Jag kanske lurar er lite med den nya huvudbilden.Den togs förra hösten i slutet av oktober. Än har vi ingen is i Sandviken och endast lite snö på fjälltopparna. men kommande vecka utlovas både minusgrader och nederbörd, så nu närmar det sig!
Kampen mellan plus och minus
Det regnar är grått och iskallt precis som det anstår en oktoberdag borte sämresortn. Det är dags för crocsen att få gå i ide i skrubbmörkret, eller i alla fall att bli portförbjudna utomhus. Kvällsmörkret är becksvart och oigenomträngligt. En brasa i kaminen och en älggryta med färggranna höstgrönsaker behövs för att vi människor ska hålla ångan oppe. En varm hundsing sitter på stolen bredvid och lutar sig emot mig mitt i autokonterandet. Det känns mysigt. Nu kan det lika så gärna få bli frost, vitt och ljust. Metallicfärgerna som uppstår i kampen mellan plus och minus är nästan det vackraste som finns. Ha en fin dag alla mina läsare!
Jägare försökte fly
Här i vilda västern händer det tydligen saker runt knutarna. Inget som förvånar nämnvärt med tanke på alla de rövarhistorier vi fick oss till livs när vi flyttade hit om mer eller mindre lagliga aktiviteter som skett längs den här ödsliga vägsträckan genom åren. Man kanske borde införskaffa skottsäker väst. Till våra vänner kan jag glädja er med att det inte är R som varit ute i ogjort väder. Han stod nämligen i tryggt förvar inne i ett frysskåp inne i butiken och mekade muttrande nästan hela söndagen.
Broddway
Jaha, så var det dags igen. Dags att fälla ut tånaglarna, eller kanske ännu bättre – att söka fram bra skor, ja kanske till och med broddar. Någon hade såpat in Silvervägen som var snorhalkig vid morgonens hundpromenad den saken var klar. Trots några plusgrader och solsken så är vägbanan helt klart underkyld. Dags att ta det försiktigt gott folk!
Strålande höstväder har vi här. Dags att utöka fågelmatningen och hänga upp fler talgbollar. Det finns ju tyvärr så dåligt utbud av långkalsonger och ylletröjor för talgoxarna och deras polarpolare.
Pusselpyssel
Sjön ligger som en sammetsgrå spegel mellan dimslöjorna. Denna grå och dimmiga dag i vårt höstliga vykort jobbas det intensivt. Full fart i butiken med marknadsfolk på väg dit eller hem. Mellan varven försöker jag pussla med önskelistan över vårvinterns stugönskemål. Under några intensiva veckor vill många hit och helst skulle man ju inte vilja säja nej till någon alls. Det har gått ganska bra hittills och framför allt så är det skönt att få det på pränt så man kan ge någorlunda klara besked till dem som anmäler sitt intresse hädanefter.
98 dagar av 100
98 dagar av 100 rinner det av lilla godtrogna mig – som vatten från en gås. R låter sig nästan aldrig beröras av det som finns även här. I synnerhet här. Här där det nästan är folktomt. Men det som visst finns överallt där människor vistas. Det som verkar ha en så otroligt stark kraft och förmåga att förgifta människors hjärnor och gärningar. Jag pratar förstås om Jantes favoritsysselsättningar – avundsjuka, illvilja, skitsnack och sabotagelusta. Här i norrbotten tror jag faktiskt att det är ännu starkare än annorstädes. Vi har fått se en oförtjänt stor del av detta hittills. Från främlingar och från folk som suttit vid vårat kaffebord, som vi inte gjort ett levande dugg. Det är det som gör mig mest illamående – att jag haft dessa falska ormar inne i mitt hus. Som ännu efter år sprider sitt giftiga skitsnack, rena lögner och illvilligt förtal till var och en som vill höra på. Ibland ( för oftast når dessa historier oss till sist) vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag undrar vad det bottnar i?.
Har man för lite att göra månne? Eller är det så in i bomben smärtsamt att se någon vara glad och initiativrik här i norrlands inland? Vad är det som gör att man väljer att spendera sin korta och dyrbara tid på jorden med sådant. Att blotta åsynen av Sandviken kan ge ännu en ide om något man kan anmäla, förtala eller rent av sabotera, när man istället kunde lyfta sin blick, vara tacksam för ”här och nu”. Se sig omkring i den här otroligt vackra miljön och ägna sig åt något från det smörgåsbord naturen erbjuder för att uppfylla sin själ och kropp med kraft för kommande dagar.
