Avbruten….

Av , , 2 kommentarer 44

För att mentalt försöka bryta den negativa trenden  tog jag med mig Leo ut på isen en stund. Lite frisk luft och kanske någon röding fick bli dagens rehabilitering. Leo är så duktig på att åka skoter med mig och lutar sig och balanserar för att hålla sig kvar. Att dra igång skotern och slänga benet över var däremot inte tvärenkelt. Mina muskler värker fortfarande och jag har antagit intressanta gröna och blå toner ner över bål och ben samt på baksidan där bröstryggen slog i vid förra veckans krasch stansades ett chict avtryck av min bh in i huden. Nice!  R ligger på soffan och hostar. Orken är fortfarande på noll och  han knaprar alvedon och ipren om vartannat som doktorn sa. Fiskelyckan var god och dagens middag blir en orgie i röding mandelpotatis och citronsås. Sånt kallas hälsokost!

Return to sender

Av , , 6 kommentarer 40

Snabbare än man hann blinka var han tillbaka – utan åtgärd……budskapet från doktorn – som jag nog anser hade en sämmerdag- var: fortsätt ät alvedon och ipren för att hålla febern i schack i så många veckor som det nu krävs…. Kyrkorgeln i hö lunga, näsblodet, den hårda hostan och omtaget av feber fanns tydligen inget att göra åt….!? Kissprov och snabbcrp enbart. Jag insisterade på att få prata med doktorn, men än har inget samtal kommit. Nej, gubben fick sätta sig på Silverexpressen och åka hem de 11 milen på stuberten febrig och eländig. Jag är förvisso ingen doktor men nog hade de väl kunnat ta ett blodstatus och kosta på honom en lungröntgen. Nästa gång tar vi med oss pudaslådan!

Enough is enough

Av , , 8 kommentarer 33

Nu räcker det! R fick feber igen igårkväll så jag tog saken i egna händer och ringde i morse trots att han i vanlig ordning ville avvakta. Nu är han på vårdcentralen i Arjeplog och det var minsann ingen viking jag vinkade av. Väntar nu på besked vad det kan vara som tillstött och hoppas han får snabb hjälp och lindring så han blir människa igen. Han börjar bli lite väl grå och blek nu min älskling.

Den tunna skiljelinjen

Av , , 6 kommentarer 65

Dunder och brak, tjong i buljongen – eller som min farfar skulle ha uttryckt det – "klodomp". Innan man ens hinner blinka, mitt i vardagens knogande och rutiner händer något som man inte hinner värja sig för. Huvudpersoner:  En fullastad vältande varuhäck, R, jag, Lillvännen (för tillfället utrustad med pallgafflar) och ett stenhårt betonggolv. Idag sitter jag här, rejält mörbultad men hel,  två dagar senare, glad över livet, lokbrutte och med en saftig huvudvärk. Ganska olagomt med tanke på att R fortfarande är ganska slak i sorkpesten. I morse när jag frågade vilken kapacitet han upplever sig ha, så sa han 20%. Själv är jag väl på knappa 30% just nu men hyser gott hopp om att om några dagar vara pigg och rask igen. Nu när vi överlevt både pesten och pinan så borde det väl räcka för ett tag med bedrövelser. Det skulle inte vara helt fel med lite flyt för att orka med den stundande högsäsongen!

Å andra sidan har vi haft turen att drabbas av krämpor av övergående art. På andra sidan förhänget i sjuksalen så stod tiden stilla. Livets sista tid närmade sig för den späda lilla kvinnan med maken vid sin sida. En märkligt fridfull känsla vilade över de två. På frågan som en sköterska ställde om hur hon kände sig halvdålig eller halvbra så svarade hon  med lugn och klar röst: Halvbra. Jag rördes av hennes ord och påmindes om livsinställningen att man alltid har ett eget val att se glaset som halvtomt eller halvfullt. Hädanefter är det definitivt halvfullt som gäller för min del.

Skönt att vara hemma igen omgiven av värme och kärlek. På spisen väntade en underbart god måltid anrättad av vännen Marietta som även hjälpt Robban i butiken. Sven fixade snöröjningen inför helgens ankommande gäster och vi kan bara tacka, djupt rörda och förundras över dessa fantastiska vänner. Tack till alla som skickat varma tankar hälsningar och fb-tummar. Det är fantastiskt att få leva.

En riktig vän

Av , , 4 kommentarer 58

Riktiga vänner ska man vara rädd om. Jag har några riktiga klenoder från mitt gamla och några från mitt nya liv. Med vänner behövs egentligen inga ord. Som t ex med "Gamla Bettan" eller Ann-Kathrin som jag känt från fornstora dar. Så långt mellan gångerna vi träffs, men allt känns ändå solklart avspänt och tryggt när man träffs eller pratar i telefon. Såna som man inte behöver hålla in magen tillsammans med.

