Korpens språkkurs

Ni måste vara trötta på att höra mina  never ending superlativer om hur gott jag mår av att vistas i denna natur, ute på sjön, i absolut tystnad och fiska. Men jag tröttnar aldrig på att berätta om det, ta bilder av det och glädjas åt att jag har världens bästa januarimedicin alldeles runt stugknuten. Så ni får vackert stå ut – eller sluta läsa. Sista veckan har jag haft ett fantastiskt fiske och gryningsfisket idag var inget undantag.  De större var väldigt försiktiga, men jag kände så väl att de var där och efter en timme började de nappa försiktigt. Det som slog mig i morse var att det är som för människorna – att barnen vaknar först:) M a o  blev det lite tunt i fiskpåsen. Endast fyra fina rödingar och en halvkilos öring ville följa mig hem. 3 små ”korpfiskar” blev kvar på isen till mina vänner – korpparet – som alltid sitter tätt tillsammans i närmsta björktopp och ropar LEO LEO. Så fort de ser min röda täckjacka kommer de farande.  De blir allt mindre skygga och vågar sig längre och längre fram för att ta småfisken jag kastar till dem. Idag hade vi språkkurs i människoprat del 2. Gunnel – var ordet för dagen. De var skeptiska men jag tyckte precis att det lät som att de försökte med några kluckande gurglanden – som definitivt inte ingår i deras vanliga korpljud. Vi får se hur det går med den saken:) Ha en fin dag alla där ute. Och du – om du är januarideppad så unna dig en fjällhelg och andas bort juldammet. Du ska se att det är rena dunderkuren för kropp och själ.