Bloppis i Långkalsongland

Det verkar ju populärt i bloggvärlden att göra sig av med ännu funktionella plagg som man tröttnat på. Idag gav jag mig – stärkt att stadsäventyret – i slag med att tömma några gammgarderober som vi ska riva ut och ersätta med ett vettigt förvaringssystem. Här samsas textila klenoder som fiberpälskalsonger som överlevt ett par generationer bärare, oräkneliga rutigskjortor (funderar starkt på att öppna ett skjortmuseum), diverse pälsverk och andra pittoreska  ”fynd” från fornstora dar. Det lutar mest åt att bränna  säckvis av sånt som man inte ens kan lämna till en insamling eller loppis. Man blir en smula nostalgisk, fnissar och hulkar om vartannat.

Omedelbart såg jag min chans att bli av med  en riktigt otäck variant av R:s rutigskjortor med passerat bäst-före-datum. Den går inte att få fräsch i tvätten, har fått en härsken bidoft, och jag har på senaste tiden övervägt om den ska omklassificeras till ”ospec husdjur” eftersom den har en tendens att kura ihop sig på de mest oväntade ställen samt får R att kärleksfullt kuttra när han ser den.

Varför reagerar jag så över detta till synes oförargliga plagg? Är jag rent av svartsjuk? Eller allergisk? Jag försöker mig här på en liten amatöranalys av läget:

Ni som följt min blogg vet att ”skinnbyxen, rutigskjortan och storstövlen” är Robbans nationaldräkt och att jag gillar den outfiten, men ibland när vi ska åka hem till folk eller får planerade gäster så vill jag så gärna se hans snygga breda axlar iförda något annat än just denna sanitära olägenhet i skjortskepnad.

Bloppistanken gav ju en utmärkt chans att rädda den från skärselden. Vad säjer ni gott folk, får jag ett bud trots att den inte ville vara med på bild? Kanske din fågelskrämma är naken och fryser, gör en välgärning och lägg ett bud!

Hittar svärmors fina gamla pälsmössa. Törs man månne bära den utan att bli stenad på gator och torg? Den lekatten torde vara preskiberad vid det här laget tycker jag.

Eller behöver din huttrande nakenhund en riktigt varm sovsäck i vinter? Dessa bautaskinnhandskar vore väl något för den lilla frusna vovven att kura ihop sig i?!

Fiberpälskalsongerna får stanna i familjen och fortleva några generationer till. Ett outslitligt plagg med den passformen kan man ju helt enkelt inte skiljas ifrån;) Passar alla frusna fiskare med två ben.