Om att brotta ned Stevie Wonder

Hemma i vykortet igen efter en snabbvisit till Umeå. Shopping, träffa nära och kära, veterinärbesök för unge herr L och ögonoperation för inte fullt så unge herr R stod på agendan. Nu är Leo medicinerad och justerad i den andra änden, vi har fått träffa några stora och små som står oss nära och R har ett par sprillans nya linser och går därför omkring i mörka solglasögon som en annan Stevie Wonder här hemma vilket känns lite småmystiskt sådär. Det är dock ingen ”hit” att han hela tiden strävar i gränslandet till olydnad fast han ska akta ögonen och hålla sig borta från det ena och det andra de första dagarna. Jag sneglar emellanåt åt ”kvinnans bästa vän” – silvertejpsrullen – som kan komma till användning om han börjar förhäva sig. Nog ska syster Gunnel klara av den här bångstyriga patienten. Ett par varv runt fotleder och stolsben så blir han nog lydig.

På Gunnels Gym idag har det alltså förutom vård av bångstyrig försiggåtts den vanliga onsdagsträningen i butiken med ilastning av varor. Extra mycket brus och snus behövs till helgen då det är marknadshelg i Arjeplog. Det går bra, men känns i knän och armar. På bordet i solskensrummet står ett keramikfat med Sävaräpplen och en knippe kärleksört som kära syster E gav oss igår. Doften sprider sig i huset. Höst och äpplen hör liksom ihop. Jag drar in ett djupt andetag genom näsan och gläder mig storligen.