Har varit väldigt trött idag. Efter att ha avslutat gårdagskvällens magiska fisketur med en liten sofflur och skulle fortsätta natten i den egna sängen, så kom visst John B bort någonstans under färden uppför trapporna. Klarvaken i flera timmar snurrade jag runt och lyssnade till Robbans sovljud. Där ur skuggorna ur den ljusa juninatten kom troll, obehag och bekymmer smygandes. Sådana tankar som man lättare viftar bort i dagsljus, sorterar ned i högen av tschwiller eller  tvärt slänger på sophögen utan pardon.

På natten – och särskilt i fullmånens sken – när dagens skyddande osynliga plexiglasväst är avtagen är jag mer sårbar. Öppen för små ogräsfrön i tankeform, fragment av faktiska men även obefogade bekymmer, som växer rekordsnabbt när de gödslas av  lätt förvirrande nattliga tankespår. Jag har lärt mig och tränar mig fortfarande dagligen medvetet i att inte släppa fram negativa och oroliga tankegångar eftersom de sällan eller aldrig leder till något gott. Oftast klarar jag det men tydligen inte på natten.

En lång tantlur i soffan supportad av bästa vovven och snällaste gubben har gjort gott. Nu är man lite pömsig och ogrejdig både innanför och utanför skallbenet, men jag konstaterar att sömn gör gott för människan! Och jag är ofantligt tacksam för den vanligtvis goda nattsömn som jag har.

Idag har en långtradare med en stugleverans från Saltdalshytta vält någonstans uppe kring gränsen. Någons sommar och stugplaner, längtan efter att äntligen få hem sitt beställda semesterparadis grusades i en grisblink. Stackars folk. Och stackars chaufför för den delen. Ingen människa skadades som tur var. Som följd av olyckan fick vi oväntat och mycket angenämt besök av Roberts släktingar från Gautosjö, fyra syskon m resp  som var ute på ”släktvandring”och överraskningsresa för sin äldsta syster för att åter besöka sin mor Hallys födelseställe i Norge. Hally växte sedan upp här i Sandviken och gifte sig sedermera i Gautosjö. Världen är liten:) Vägens avstängning mynnade ut i kaffe och lunch här hos oss. Oplanerat är ju nästan alltid bäst. Vi skickar en särskild hälsning till Berndt som inte fick följa med utan fick stanna kvar hemma i Gauto och sköta om Wennströms stugby http://www.gauto.se/

I gårkväll steg månen gigantisk, stor och rund över fjällkammen. En mäktig syn, innan den snabbt försvann bakom krönet. Då känner man sig liten och underordnad i naturens mäktiga scenerier. Nu önskar jag bara att bilderna man lägger in skulle förbli stora som det var förut. Nu blir de ynkliga och små och förlorar sin magi. Finns det någon som vet om man kan reglera det själv.

Har skjutsat Bella Ville o Jesper till tåget. Såg tåget köra parallellt med oss som en röd orm efter fjällsidan. Vinkade tills jag inte såg det längre. Nu är den här saltvattenstinna kräftan full av kärlek och vemod. Att skiljas är att dö litegrann. Konserverar i minnet Villes mjuka lilla kind och kärleksfulla blick och alla trevliga minnen. Är tacksam för en jättefin vecka.

Ännu en födelsedag. Åren går så fort. Livet går så fort och tiden rullar snabbare för varje år som går. Dagen har varit fantastisk så här långt. Fick kaffe på säng av R och  ett paket med lite flugfisketillbehör….som bådade gott!. Morgonuppvaktning med Bella Jesper och Ville, mer paket och brev från nära och kära. Så här presentad har jag inte blivit på år och dag, men jag njuter i fulla drag. Öringlunch med römme och kalixromsås, hemgjord potatissallad och tunnbröd smakade kanon. Bella bakade en ljuvlig pavlova och Beates sjokoladedröm fanns med på fikabordet även idag. Födelsedagskaffe med sandvikenvänner känns varmt i hjärtat – länge. Nere vid 9:an står en fin Riddarsporre och min nya vinbärsbuskspresent och rotar sig. Och säja vad man vill om facebookhälsningar. Jag tycker det är jättekul! Kära telefonsamtal från nära och kära, och nu ikväll ska  mästerkocken Jesper göra älgfile efter konstens alla regler. Nu ska jag luta mig tillbaka,njuta av att känna mig som en lyckans ost, bläddra i min present från barnen – Mannerströms kokbok om vilt, och pilla lite med mitt nya fina flugspö. Fiskepremiären får vänta tills en annan dag när dte inte regnar och blåser så mycket.

Dagen började katastrofalt dåligt för min del med en kraftig migränattack som helt lamslog mig och slog alla mina storslagna midsommarplaner i spillror. Har bara behövt uppleva detta helvete 4gg tidigare i mitt liv. Framåt lunchtid piggnade jag dock till och orkade pallra mig upp men låg ohjälpligt efter med tidsschemat. Vädret var grått och lite trist men lille V har varit vårt solsken idag. I Sandvikens nationaldräkt – rutigskjorta – och till detta en fin midsommarkrans, har han lyst upp hela Sandviken. Kära vännen Beate som kom med sin fantastiska solskenskaka hjälpte den lite haltande midsommarstämningen på rätt köl igen. Lite färska jordgubbar och en god tårta kan alltid uträtta mirakel.

Nu har vi ätit god middag och avslutat kvällen i kåtan tillsammans med andra sandviksvänner och softar i soffan en stund  innan sängdags. Tacksam för den här dagen – men mest av allt för känslan att vara smärtfri igen, för hälsa och krafter. Sänder en varm tanke till alla mina vänner, nära och kära och till dig som har migrän och ofta drabbas av denna vidriga huvudvärk.

Som den gamla hemkära kräfta jag är så är jag inte alltid så positiv till förändringar. Den här nya bloggplattformen till exempel. Min första känsla är att lägga ner. Det tar för mycket  kraft att lära sig nymodigheter och det var så enkelt förut. Man kunde tvärskriva ett inlägg, lägga in en bild och man visste precis hur det funkade. Känner jag mig själv rätt så kommer jag kanske så småningom att vänja mig och kanske orkar sätta mig in i det nödvändigaste. Den som lever får se. Man är ju ingen ungdom längre gubevars.

Nyligen hemkomna efter en fin dag. Två resor till grannlandet. Först för invigningen av Galleri Adde Zetterqvist på Storjord, och senare till middagen på kvällen som Saltdal kommun bjöd på i den  otroligt fina byggnaden. Vi var inbjudna i egenskap av att vi är deras närmaste grannar på svenska sidan. Kajsa och Per är två fantastiska  framgångsrika konstnärer med väldigt olika uttryck i sitt måleri. Hur många konstnärer får ett eget galleri uppfört till sin ära under sin levnad. Otroligt fascinerande är deras livsberättelse om hur de hamnade i sitt paradis i Graddis i väglöst land. Hur Per började paddla med sin kanot  från Filipstad i ungdomen för att utforska fjällvärlden i Lappland och så småningom hamnade i Norge.