Hyllning till den sure

O, du surströmming

Du som låter dina mogna aromer njutningsfullt vindla mot mitt förväntansfulla gomsegel, till musik av jublande smaklökar och porlande snålvatten.

Du som framkallar stönande ovationer av vällust i goda vänners lag – i kryddad saltlag. Intages med fördel under norrländsk aftonsol.

Du bereder mig en förväntansfull sommar inför högtidsdagen när ditt rodnande sigill äntligen får brytas.

Ceremoniella ritualer, år efter år, som förbereder denna akt av njutning i ditt ljuva sällskap.

Först inköpen: Vilken strömming blir det detta år? Mandelpotatisen, perfekt kokad, är ju självklar i sin gula mjälla skrud, ännu med sitt oskuldsfullt tunna skal så lockande och söt.

Tunnbrödet det lagom hårda, mjukhårda, som liksom bereder en famn åt allt det goda. Som omsluter sällheten.

Bregotten som lik en dagslända förpassas till soptunnan efter förrättat surströmmingsvärv, när den smält färdigt och runnit ned mellan fingrarna rakt i klämmans gömslen. Den yttersta njutningen.

De nye familjemedlemmarna – creme fraischen, tomaten och löken som liksom lägger en förbarmande sordin över morgondagens oundvikliga ”rap-sodi””.

Du rodnar så vackert mot mig där du ligger i lag i din gyllene sarkofag och bara väntar.

Proceduren med själva avklädandet, en sensuell förväntan medan saliven rinner till.

Rom eller inte? – Det klassiska samtalsämnet – alternativt ett föraktfullt fnysande kontra försvartal för den nymodiga fileade strömmingen, följt av nedlåtande hummanden om korven – valet för den oinvigde ännu ej frälste livsnjutaren.

I kylen ligger ständigt en burk på jäsning genom hela den långa vintern och samsas i frostigt klimat med jul och påskbordens delikatesser ända tills nästa gång det är dags. Hungern är den bästa kryddan och på så sätt kan nästa försommar kulminera i en jäst och kraftig försmak inför nästa premiär.

Vi välkomnar dig. O du surströmming.
Älskad eller hatad. Men du lämnar ingen enda oberörd.