Den lilla bruna

R är i människobyn på kombinerat moms/shopping/barnbarnsbesök.  Lagom till avfärden gick min telefon ur tiden. På tiden kan jag nästan tycka, då den varit en del till förtret. En snabb enkät på fb gav mig svaret på vilken telefon jag ska satsa på nu. Problemet är att jag inte har möjlighet att ”fjärrstyra” gubben utan risken finns att han helt självsvåldigt köper något annat eller låter sig förledas av en försäljare med smort munläder. Man kan fortfarande ringa till mig, men jag kan inte ringa ut, så idag när han ringde som hastigast kunder jag bara diffust urskilja att han hade köpt en telefon och till detta ett tillhörande B R U N T fodral. Jag har aldrig ägt något brunt föremål förutom tramporgeln som har dispens så nu blev jag svettig. Ugglorna i mossen blev fler till antalet och min altröst närmade sig falsetten så jag hoppas innerligt att jag lyckades avstyra fodralköpet och att det blir ”rätt” telefon som kommer hem till mig imorgon.

Jag har aldrig riktigt begripit vad det där bluetooth är för något, men R försöker ständigt att övertyga mig om dess förträfflighet – speciellt som min telefon alltid är på rymmen…..Det verkar vara ett slags trådlöst nätverk eller hokus pokus för telefoner som gör mig osäker och kallsvettig vid blotta tanken att försöka begripa sig på. Mest av allt  tror jag att det är det en  slags manick, modell skrymmande hörapparat, som företrädesvis gubbar i yrkesrelaterad klädsel bär omkring på. Rätta mig inte om jag har fel tack! Det får vi ta en annan gång. Jag har nuförtiden nämligen fullt upp enbart  med att begripa hur man ska sätta den ena foten framför den andra när man ska gå framåt.

Riktiga blåtänder i ordets rätta bemärkelse kan jag däremot skryta med just nu. Gårdagens blåbärspaj giv mig idag, och den får liva upp stämningen denna augustikväll  då jag firar våra 4 år här i vykortet  i min ensamhet med enbart voffsen som sällskap. Känner mig lite lonley and blue….Förr i världen när var och varannan bar löständer vet jag att min mor berättade om någon person i byn som hade två par löständer. Sina vanliga löständer, och så blåbärständerna:)

Grattis på 4-årsdagen i vykortet vännen – om du läser det här i en dator nära dig!

 

2 kommentarer

  1. Gunnel Forsberg (inläggsförfattare)

    Tack Ina och S-O! Hoppas ni haft en fin sommar! Turamuletten som jag fick av dig när vi just hade kommit hit har uppenbarligen fungerat och vi trivs som fisken i kokvattnet och fågeln i stekskyn!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.