Mitt Facebookhus

Jag tänker mig min facebooksida som ett slags hus. Idag vill jag prata om facebookhus. Eller rättare sagt de fönster, vinklar eller glimtar som du och jag ger från våra liv, våra trädgårdar från våra ”hus” i sociala medier.

Huset på bilden är ett vanligt svenskt gammalt hus någonstans ifrån. Vi säjer att det är ”mitt” facebookhus.

Genom åren har här inrymts många människor. Det kan man se på storleken om inte annat. Och på alla bilder på älskade släktingar och vänner. Här finns många minnen, en solsida, en vildvuxen trädgård, en skuggsida, en omgivning i vackra färger och en mörkare sida med dovare toner.

Jag kan tänka mig att där inne finns vackra harmoniska rum med ljuvliga tapeter och en härlig doft av ljusa såpskurade golv. Kanske en kakelugn? Men alldeles säkert en eldstad vid husets hjärta.

Om man blundar och lyssnar kan man höra musik och skratt, klirr från fantastiska middagar. Även tystnad, arga röster och tårar kan urskiljas.

Men här finns så klart också dammråttor i hörnen, fläckar och jobbiga högar som jag inte vill visa någon och belamrade badrum. Så är det nog för oss alla och de rummen visar vi helst inte.

Här i huset finns även en läskig källare. Gud vet vad som finns där. Man varken orkar vill eller törs tänka tanken att börja gå igenom allt som finns där i lådorna.

Källarfönstren och fönstren till de stökiga rummen öppnar vi ytterst sällan mot sociala medier. Ja förutom ibland då vi visar eller berättar någon fin neutral sak eller visar ett nostalgiskt gulnat blad från livets gömmor.

Du kanske tycker att jag delar med mig allt för mycket och allt för ofta och rynkar pannan lätt ogillande? ”Har människan inget vettigare för sig”. Särskilt du som själv aldrig eller sällan gläntar på något av dina egna fönster och visar något, men gärna tittar in hos andra i deras facebookhus.

Jag gläntar själv bara på de fönster eller vinklar som jag vill visa. Oftast blir det fina neutrala saker, bilder eller berättelser. Eller roliga tokigheter. Det är precis samma sak som med vart jag väljer att rikta kameran. Dammråttorna, de hemska högarna eller källarhålet och mina mest privata tankar håller jag för mig själv. Det du ser är alltså bara en liten liten del av mig, och jag är ytterst medveten om att en facebookvän inte med självklarhet är en riktig vän.

Men jag bjuder er gärna på en glimt från vindsfönstret, det där härliga underbara rummet av tankar drömmar och visioner som är min tillflyktsort och borg. Där dansar ofta fina minnen från förr tango med spännande nya infallsvinklar på livets trivaliteter. Där samsas toner och ord med bilder och minnen. Triumfer dansar tryckare med Tillkortakommanden och Humor sitter alltid och myser i ett hörn.

Dit har du min vän en stående inbjudan till fest, du som kommer med glädje goda intentioner och humor. Med värme, uppmuntrande ord och vänliga tankar.

Ni andra får gärna stanna hemma i er egen insynsskyddade berså knaprandes på sura bär och fortsätta att ogilla eller vandra vidare till andra hus än mitt.