Vad är det som gör att man väljer att förgifta och förkrympa sin egen existens till en köttboll av hat och illvilja. Till absolut ingen nytta mer än att förstöra sin egen dag. För vi låter oss inte nedslås. Tack och lov för trofasta vänner och hederliga människor som lyser i det ibland överskuggande mörkret! Som behandlar oss vänligt och som vanligt folk. Tack för att ni finns!
Grönt är skönt!
Idag fick jag en härlig överrraskningspresent som värmer både hjärta och fötter från min fina vän Marietta. Hon stickar snabbare än blixten och delar med sig till mig. Glad och varm om både hjärta och fot. Nu hoppas jag att hostan finner för gott att dra sin kos!
Good night sweetheart…Well it´s time to go
Det är hög tid att natta pelargonerna fast de ännu blommar som galningar. Ett stänk av vemod över att en ljuvlig sommar är över. Jag kan inte undgå att tänka på hur livet och världen ska se ut när det är dags att väcka dem ur vinterdvalan till våren. Men en sak vet jag – att jag kommer att vara ännu rikare. Snart föds nämligen mitt 6:e barnbarn. Ljuvlighet och rikedom!
Att vara eller att inte vara mamma. Bella gästbloggar!
Idag kan jag inte låta bli att dela min dotter Bellas senaste blogginlägg om att vara eller inte vara mamma. Kloka tankar tycker jag:) Vill du läsa mer så gå in här http://www.bloglovin.com/frame?post=1637955643&group=0&frame_type=a&blog=4658567&link=aHR0cDovL2Jsb2dnaGVuLndvcmRwcmVzcy5jb20vMjAxMy8wOS8yMy9vcHBlbi1rb21tdW5pa2Uv&frame=1&click=0&user=0
Bella skriver:
Nu är jag lite förbannad och har jagat upp mig. Såhär är det nämligen.
En känd radiopratare twittrade tidigare idag om hur märkligt hen tycker att det är när folk presenterar sig själva som mammor, tillsammans med de eventuella övriga titlar de identifierar sig som. Det vill säga hur konstigt och patetiskt det är när kvinnor själva identifierar sig främst som mödrar istället för någonting annat. Jag har länge varit av uppfattningen att den åsikten verkar vara rätt allmänt utbredd och hör alldeles för ofta folk i min närhet säga saker som ”Ja, när jag får barn så ska jag då iallafall INTE kalla mig själv för Pelles mamma eller ha någon mammablogg, gud så patetiskt” och ”När jag blir förälder ska jag då INTE ändra på mig själv och bli någon himla lattemamma bara för att jag får barn”. Och vet ni? Jag tycker att det är lite trist. För det går ta mig fan inte att göra rätt som morsa, hur en än gör.
Man förväntas få barn, helst ett par-tre stycken, men skämmes om en låter det påverka ens liv! Helst ska man göra alla aktiviteter man hann med innan man fick barn, men man får ju se till så att det inte blir för mycket så att man är en frånvarande morsa. Man ska inte vara någon patetisk lattemamma och vara föräldraledig så länge så att man reduceras till att bara vara en mammaledig klump med slem som jobbar halvtid och inte VILL någonting med sin karriär men man ska ju GUD FÖRBJUDE inte ge sig in i arbetslivet direkt heller, man vill ju inte vara en egocentrerad karriärist som skiter i barnen?! Man ska vara föräldraledig och se till att ta sig ut i friska luften minst en gång om dagen men man ska helst inte umgås med någon annan under tiden man gör det för har ni sett hur störande det är med de stora gängen barnvagnar i parken?! Flera stycken i bredd går dom!! Man får inte ha med sig kidsen någonstans ut i offentligheten, eftersom att barn som ju alla vet bara låter och skriker och luktar och STÖR i någon copys dyrköpta tysta espressofika, men helst ska man inte heller vara en sån där egoistisk förälder som skaffar barnvakt för minsta lilla hela tiden och man ska DEFINITIVT inte lämna in barnen på någon lekavdelning på något varuhus för VEM GÖR SÅ EJENKLIEN. Man ska engagera sig helhjärtat i barnens aktiviteter, scheman, måenden, liv men gud förbjude om man skulle LEVA SITT LIV GENOM BARNEN?! Man är väl ingen identitetslös jävel utan eget liv heller?!
