Alla dessa världar

Alla dessa världar.

Förbereder så gott jag kan de efterlängtades ankomst. Det är inte helt enkelt att få till det när ena tummen är helt kass och värker, men det får bli som det blir. Inventerar skåpet med barngrejer, kollar om tuschpennorna fungerar och att det finns lite kul att göra om det regnar. Snart kommer ju de här härliga små som sprudlar av fantasi och kreativitet hit. Glädjer mig åt deras inspirerande små själar och känner hopp för framtiden.

Kastas tvärt i minnet tillbaka till barndomen igen. Minns sommarlekarna i skog och mark med tacksamhet. Oändliga fantasier. Minns hemsläpandet av kassar med böcker från bibliotek och bokbuss som jag slukade med en omättlig hunger. Alla dessa världar som fanns och finns bakom bokpärmarna. Tänk bara Astrid Lindgrens Mio min Mio. Den boken som aktiverade en hel värld av nya fantasier som fick ett nytt och eget liv i min barndomsvärld. Alla dessa ord som kom att bli en del av min ordbank. Den enda bank där jag är stenrik.

Ibland rynkar jag lite på hjärnbarken åt dagens svulstiga utbud av färdigproducerade fantasier, fantasyböcker, filmer, spel – ja allt du kan tänka dig – och säjer lite surt att det är bra för nutidsbarnen att tänka fritt, fantisera själva och inte bli serverade allt på fat.

Men så hejdar jag mig lite i grevens tid och minns vad Ilon Wiklands teckning av riddar Kato, fåglarna som svävade över den svarta borgen, brunnen, landet i fjärran, gröna ängars ö, svärdsmidaren, osynliga mantlar och brödet som mättar hunger gör med mig ännu i denna dag. Då jag ser och känner nya bottnar i den bok som tagit mig starkast av alla. Som ännu tillför värde – så länge jag lever.

Så har jag genom åren och livet lärt mig ett och annat om hjärnans fantastiska kapacitet. Och jag tror och hoppas att nutidsbarnen genom alla dessa moderna fantastiska medier får ännu häftigare resor och fantasier som bär dem genom livet på kreativa vingar till nya världar, nya impulser att skapa en ännu bättre framtid.

Men emellanåt får jag återfall och muttrar något ohörbart om småbarn och läsplattor. Påminner om kottarnas och pinnarnas förträfflighet. Rättar till läsglasögonen, bänkar mig i katapultsoffan och öppnar facebook. Bara en stund till…