Vårtalstorka

 Badar i solljus där jag sitter och småvåndas i solskensrummet. Jag har vårtalstorka. Två år och två stycken vårtal. Då är det väl gränsfall att det är en tradition? Få se om jag lyckas komma in i rätta andningen och totar ihop något, men annars så är det väl ingen katastrof. Jag har ett embryo till en idé, men vet ej om det håller ända fram.

Det blir vår tredje valborg här i vykortet. Otroligt så snabbt tiden går. Grannväder men snålblåst – så kan man sammanfatta dagen. Det har töat  som bara den de senaste dagarna, och det som göms i snö kommer sannerligen fram i tö. Dels vårt eget byggskräp och en del fula grejer som står efter väggarna. Men tyvärr också en hel del skräp som folk bara lämnar efter sig. Trasiga kälkar, tomburkar godispapper och flaskor. Cigarettfimparna och portionssnusarna ska vi inte ens prata om. Det blir till att spotta i nävarna ta med sig plockepinnen, sopsäcken och krattan som ständiga ascessoarer de närmaste veckorna. 

På fjället är det ett strålande skoterföre. Man kan bli tårögd för mindre. Ett par kalla nätter bara så håller föret över nästa helg som nog blir den sista skoterhelgen. Några entusiaster kommer säkert att söka före ända in i juni, men de flesta tar hem skotrarna efter flygarhelgen. Önskar er alla en härlig valborgsmässoafton!

Etiketter: , , , , ,

2 kommentarer

  1. Nina

    Jag har följt din blogg sen före ni flyttade till Sandviken. Och jag har nog läst det mesta du har skrivit, men nu sitter jag här och funderar om det finns ett sammanfattande blogginnlägg om när ni bestämde er för att bryta upp och flytta. Eller kan man be om ett innlägg- en liten manual över vad man ska tänka på om man går rundt och undrar på om man ska bryta upp och göra något helt nytt.

  2. Gunnel Forsberg

    Svar till Nina (2013-04-30 15:53)
    Hej Nina! Kul att du har följt vår ”resa”. Jag tror inte att det finns ett blogginlägg som sammanfattar varför och hur det gick till att vi vågade bryta upp, utan det var nog en serie omständigheter och tajming kombinerat. Det faktum att R skulle gå i pension inom några år underlättade ju betydligt. Mitt jobb var fantastiskt kul men jag kände mig ändå redo att byta spår om rätt läge infann sig.

    Vi tillbringade all ledig tid i Gautosjö och upptäckte hur väl vi trivdes i den miljön. Stan kändes mest jobbig. Barnen var vuxna och utflugna. Inget höll oss fast. Avstånd till nära och kära är alltid överkomliga. Men framför allt så var vi eniga om att vi ville till fjällvärlden. Enighet är en absolut förutsättning – åtminstone om man ska ge sig in i ett så speciellt liv som vi gjort.

    Man måste ha någon slags försörjning det är givet. Först hade vi tänkt flytta till Gauto och jag funderade på att söka ssk-jobb i Norge eller i Arjeplog. R hade ju kunnat pensionera sig, men genom den möjlighet som Sandvikens Fjällgård gav så räknade vi så småningom med att så småningom kunna ta ut åtminstone en lön om vi förvaltade verksamheten optimalt.

    Vi tyckte att vi hade en krass och realistisk uppfattning om vad som skulle komma och förstod att det skulle bli fruktansvärt mycket jobb, litet eller inget privatliv och att man alltid skulle vara stand-by i detta servicejobb. Men vi hade ändå inte kunnat föreställa oss hur otroligt bundna vi skulle bli. Hur knepigt det kan vara att leva och jobba med varandra 24h 365d om året. Hur speciellt det är att ”bo” på jobbet och vara litet som en apa i en bur. Speciellt som att det ju var levnadsmiljön vi först och främst ville åt, och resten fick vi på köpet.

    Men levnadsmiljön är oslagbar. Man mår så gott i den här naturen. Vi får se vilket liv vi väljer efter att vi är klara här. Men vill uppmuntra dig till att följa din dröm. Var inte rädd att bryta upp. Var bara realistisk!

Lämna ett svar till Gunnel Forsberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.