Pumpa Läns Trafiken

Av , , 2 kommentarer 52

tabellen

Att det blir glesare med bussförbindelserna  i både bygd och obygd kan konstateras. Busslinjer läggs ner och försvårar/omöjliggör resande i vårt vackra inland. Att det sitter i pengarna förstår man. Det är inte så konstigt. Men denna vår har jag blivit varse en företeelse som låter som ett skämt men dessvärre är bister verklighet. Frågor ställs till ansvariga, men svar dröjer.

Bussar går. Till och med 2 gg/d vilket är en ökning med det dubbla nu under sommaren.  Men vad hjälper det när de bara tar passagerare ena vägen. Till en början tror man att det blivit fel i trafikplaneringen men de senaste dagarna har jag hört berättas att fenomenet finns på andra ställen också. En massa turer körs – men man kan bara köpa biljett på vissa av dem.

Det ter sig mycket märkligt då kostnaden för själva bussen, bränsle och chaufförslön ändå ska betalas ut, men man avstår från att få intäkter i form av resande som löser biljett.

Är man konspiratoriskt lagd så skulle man kunna misstänka att man är ute efter att få konstatera faktum: Busslinjer är inte lönsamma – därför lägger vi ner dem…..Men så kan det väl ändå inte vara?!

Om det finns någon påläst människa som kan ge mig en bra förklaring varför man gör såhär så vore jag innerligt tacksam. Det måste finnas någon överjordisk förklaring som inte vi vanliga dödliga kan lista ut.  En bekant till mig som kört buss i många år bekräftar att detta inte är ovanligt förekommande, och att det är ett frågetecken som dryftats i många busschaufförers fikarum genom åren.

För den intresserade kan förtäljas att under sommaren ankommer en buss hit från Arjeplog må ons och fredag morgon. Den kan man inte åka hit med. Den kan man bara åka härifrån med kl 8.00. Det kommer att förvåna mig storligen om den turen får en enda passagerare i sommar.

Må ons och fre eftermiddag kommer postbussenkl 15.30. Den kan man åka hit med – men inte härifrån med . Fast den ska tillbaka till Arjeplog. Tillåt en liten människa att bli brydd, förvirrad och aningen förargad. Det är inte sånt här man vill informera om när ressugna turister ringer hit och frågar om förbindelserna.

En stilla undran är ju varför man inte bara har en buss – men som tar passagerare båda vägarna?

Myggvärmare?

Av , , 2 kommentarer 31

Plockade nyss bort hand och fotvärmare från butikshyllan för att istället ta fram myggmedel av olika kaliber. Det är riktigt kallt och trist väder här i vykortet och just idag känns det som om myggen kanske skulle behöva gadd och fotvärmare…. Nu pälsar jag på mig för att gå ut och plantera sommarblommorna jag köpte i människobyn igår. Om jag fryser får jag väl smygträna på Små Grodorna. Man lär få snygga lårmuskler på köpet! Har du sommar och midsommarstämning hos dig?

Laserkvinnan och lutningen

Av , , 2 kommentarer 42

Nu står laserkvinnan av och till med bägge fötterna i jordgraven. Det låter värre än vad det är. Assisterar bara gubben/grävmaskinisten med mätningar i underjorden. Det där lät inte heller särskilt bra – men det är tydligen viktigt att lutningen blir rätt. Att luta är jag bra på!!

Skönhetstävling i vykortet

Av , , Bli först att kommentera 48

P1140629

 

Kvällens naturspaningsutflykt gick till den hemliga glänta där jag vet att Guckoskon blommar denna årstid. Mycket riktigt stod den där, vackrare än någonsin i den lummiga gröna gläntan. Säkert 100 exemplar av den fridlysta skönheten ståtade där omgivna av ormbunkar skogsstjärna förgätmigej och smörboll.  Luften var smyckad med försommarkvällen alla finstämda naturljud. Vi känner oss hedrade.

 

Bäva månde husbocken!

Av , , Bli först att kommentera 40

Bäva månde husbocken! Ett visst mått av oro sprider sig blixtsnabbt här i arbetslägret som alltid när jag frågar kommendanten vart kofoten är…….Han flackar kraftigt med blicken och börjar visst svettas trots att snön yr i luften. Jag anar ett visst uns av misstro mot mitt plötsligt påtänkta brorenoveringsprojekt. Han blir genast orättvist misstRogen när jag beskriver tillvägagångssättet, när jag skissar vagt bland småskorpssmulorna på kaffebordet och säger att jag ska ”borra fast” något. Hur som helst….Jag nynnar tyst på ”Karl Nilsson” och inventerar envetet virkesförråd, plåster och ögonmått. Fortsättning följer…… Eventuellt!

Till dig!

Av , , 2 kommentarer 35

Fick förra försommaren en bukett blommande hägg av ett par norska vänner som tittade förbi. Doften slog emot mig – full av blommande nostalgi. Här växer varken hägg eller syren, så jag blev verkligen glad. Vemodiga och glada bilder dansade snabbt förbi bakom tidens vaselinsuddade lins. Minnen från morsdagar, från skolavslutningar och från unga hjärtans trånande. På facebook delade en av mina vänner en alldeles underbar liten dikt skriven av Alf Henriksson som jag aldrig läst förut. Den gick klockrent raka spåret in i hjärteroten  via tårkanalerna. Så sann och så koncis. Jag delar den till dig som kanske också har en tendens att skjuta upp livets små njutningar till en annan stund – när du har tid. Sedan.