Nej, oavsett hur man gör så verkar ens livsval sticka folk i ögonen. Identifierar man sig för mycket med sin mammaroll så är man en svag och lam människa, utan egna intressen och egen identitet. Identifierar man sig för litet med sin mammaroll så är man en hjärtlös psykopat. Jag förstår inte varför det ska ses som avsaknad av egen identitet när en identifierar sig som förälder och anser att det är en stor del av en. Jag menar, hur skulle det inte kunna vara det? Folk får gladeligen identifiera sig som fågelskådare, entreprenörer, kockar, män, radiopratare, kvinnor, brandmän och småsparare men som MAMMOR? Nej, för det är så HIMLA patetiskt när folk ”reducerar” sig till att ”bara” vara föräldrar. Till skillnad från när folk presenterar sig som och därmed reducerar sig till sina jobb som art directors, copywriters, poliser och arkitekter, eller till sina ideologier, drömmar, etniciteter, ursprung, titlar eller… Ja. Eller just det, det är ju bara titeln ”mamma” som svider så förbannat i folks ögon och öron. Mamma är ju någonting man bara är, ingenting riktigt som en yrkestitel eller någonting annat häftigt och välrenommerat. Mamma är ju en typisk kvinnogrej. Och kvinnogrejer är ju som bekant riktiga ickegrejer. Föda och ta hand om barn är en typisk sådan fånig ickegrej som vi bara förväntas göra, utan att det ska påverka oss som personer och vilka vi är.
Jag tycker att det är trist att mammor (för ja, det är mammor och inte pappor som får ta smällen) är en målgrupp som det är så himla enkelt att plocka billiga poänger på bekostnad av. Det skämtas och hånas så det står härliga till när ämnen som mammabloggar, mammagrupper, barnvagnspromenader, babyshowers, mammalatte och dylikt kommer upp på agendan. HÖHÖHÖ, hörs det. Så himla patetiskt att hon kallar sig Emmas Mamma på sin blogg, lever hon genom ungen eller? Hahaha, mammagrupper. Flera mammor som snackar om BARN tillsammans med varandra. Vilken löjlig grej. Plockeliplock med poängerna. Hela sitt liv lägger hon i den där ungen! Ska hon inte tänka på sig själv? Ska hon inte göra karriär? STACKARS TJEJ. HAHA. Höhö. Titta hon gör någonting med sin situation som mamma och umgås med andra tjejer som också är mammor GUDSÅFÅNIGT. Flås. Fnys. Förakt. Blä.
Nej, jag reducerar inte mig själv till att vara enbart mamma för att jag tidigt väljer att berätta det om mig själv, när jag träffar en ny människa eller skriver en personbeskrivning. Jag väljer att berätta det därför att det är en stor och viktig del av vem jag är, vad gör och hur jag är. Jag reducerar inte mig själv till enbart min roll som förälder för att jag väljer att blogga om mitt barn, ha hen som bakgrundsbild i telefonen eller trivas med att hänga med folk i föräldraforum på internet. Det är det du som gör.
Vid närmare eftertanke….
När Hösten knackar vresigt uppå rutan
och kalla Vintern lurar där bakom min dörr
Då ryter jag: Er kan jag vara utan!!
men de bara klampar på som alltid förr
All Sommarns fröjder och Vårens grönska
de knyter in i sin mörka säck
Då blir jag frusen och börjar önska
båd Höst och Vinter för evigt väck
Men när jag tänker lite mer på saken –
på alla följder detta skulle få…
jag fryser hellre då om lilla baken
och låter nästippen vara blå
För jag vill längta åter efter solen
vill känna Våren i min frusna kropp
Få glädjas åter över sommarkjolen
och vårens första lilla blomsterknopp
Så låt kölden komma – låt mig snöa över
jag ska ej sörja mera över det.
För att få längta var själ behöver
det är nånting som jag säkert vet.
Gunnel 1983
Senaste kommentarerna