Med Leo och  mina nya fina fiskartjejer och vänner här i Sandviken behövs inte heller så många ord. Vi bara parallellnjuter av tystnaden, av naturen, fisket och kravlösheten i den här sortens liv. Snacka om Norrlands Guld. Här kan man verkligen få vara sig själv för en stund.

Hundar behöver sin promenix även om både matte och husse är sjuka, så det blev en kombinerad skoter/hundrastning på isen trots feber och elände. Som av en händelse råkade maggoten och bäst-pirken följa med. En kvart senare fick tre fina matrödingar, en öring på 780g, och en arbetstrött fiskarkompis med rimfrost i mustaschen följa med  hem. Mamma skulle ha sagt: Hmmmm – Int ä du alldeles dögåle!

Kropp till salu

Av , , 2 kommentarer 38

Kropp med eller utan huvud  till salu, alternativt bytes mot något användbart – typ en säck pellets.  Så länns det tyvärr idag. Gårdagens resa till Skellefteå blev en utdragen historia. Jag lämnade hemmets härd kl 04.45 och var hemma kl 20.00. Föreläsningen gick bra och efterlämnade den fina känslan som det alltid ger att träffa ett gäng entusiaster och vetskapen om att dessa kommer att bidra till att lyfta framtidens äldreomsorg dit de kommer. Resten av dagen ägnade  jag åt att göra endast de allra nödvändigaste ärendena och åt bilkörning. Någon nöjesshopping blev det inte tal om. Under dagen escalerade nämligen förkylningen, frossan kom och huvudet ville sprängas. Kunde för mitt liv inte hålla mig vaken så jag fick stanna och snabbsova ett antal gånger under hemresan. Raka spåret isäng efter att ha packat upp. R och snickarna hade klarat sig bra med det jag förberett i matväg.

Idag blir det sängläge så mycket som möjligt. Eftersom jag ändå är den friskare av oss just nu så gäller det att samla kraft för varuleveransen i eftermiddag. Håll tummarna för att dessa baciller bara är på blixtvisit!

 

Torsk på tallrik

Av , , 4 kommentarer 42

Gjorde ett nytt försök att anrätta torsk till middag. Denna gång blev det  ungnsstekt torsk med ströbröd och smör, och till det Trysundasås enligt internetrecept.  Mycket gott!

R har hasat sig upp ur sarkofagen och ser mer död än levande ut. Ändå är han bra mycket piggare idag än igår, har faktiskt ätit ordentligt och  är nog snart i skick att börja läsa Blocket igen om den här trenden håller i sig. Han ger ifrån sig små positiva friskhetsteckenskryss i Jula-katalogen inför mitt planerade Skellefteåbesök imorgon vilket  gläder mig oerhört.

I går var jag riktigt orolig, när han fick feber igen och började hosta otäckt och djupt. Som grädde på moset har han nu alltså fått en dunderförkylning, och syster Gunnel bistår med dryck, medikamenter och diverse gödningsmedel. Bäst att mota Olle i grind innan karl´n bara är skinn och ben. Jag hoppas att det vänder nu och han får börja friskna till. Det gör ont i hjärtat att se den vanligtvis så starke vännen kär må så in i nordens dåligt och utarmas på kraft.  Håll nu tummar, sänd en tanke eller en bön – vilket du föredrar – att han får friskna till. Jag behöver honom.

Jag får göra som Fantomen, söka fram något presentabelt ur garderobsdjupet och bege mig ut i civilisationen som en vanlig männisch i morgon. Det är föreläsningsdax -Tankeväckaren – för vuxenutbildningen  med undersköterskor som specialiserar sig på demens. Mycket inspirerande att få träffa ett gäng eldsjälar med mycket erfarenhet och goda tankar. Måtte de bli väl mottagna av sina arbetsledare efter fullgjord utbildning, nyttjade och stöttade. Det behövs många sådana!

Vad ångrar du?

Av , , 4 kommentarer 55

Intressant artikel i aftonbladet om vad  människor ångrar på dödsbädden. Får än en gång bekräftat hur viktigt det är att man lever sina drömmar, försöker följa sitt hjärtas röst i högre utsträckning och tillåter sig att njuta och ha roligt i livet. Det där "sen-et" kanske aldrig kommer. Så resonerade vi innan flytten hit och jag kan verkligen skriva under på hur bra man mår av att lyda sin inre röst. Vad har du för dröm?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14312905.ab