Vem hohoar i natten??

Av , , 1 kommentar 38

P1100847

 

Inatt hördes genom sovrumsfönstret ett hjärtskärande fågelskrik så det isades i märgen. Jag antar att det är hökugglan som är i farten och har råttkalas nattetid. Om natten blir skuggorna mörkare, ljuden märkliga och dimman tung. Natten bäddar för fantasifoster, antaganden och dunkla tankar. Jag är en människa som älskar ljuset – både när det gäller  årstidernas växlingar som när det gäller livet – mentala troll, skitsnack och tunga ryggsäckar.  Fram med allt i ljuset bara! Packa upp stuva om och rensa luften. Det är min melodi!

Köttsoppans tid!

Av , , Bli först att kommentera 48

Köttsoppa och höst hör ihop för mig. Hämtade nyss in några ben och påbörjar det traditionella långkoket. Det är något speciellt med köttsoppa och jag kan om jag blundar – än en gång förflytta mig i tanken till mammas kök hemma i Vindelgransele.

Det är höst. Slakten är klar och spisen går het på alla fyra plattorna – i dagarna tre. Förutom pölsan – den lena och underbara, puttrar på storplattan intill, den gigantiska kitteln med mustig köttsoppa. Där i trängs märgbenen och klimpen tillsammans med rovor, morötter, mangold, lök och mandelpotatis från trädgårdslandet bakom garaget. På ytan dansar de blanka flottringarna i olika storlekar. Jag får äran att skumma buljongen.

Min lilla högerarm är trött efter köttkvarnsvevningen /stoppandet i assistentkvarnen. Ur de små hålen kryllar meter efter meter av röd lysande fin färs, ibland lite spräcklig av fett och när det kör ihop sig stoppar man i en husmans för att rensa rören. Köttstycken läggs i påsar för infrysning. Jag ser min syster Sonias vackra handstil på ett köttpaket märkt ”Farfars fransyska” och hör våra muntra skratt när vi inser det tvetydiga i formuleringen.

Man tänker knappt längre på att köttet nyss var en levande oxe i ladugården eller en älg i skogens bryn. Lantlivets naturliga cykel är sådan till sin natur. Höstannan är en sensuell historia. Känslan av den lena lite slippriga och mjuka levern som skall paketeras, eller att stoppa ned båda händerna i den mörkröda ljumma rödbetsgrytan och skala betorna med händerna. Riktigt gishigt och härligt.

Runt bordet samlas hela familjen. Vi är många. Farfar och farmor är med. Mamma är på benen mest hela tiden – ständigt serverande. Hon har sitt vitröda förkläde med svarta ränder och en liten rundad volangkant runt. Hennes midjelånga svarta hår sitter som vanligt i en flätad knut i nacken. Det ångar från spisen och luktar gemenskap.

Då upplevde jag henne som ganska gammal. Jag inser nu att hon bör ha varit bara ca 45 år vid tiden för detta minne. Min lilla starka mamma. Ingen diskmaskin och alla dessa hungriga munnar att mätta, och med svärmor i huset bredvid. Vad duktig du var som orkade, fast jag vet att du hade inte något val – det var bara att ro båten iland.

Jag minns ljudet av de knackande märgbenen mot vår barndoms porslin. Känslan av att fiskande stoppa in den opropertionerligt stora bordskniven i benet och triumfen i nappet – när märgen dansade ut på tallriken. Klimpen den ljuva. Knäckebröd med smör, hemmjölk och de slurpande ljuden när alla gick in för ätandet med liv och lust. Gemenskapen, tryggheten och värmen i min barndomskök. Resultatet av det gemensamma arbetet med höstslakten. Och bakom allt – lilla mor Marianne.

Min egen köttsoppa kan aldrig toppa denna, men med minnenas kryddburk till hands kan man nog till och med koka en god soppa på en näve spik och en smula kärlek.

Stretchmaterialens inverkan på folkvikten

Av , , Bli först att kommentera 50

Filosoferar över stretchmaterialens effekt på folkvikten. Dessa moderna spandexmaterial ger ständigt med sig när hektona smyger sig på. Förr i världen visste man med säkerhet när inte jeansknappen gick att stänga längre – att nu fick man skärpa sig ett tag. Men nu ger de efter – lite eftersom och vips har man uppnått matchvikten av en smärre val.  Valtider är det ju nu och jag är mer villrådig än någonsin. Däremot har jag sedan ett par veckor gjort ett viktigt val – att begränsa mitt sockerintag till ett absolut minimum.

För precis 15 dagar sedan satte jag mig och skrev ett långt ärligt och allvarsamt brev till mig själv. Ett slags kärleksbrev. Klarspråk så att säja. Från den dagen har jag gått ner 3 kilo – och på köpet blivit av med värken i mina onda fötter och händer. För var dag känner jag mig starkare och lite lättare. Lite mera energi i påsen. Varför jag berättar det för dig? Därför att den sociala kontrollen kan vara en hjälp på vägen. Jag måste akta mig för sockret – min livsfarliga drog – som fram tills nyligen varit en alltför stor del av mitt liv. Kanske du också ska haka på?

Lille H och skajpen

Av , , Bli först att kommentera 41

Dagen skypesession med min kära dott och lille H som var alldeles nyvaken glad och underbar, förgyllde min redan guldkantade onsdag. Som alltid blir effekten en varm skön och tacksam känsla som lägger sig som bomull kring hjärtat. Teknikens under kommer väl till pass när man bor i världens ände/början. De små liven förändras ständigt och ena dagen liknar de en släkting för att andra dagen brås på någon helt annan familjemedlem. Till min stora glädje ser jag väldigt mycket av pappa Alvar i lille H.  Tänk om man hade fått tvärlåna pappsen ner från himlastaden och ta honom med på en tur i båten med spöet och långedraget – precis som vi gjorde 1971 i Tjärnberg den där natten som kom att bli mitt mest fantastiska fiskeminne. Bara Pappa och jag i den ljusa sommarnatten på sjön och längs bäcken där öringen vakade som galna.

Tänk om jag hade fått visa honom min fina barn och barnbarnaskara, min nya livskamrat och mitt härliga liv här i fjällvärlden. Fått resonera om ett och annat och kanske fått  bekräftat det jag starkt misstänker – på gott och ont – att vi är väldigt lika varandra.

Men han blir kvar däruppe. Förmodligen sitter han och fiskar  eller spelar mandolin med fötterna i Glashavet och är frisk och glad.

Höstfärgerna!!

Av , , 4 kommentarer 57

bjornet1

bjornet2

bjornet3Idag har vi blandade känslor. Å ena sidan sprakande höstfärger och stilla tystnad. Men i krukorna låtsas ännu margeuriterna att det är sommar. Och om man blundar så har vi faktiskt sommarvärme höstfärgerna till trots. Men beachen ligger tom.

 

På nära håll

Av , , Bli först att kommentera 38

Premiär för vår nya kamera. Den har väldigt många knappar och funktioner som jag nog aldrig kommer att greppa. Men jag är tacksam för ia-inställningen som gör att kameran själv väljer en bra inställning för valt motiv.  Här ser ni min doftranka, mina ännu outslagna änglatrumpeter och en grön sak som sitter på min passionsblomma. Kan det verkligen vara en passionsfrukt?? Så fort vädret och jag själv blir bättre så ska jag ut och dokumentera höstens framfart. Det finns alltid fina motiv i faggorna – om man bara ser sig omkring.P1000111

P1000109

P1000112