Hundliv, ros och ris

Smet ut en kortis och borrade några hål innan jobbet. Från min plats på isen ser man hela härligheten – fjällen himlen och solen slösade med sitt glittrande guld över alltihop. Fick nöjet att se Junkerdal Huskeys ljudlöst dra iväg med sina hundspann längs vinterleden. Ett härligt inslag i fjällivet och en fridfull kontrast till alla motorljud. Måste ge en eloge till alla skoterungdomar som bott här i helgen. De har varit föredömligt hänsynsfulla och respekterat de som söker fridfullheten i fjällen och de har hållit till en bit bort från bebyggelsen med sina skotrar och på så sätt får ju alla uppleva det bästa fjällen har att erbjuda. Precis som det ska vara och mycket uppskattat!

Smolket denna helg är några utifrån kommande norska ungdomar som trots vädjanden/tillsägelser vägrar att respektera skoterförbudet på vår tomt/anläggning – den här lilla udden i sjön. Och till varje pris ska de gena ner från Silvervägen till sjön – in och mellan vårt hem och våra och våra gästers stugor. Av alla oändliga ytor på kartan så ska de bums över just denna endaste gård, denna flugprick på kartan. Man blir SÅ trött. De har hela Arjeplogfjällvärlden och dess vildmark att vistas i, och i motsats till i Norge – den friaste av alla fria skoteråkningar. Men det är som om folkvettet stoppats i fickan innan man sätter på sig hjälmen. Obs – detta gäller några få – som förstör för så många andra och som knepigt nog verkar jobba stenhårt för att påskynda förbud för den fria skoteråkningen. Tråkigt för alla oss andra, gamla och unga – som kör fort eller sakta – med respekt för folk och fä, för bofasta, för skidåkare, hundspann och fågeljägare, för riporna rävarna i naturen och som älskar det här fantastiska fria fjällivet.