Min katedral

Vaknade tidigt som vanligt och drevs av längtan ut till min katedral där de osynliga tornspirorna stiger högt och jublande mot oändligheten. Ensam, omgiven endast av jokkarnas tilltagande brus, vårfåglarnas konsert och en magnifik soluppgång som övergick i en fulländad vårdag. Röda och silvriga dekorationer på isen och harmoni i kropp och själ. Min kyrka där själen får ro. Andäktig och tacksam samlade jag ihop min gudagåva i fiskpåsen och återvände hemåt där dagens ljud återförde mig till verkligheten. Fridfull och redo för ännu en arbetsdag.