Och därmed basta!

Äntligen ska vi få bastun på plats igen. Efter nästan ett år i exil – 35 m västerut – så ska den nu till sin forna plats, fast vänd med entren mot sjön, nu med ett ordentligt underarbete att vila på. Kranbil med förare på plats och några otroligt vänliga själar – Roger och Anders som hjälper Robert. Inga-Lill hejar på och fotograferar. Själv kokar jag på gammalt beprövat könsrollsmanér kaffe och ger små uppmuntrande tillrop. Om jag skulle blanda mig i leken och börja semaforera finns risken att jag ganska snabbt skulle anta formen av en bedagad bokmärksängel  – tillplattad men dekorativ – på håll. Fortsätter att autokontera och fotografera skeendet på betryggande avstånd och håller tummar att allt ska gå enligt planen. Detta blir bra – för oss och för bastarna.

Ser fram emot att kunna sitta på min plats i katapultsoffan och se på teve utan att bli misstänkt för att glo på naket folk. Det finner vi nämligen extremt ickeintressant, men kan däremot  själva känna oss uttittade som apan i bur emellanåt. Själv undviker jag alltid att titta in/på folks hus när jag passerar, men det är väl jag det. Skönt blir det för bastarna att kunna sitta ostörda och titta ut över sjön när man behöver hämta en nypa frisk luft eller  hoppa i sjön.