My cup of tea

Jaha, så då hade tekoppen kallnat! Så går det när man försöker göra flera saker samtidigt. Tur det finns micro i huset. Helgen är snart här, vädret är ganska fint och vi väntar en hel del folk i helgen. Valpträff anordnas av ett par av våra gäster som har kenneln Stormkullens.se Här inne kurerar jag mina ömmande fötter och försöker lära mig min nya telefon medans R kämpar på med sin nya dator. Hans gamla kunde lätt platsa på museum så det var verkligen på tiden att han bytte. Den luftiga tystnaden i huset bryts då och då av små frustrerade suckar, hummanden och morrningar. Det är inte så lätt att förstå den moderna tekniken. Inte riktigt my cup of tea. Eller hans heller för den delen.

I kalendern ser jag att hösten blir spännande. Jag är inbjuden att föreläsa på Norrländska Demensdagen i Umeå samt för Sundsvalls kommun lite senare. Känner mig ödmjukt hedrad och vågar man säja?….omåttligt stolt. Har lite svårt att greppa att min Tankeväckare nått så många öron dessa år och fortsätter att göra det fast jag aldrig marknadsfört den. Den verkar sälja sig själv.  Ju äldre jag själv ( och R ) blir – desto mer angelägen och allmängiltig känns den. Hur man vill ha det och hur man vill bli bemött  den dag man inte längre kan föra sin egen talan och behöver hjälpas av så många olika människor – under en så lång tid. Säjer till mig själv – och till dig: Lev i nuet! Det är allt vi har