 

Jag såg att häggen blommade,

det kom en doft av den.

Då gick jag till min älskade

och sade: Se och känn!

Hon stod vid makaronerna,

hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte blicken

hade häggen blommat ut.

 

Passion

Av , , Bli först att kommentera 46

blommaer

 

Idag blåser det friska och ganska kalla nordliga vindar över vårt grönskande vykort. Det växer så det knakar, och blommar…både ute och inne. Gräsmattan är redan för lång så tack och lov att vi fått de nya däcken till åkgräsklipparen så vi kan snygga till kring huset.

Idag är jag extra glad och tacksam för en närståendes skull. Det firar jag med att frosta av ett par frysar. Välbehövligt och inte så kul. Men känslan efteråt, när det väl är gjort är underbar:)

Min passionsblomma som fört en tynande tillvaro och sett allmänt skröplig ut har plötsligt fått nytt liv och blommar med förföriskt vackra blommor. Ute blommar maskrosorna som galna och lyser ikapp med min varselgula gubbe som kör omkring i det gröna. Det är nästan så man får vårkänslor på kuppen. Ha en fin dag alla trots det ogynsamma datumet!

Underbara Alice och stuvbitarna

Av , , Bli först att kommentera 36

Här min dotter Bella i just en klänning som Alice sydde till min skolavslutning i åttan. Lika fin nu som då. 

 

Såhär i skolavslutningstider blir jag lite nostalgisk och påmind om livet som alltför snabbt rusar förbi. Och som så ofta hamnar tankarna  och minnena i min barndomsby Vindelgransele.

Den allra snällaste av alla snälla människor jag mött är Alice. Hon är inte bara snäll. Med sitt lågmälda sätt är hon en genomgod människa som funnits med i min världsbild sedan jag var en liten flicka. Då som snäll tant, granne, kattproducent, och sömmerska – och senare som mammas vän och stöd genom åren. Hon är nog faktiskt den första och enda människa jag tänker på när jag läser ”Kärlekens lov”, och det skulle vara en omöjlig uppgift att räkna upp alla de människor hon hjälpt, besökt, skjutsat, vattnat blommor och gjort ärenden åt, och inte minst lyssnat på. Hon har förstått vad livet handlar om. Hon har själv upplevt svåra förluster, men behållit sin kraft.

Hon och Birger blev våra grannar när jag gick i småskolan. Jag hade redan en rutin att besöka just det huset långt innan Alice och Birger flyttade in. Beväpnad med en kaffesked för att kunna knacka hårt på ytterdörren, brukade jag nästan dagligen besöka Tant Augusta och Farbror Gunnar i det huset för att få dricka kaffe med sockerbit på fat och få skvallra en stund. Detta skedde redan när jag var i femårsåldern. När Alice flyttade in blev det naturligt att jag ”hemsökte” även henne.

Tant Alice hade en fin katthona, som födde min barndoms käraste katt Mio, och man var alltid välkommen att titta på kattungarna under de långa veckorna innan man fick ta hem dem.

Alice är en fantastisk sömmerska. Hon sydde mycket kläder och gjorde ändringar åt oss. Mamma köpte stuvbitar, ofta av crimplene som var mäkta populärt då, och Alice trollade alltid till det så att resultatet blev som man ville. Hon förstod precis hur man menade när man stod där på stolen och skulle prova de prasslande smörpappersmönstren och de nålade tygerna. Man var alltid fin till söndagsskolfesten eller till ungdomsveckan. Hon gav mig även mod och inspiration till att själv våga sy.

I alla min barndoms och ungdoms allra stoltaste ögonblick, har jag burit något som Alice sytt: Avslutningsklänningen i åttan av tunn fröskalsbomull med nyponrosor. Dressen med klockad kort kjol, och blus med långa puffärmar och stora slag i svart med gröna blommor – som jag hade när jag spelade på Lions Luciasoare i Malå 1974. Min vackra benvita klänning med ljublå blomrankor från sommaren 1975, Mina knallcerisa korts med matchande tunika och sidenfodrad kapuschong som jag hade på skolavslutningen i sexan ihop med de vita stretchstövlarna… Bara ett axplock men jag glömmer dem aldrig.

Att hon dessutom överraskande satt med i aulan i Malå tillsammans med mamma som egentligen var för sjuk för att orka komma när jag gick ut nian – det gjorde mig så otroligt glad. Jag hade inga förväntningar alls den dagen, och så satt dom plötsligt där – båda två, med blommor och present, och naturligtvis inser jag att det hade varit en omöjlighet för mamma att ta sig dit den dagen – om det inte hade varit för Alice.

Hoppas du läser detta Alice. Jag ville bara passa på att tacka dig och berätta om vilken betydelse du haft för mig, för oss, och hur mycket vi tycker om dig!