Organisationsteorier

Jag drar mig i det längsta – för jag inser att det inte kommer att ordna sig av sig självt, men nu är skjutmåttet rågat igen. Det ligger verktyg ö v e r a l l t.  Min lilla pedagogik om att alla saker måste få ha ett eget "hem" möts med argumentet. – Om de bara fick ligga ifred där jag la dem så skulle det inte vara något problem. Då skulle jag hitta dem när jag behöver dem. Detta är hans egen version.

Problemet är alltså jag – som envist men ibland suckande städar bort det värsta från köksbordet och annorstädes där det ligger en snitslad bana av tappade, frånlagda och försåtsminerade verktyg, jackor pannlampor och stora uteskor. Det är absolut nödvändigt för att vi ska ha någonstans att sitta och äta.  Jag hävdar att köket måste iallafall få vara en fredad zon men han framhärdar i att alla saker måste få vara framme j ä m t. Allt från minsta skruv till spikpistoler, yxor, vattenpass och miljarders hylsnycklar.

Nu stundar julen och jag har personligen lite svårt för att julpynta med hylsnycklar skarvsladdar och pannlampor – även om det säkert skulle kunna glittra ordentligt, så idag är dagen D då jag återigen gör en räd , samlar ihop ett halvt ton skrot och sorterar till förbannelse. Inte för hans skull – för han hävdar att min städning är att klassas som sabotage, även om det ändå alltid är jag som får söka saker till honom. nej detta är för min egen skull. Jag står helt enkelt inte ut med bråten och inser att det funkar inte att vänta tills han får inspirationen. Den kommer aldrig att komma.

Om man bara visste vad sakerna hette så man kunde märka små lådor och burkar, men det skulle ju se ganska mysko ut med etiketter som: Halvlång svagt vinklad järngrej med klyka i ena änden. Eller överbliven mellanstor bult eller skruv.  Hur gör ni andra kvinnor för att hjälpa dessa prylsamlare till en organisation som är tydlig för dem själva? Tips emottages tacksamt.