Valkarnas tid är här

 Nu firar vi – med att sätta oss ned, titta på varandra ta ett djupt andetag och lyssna på den där tystnaden som man nästan glömt hur den lät. Endast de våryra småfåglarna kvittrar ystert. Inte ett skoterljud så långt örat når. Årets intensivaste säsong är över, campen är nästan tom och vi har överlevt med både nerver och lårbenshalsar intakta. Men visst är vi möra. Skulle jag säja något annat skulle jag blåljuga.  Det tar på krafterna att ständigt vara serviceminded och omgivna av folk även om det är roligt och givande.

Nu börjar istället en intensiv arbetsperiod utomhus. Valkarnas tid. Ikväll firar vi med en liten biltur längs Silvervägen. De blir spännande att se om tjäderhönorna är på G eller om vi missat det. Sedan blir det fotvård. Välbehövlig sådan. Få se hur mycket kortare jag blir efter det. 

I natt kanske jag försöker pricka in den sena huggperioden. Nu vill jag passa på att fiska så mycket jag bara kan innan isen far. Lite läskigt är det att ta fart med skotern och köra över vattengraven närmast land. Men det ser värre ut än vad det är.

Försöker att inte ha för stora förhoppningar inför morgondagens läkarbesök för min hemska hosta som pågått sedan i höstas. Jag vill inte tänka tanken att jag skulle vara allergisk mot någon av mina lurviga boys. Tro om det finns pricktest även  för/mot  R?