Ren och skär njutning

Av , , Bli först att kommentera 42

renen

Nu är den gödda husmodern hemma igen. Vi firar återseendets glädje med blandade småhopp och lokala delikatesser i vanlig ordning. Rosa innerfilè av ren med sås Black and White, ugnsbakad potatis och ett mäktigt sammetslent rött vin innan det är dags att plats i katapultsoffan för Idol och kvalificerat hundmys. En viss lurvig och ångade varm hundkille vill bums vara i mattes knä under filten. Det är ganska härligt att vara välkommen hem.

Malmfälten

Av , , Bli först att kommentera 37

Hinner se en glimt av Umeå innan jag styr kosan hemåt igen. I ett skyltfönster hinner jag fastna med blicken på en läcker svart festklänning med otroligt läckra gulddekorationer. Hinner tänka ”vill ha” innan Jante och ”Praktikern” raskt parallellskrockar i mina öron: Du i den där…Snälla vännen…du vill väl inte se ut som HELA malmfälten alldeles på egen hand. I det andra fnissar Praktikern förebrående: Den där och storstövlen ihop! Yes! Dom där två på axeln skrattar så dom nästan trillar ner.

Jag är redan förbi, bort från människobyns ytliga men frestande förförelsekonster.

Nu bär det av hem till Långkalsongland igen. Till trygga väntande flanellrutiga famnen
och lilllurvet som yr kring benen.

Med i bagaget har jag fina möten, nya kunskaper vänner och tankegångar.

Tacksam för ett hem. För mitt liv som bjuder så många möjligheter och spännande kontraster. Vi ses i vykortet!

Livets väv

Av , , 2 kommentarer 38

Årstiden inbjuder och uppmanar till gardinbyten och mer vintriga textilier. Jag hämtade strykjärnet och ett gammalt påslakan att stryka på och tog med det ner i köket. In genom köksfönstret gnistrade en intensiv novembersol och lyste in på mig och mina göromål där på köksbänken. Det gamla påslakanet kändes mjukt som siden under mina fingrar och jag tänkte på alla gamla textilier som jag inte vet jag jag ska göra med.

På något sätt har jag väldigt svårt att skiljas från dem. Särskilt gamla påslakan. På något sätt har de varit med i familjen, nötts och blötts genom åren. Sett glädje och sorg, vänner och familj. Förväntan, välkomnande, kärlek och vila har nötts in i de mjuka fibrerna. De kanske blir omoderna till utseendet. Men känslan i dem är svårersättlig även om man alltid är sugen på att köpa nya snygga. Det är inte heller alldeles självklart att man vill lägga dem i återvinning eller insamlingar. Det är lite för privat för det. Men samtidigt känns det vulgärt att bränna upp dem.

I mammas och svärmors vackra trasmattor kan man känna igen minnen från förr – gamla lakan, sängöverkast, examensklänningar, kläder och tyger från förr. De ligger där med sina ränder i livets väv och minner om glädje sorg och möda från svunna tider.

Själv kommer jag aldrig mer att väva, och inte kan jag samla allt på hög heller. Men jag stryker lite med handen över den aprikosfärgade blomman och känner en liten fläkt som från en nybadad barnkind på min kudde. Barntvål, Via och Comfort. Sovsvettiga små lockar. Livet som alltför snabbt passerat revy.

Jag fnyser lite åt mig själv – åt min sentimentala ådra, men gläds samtidigt åt livsväven och dess randningar. Att jag har fått ha den i 56 år. Somligt måste förvisso kasseras ur lådor och skåp. Men i minnets linneskåp kommer de för alltid att ligga kvar, fint hopvikta och lavendeldoftande. Fyllda med kärlek.

Söndagssymfoni

Av , , Bli först att kommentera 47

P1190107

_1190101

_1190117

Storm och spöregn i natt och så vaknade vi till en konsert av klingande iskristaller och dramatiska färgskiftningar på sjön. Det är bara att börja om. Vintern kommer så småningom, det kan vi vara säkra på, men just nu väntar milda och blåsiga dagar den kommande veckan.