Medarbetarsamtal i vykortet

En sådan här tisdag lite snöblandat regnblåsig och grå, när julstämningen bokstavligen är som bortblåst, så känns det behövligt med ett medarbetarsamtal. Min lyssnare har bruna kloka ögon, vita morrhår på överläppen och säjer inte mycket men lägger empatiskt sitt lena tunga huvud i mitt knä och slickar mig lite på handen. Värmen han utstrålar ger mer kraft och mod än aldrig så kloka människoråd och utvecklingsplaner. Vi vecklar istället in oss i fleecefilten och ger varandra lite ordlös kärlek  och medhundsklighet innan vi fortsätter med januariandet.