Min egen minneslund

I dessa tider när många av oss flyttar bort och runt finns inte alltid den ”självklara” kyrkogården i närheten. Visst skulle jag gärna – en dag som denna vilja sätta ett ljus där under björken på pappas grav.

Men så kommer jag ihåg – det är ju inte där han är. Han finns närmre än så. I mina gener, i mina tankar och minnen. Och så tror jag förstås att han sitter och spelar mandolin medans han doppar fötterna i glashavet och vinkar lite till mig.

På min morgonpromenad tände naturen sitt egen ljus i min egen vackra minneslund som finns här runt om kring mig. Du kanske har din egen minneslund där minnen, ting och känslor lever? Ofta är det i naturen läkedom och tröst finns. Där finns alltid kraft att hämta och den tar emot dina frågor, tankar och tårar, din vrede och hopplöshet – kravlöst och läkande. Hur mörkt, hårt kallt och ensamt det än är.

Vi hedrar våra nära med ljus och varma tankar idag.