Hemma igen i efter ett par intensiva dygn på löslistan. Jag åkte hemifrån klockan 04.30 i går och har hunnit vara i Skellefteå och föreläst på Kom vux, shoppat nödvändigheter i värmen, hälsat på mamma och kom hem lagom till att 17-majfirandet drog i gång här i Sandviken i eftermiddags. Våra härliga norska gäster körde sin klassiska parad med buller bång och så sång förstås. Ja vi elsker dette landet…. Vi kan inte annat än att älska det  vi med:) Sedan har vi plägats med kakor av alla de slag så magen står i fyra hörn. Födelsedagskalas för Sofie som fyller 17. Haft middagsknytis med vänner. Trevlig samvaro med glada  gäster – norska som svenska känns bra i hjärtat. Vackra blommor och en god flaska vin  som vi fått i present av härliga Inge, Karin, Gunilla och Per står här på bordet intill och kommer väl till pass någon stilla kväll längre fram, när sorlet tystnat och vi är själva här i vykortet.

 Fick Kahlil Gibrans bok Profeten av min norska väninna Beate i julklapp. Norska språket gör den lite klurig att läsa och man får ofta läsa meningarna flera gånger för att förstå innebörden. Idag kände jag att jag behövde något klokt att  fylla själen med så jag läste kapitlet om vänskap och blev glad och stark. Hittade en svensk översättning som jag här delar med mig av till dig som läser:

”Din vän är svaret på dina behov.
Han är din åker, som du sår med kärlek och skördar med tacksägelse.
Han är din föda och din härd.
Ty du kommer till honom med din hunger och du söker honom för att få ro.
Då din vän säger sin mening, fruktar du inte ett ”nej” hos dig själv, ej heller håller du tillbaka ett ”ja”.
Och då han tiger, slutar ditt hjärta ej upp att lyssna till hans hjärta; ty utan ord föds och delas alla tankar, alla önskningar, alla förhoppningar vänner emellan, med en glädje som ej kräver bifall.
Då du skiljs från din vän, sörjer du inte; ty det som du älskar mest hos honom, blir kanske klarare i hans frånvaro, liksom berget från slätten ter sig klarare för den som skall bestiga det.
Och låt det inte finnas något annat syfte med din vänskap än fördjupandet av din själ.
Ty kärlek, som söker något annat än att avtäcka sitt eget mysterium, är inte kärlek utan ett utkastat nät; gagnlös blir då fångsten.
Och låt din vän få det bästa du har.
Om han måste känna din själs lågvatten, låt honom då också känna dig då floden kommer.
Ty vad är det för vän, som du uppsöker blott för att fördriva några timmar?
Sök honom alltid de stunder då du verkligen lever.
Ty han skall fylla dina behov men inte din tomhet.
Låt det vara skratt och delad glädje i vänskapens ljuvhet. Ty i daggen av de små tingen finner hjärtat sin morgon och vederkvickes.”

Tillägnar denna text till alla mina vänner. Tack för att ni finns!

Älgpass har man ju hört talas om, likaså vattenpass och bergspass. Då och då gör man ett hästpass själv. Nytt från 1:a maj är nu att hundar behöver pass för att resa in i vårt kära grannland Norge. Undrar om denna bild på Leo blir bra i hans hundpass? Han ser nästan ut som en riktig norsk med rökverket i mungipan. Visst är det bra att man försöker hindra dvärgbandmaskens spridning, men ibland går det väl nästan lite väl långt i niten kan man tycka. Speciellt för norskarna som är här var och varannan helg och ständigt och jämnt  måste till veterinär för att få intygat att man avmaskat hunden. Läs själva:  http://www.toll.no/templates_TAD/Newsitem.aspx?id=267545&epslanguage=no

R-edan en tradition. Speciella helgdagar såsom påskafton och Kristi Himmelfärdsdag, precis när jag börjar skramla med finporslinet, korkar upp vinet och förföriska dofter sprider sig från den ugnsbakade rödingen… Då kommer pysslet fram. Alltid på matbordet och alltid i form av någon oidentifierbar kabelhärva med dito burkar – eller som i påskas – en trasig vinkelslip som behöver lagas – just då. Man får helt enkelt försöka se det som en installation, och se det vackra i det. Min älsklings speciella bidrag till hemtrevnaden.