Lycka, barnatro och mintgröna chaps

Det har varit ett spänt dygn sedan vår nyopererade bretonkille Leo kom hem från djurkliniken i Bodö. En natt som förde tankarna tillbaka till småbarnsåren  när man låg och höll om feberheta gnyende små älsklingar.  Jag har flyttat ned på en madrass på golvet för att vara nära vovven och ge trygghet när det är ont och jobbigt. 

Dagen har varit jobbig för honom. Kisseriet ville aldrig komma igång och en läskig invärtes blödning i operationsområdet tillstötte. Han hade ont och gnydde ännu mer än tidigare. Mattehjärtat var i svallning – sjuksköterska eller ej. Man är inte så professionell när känslor är inblandade. Ett otal bandagemodeller har testats och förkastats under dagen. När bedövningen äntligen släppte fram på eftermiddagen och han började kunna hoppa på tre ben så kändes det något lättare.

Vi har legat i startgroparna för ett eventuellt returbesök hos veterinären i Bodö, när Leo för en stund sedan slutligen kunde kissa efter 1,5 dygn. Det känns som att man vill fira med champagne. Nu sover han lugnt iförd sina nya mintgröna chaps skräddade av en gammal mjuk regnjacka som alla mina andra barn burit genom åren.

När det var som eländigast och man kände sig fullständigt maktlös, poppade ett gammalt bibelcitat från barndomen upp: Både människor och djur hjälper du o herre. Jag tänker inte skämmas för att berätta att jag bad en bön för min lilla hund. Att han skulle få kissa och att blödningen skulle lugna sig. Inom en timme hade allt lugnat sig. Vovven fick kissa, är lugn och smärtfri. Jag är mycket tacksam. Full av kärlek och saltvatten