Svinpälsar och hjälmtvång

Mitt i ett sista hästpass innan två dagars härlig julledighet tog vi kaffepaus från varuinlastningen. Som så ofta spårar våra små samtal i på tokut och likt. Alltså – på allt mellan himmel och jord. Från att ha pratat djurspår i snön kring vårt julehus hamnade vi osökt in på pälsverk och dess mysfaktor i vintertid. Jag är lite sugen att hitta en vit päls av något slag, alt en anorak med vit pälskantad kapuschong. R har ju redan sin rävkapuschong. Leo har sin vita och bruna päls så de är rustade för kylan här uppe i julkortet. Jag har någon gammal dammig dröm om att färdas över snö och islandskap i en vit päls med häst och släde, men de enda hästar vi har här finns under huven på skotern och med den nya lagen om hjälmtvång så faller lite den romantiska bilden av färden i den vita pälsen. Stor blanksvart hjälm rimmar lite illa med julkortsromantiken.

Plötsligt kom jag att tänka på ett uttryck som mamma brukade använda när jag hade drällt fram en massa saker som barn. Du är en riktig svinpäls sa hon. Jag frågade R om detta uttryck även fanns och användes i Glommersträsk på hans tid, och fick ett jakande svar. Kanske ordet rent av är ett riktigt ord. Googlade och fann mycket riktigt bevis för detta. Fler svinpälsar än oss tre som redan befolkar detta hus behöver vi dock icket.