I den förlorade mansröstens boning

I den förlorade mansröstens boning klingar frånvaron av samtal påtagligt tydlig, men ändå ganska vilsam. 

 

Ibland behövs inga ord.

 

I stearinljusets sken tycker jag faktiskt att Mr R antagit en offwhite färgton från de senaste veckornas gråbleka,

 

och för ett kort ögonblick blixtrade hans ganska matta ögon till mot mina – stålblå omringade av glada kråksparkar- precis som när livet går lätt och okomplicerat.

 

Ett ljummet och kolsyrat litet glädjeämne sprider sig kvicksilversnabbt i mitt skrala blodomlopp och når mitt öra. Jag hör en liten röst som viskar: Det finns hopp!

 

 

Etiketter: , ,

8 kommentarer

  1. HB

    men så skönt, har varit in åtskilliga gånger på bloggen för att kolla hur det går för er…hoppas hoppas att ni gjort bort eländes elände för ett lååååångt tag framöver. Lycka till / Styrkekram

  2. Maria Skiddi

    När orden tryter talar själens speglar ögonen med varandra med eller utan blänk men med ett inre okomplicerat tänk..det är när tu bliva ett å när att leva ihop ändå är ganska lätt!
    Det kallas djup kärlek-ha det gott å ”hela” varandra!

Lämna ett svar till Sonia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.