Kvardröjande…

Har vinkat av kära mor och bror nu på morgonen efter fina dagar.  Kvardröjande finns ännu en varm och tacksam känsla och en massa fina minnen. Tacksamhet över att ha varandra, över hälsa och krafter och okomplicerade relationer. Åh vad jag skulle vilja visa fina bilder på världens fräschaste 89-åring, men jag har lovat henne på heder och samvete att inte visa dem här. Snart får vi träffas igen när jag åker till Umeå framöver. Ser fram emot att få träffa släkt och "gamla"  vänner, umgås med min son och vistas något dygn i den "gamla världen". Det ska bli kul, men ett par dagar räcker  mer än väl. Sedan hägrar fjälluften, friden och storstövlen igen.