggs i påsar för infrysning. Jag ser min syster Sonias vackra handstil på ett köttpaket märkt "Farfars fransyska" och hör våra muntra skratt när vi inser det tvetydiga i formuleringen.

Man tänker knappt längre på att köttet nyss var en levande oxe i ladugården eller en älg i skogens bryn. Lantlivets naturliga cykel är sådan till sin natur. Höstannan är en sensuell historia. Känslan av den lena lite slippriga och mjuka levern som skall paketeras, eller att stoppa ned båda händerna i den mörkröda ljumma rödbetsgrytan och skala betorna med händerna. Riktigt gishigt och härligt.

Runt bordet samlas hela familjen. Vi är många. Farfar och farmor är med. Mamma är på benen mest hela tiden – ständigt serverande. Hon har sitt vitröda förkläde med svarta ränder och en liten rundad volangkant runt. Hennes midjelånga svarta hår sitter som vanligt i en flätad knut i nacken. Det ångar från spisen och luktar gemenskap.

Då upplevde jag henne som ganska gammal. Jag inser nu att hon bör ha varit ca 45 år vid tiden för detta minne. Min lilla starka mamma. Ingen diskmaskin och alla dessa hungriga munnar att mätta, och med svärmor och svärfar i huset bredvid att serva. Vad duktig du var som orkade, fast jag vet att du hade inte något val – det var bara att ro båten iland.

Jag minns ljudet av de knackande märgbenen mot vår barndoms porslin. Känslan av att fiskande stoppa in den opropertionerligt stora bordskniven i benet och triumfen i nappet – när märgen dansade ut på tallriken. Klimpen den ljuva och spänstiga. Knäckebröd med smör, hemmjölk och så de slurpande ljuden när alla gick in för ätandet med liv och lust. Gemenskapen, tryggheten och värmen i min barndomskök.  Det tillfredsställande resultatet av det gemensamma arbetet med höstslakten. Och bakom allt – pappa, och lilla mor Marianne.

Min egen köttsoppa kan aldrig toppa denna, men med minnenas kryddburk till hands kan man nog till och med koka en god soppa på en näve spik och en smula kärlek.

 

Aariaappapappapappaaiaiaahhhhh

Av , , Bli först att kommentera 23

R har snöat in på tyrolermusik – TILL FRUKOSTEN!! Vädjanden om att sänka volymen fungerar ej. Blir det till att anlägga moteld med gammal nostalgisk västkustrock månne, eller rent av att ta fram storvintermössan med pälsöronlappar?  Leo verkar en aning ambivalent, vems sida han egentligen står på:)

Dimhöljda bergens griller…..

Av , , Bli först att kommentera 45

Vad är det med väderleken som har en sådan oerhörd påverkanskraft på oss människor? Somriga lätta dagar med himmelblå och vita molntussar lyfter sinnesstämningen lätt och luftigt. Ingenting känns svårt eller tungt. Tankarna svingar sig lätt och vaniljdoftande mellan göromålen. Livet känns fräscht som blåbär och mjölk, och till och med spegelbilden ler vänligt och fint tillbaka.

Annat är det när lågtrycket sveper in, grått och massivt. Betongkepsen känns inte bara tung och grå, utan har även en fadd och möglig yta. Blodet rinner trögt och syresätter hjärnan sämre. Så känns det i alla fall. Allt går tungt och långsamt och tankarna får en vidhäftande förmåga, fastnar i gammalt trams och virrar in sig i negativa och komplicerade spiraler.

Nu får det snart vara nog. Vi behöver få hinna se den ljuvliga solen igen, få ladda våra tallkottkörtlar med goda och näringsrika ämnen innan vintern kommer, så att vi överlever den mörka årstiden utan att tyna bort. Kom kära solsken, kom tillbaka!

The bright side of life

Av , , 11 kommentarer 34

För en inlandspygme av blandras som undertecknad, uppstår nu och då en del praktiska problem. ( Jag har hört säjas att det finns 6 folkslag i mitt blod, fast ej fått svart på vitt angående detta.) Problemet för dagen är min ”underlängd”. På grund av den uppstår ständigt problemet att jag inte når ner till golvet med fötterna vid sittande. Förutom att det ger fysiska besvär som myrkrypningar och irritation i underbenen åstadkommer det även ett visst avkall på min pondus och trovärdighet. Vem repekterar ett litet fruntimmer som sitter och dinglar med benen?? Det kan ingen knytblus eller axelvadd kompensera. Nej, det är bara att inse att det är jag och en viss herr Marjasin i mitt lag. Kanske dags att anlägga en liknande mustasch och se om det ger effekt. Idag sitter jag med mina tjocksocksprydda fötter på en skrivarkartong pysslar med fakturor och kvitton och morrar över mina stickande fötter. Ska man verkligen behöva kliva i platåskorna igen?? Njasi. Har nog trippat omkring i högklackat 1/3 av mitt liv och tänkte inte behöva hamna i den kvinnofällan igen mer än vid enstaka högtidliga tillfällen. Å andra sidan får man väl vara tacksam så länge man når ner till golvet när man står 🙂 Hur gör ni andra kortisar? Har du något bra tips? (förutom att köpa lekstugumöbler)