Kategori: Gauto 2009

Pricken över i:et – Öringfröjd

Av , , 12 kommentarer 8

Har ni sett en vackrare fisk än den här höstfärgade prickiga öringen. Man får nästan en tår i ögat.

R ville vara lite snäll idag när jag är så eländig och förbarmade sig och följde med på en liten tur med båten ovanför strömmen där det är lite vanskligt att färdas ensam i båt och samtidigt fiska.

Minst två till lika fina visade upp sig men återvände till djupet efter en stunds drillning på en liten grönblå Rapala.  

12 kommentarer

Solen lyser även på liten stuga

Av , , 9 kommentarer 20

 Oj vad frustrerande när man lagt ned tankemöda tid och engagemang på ett blogginlägg och så hänger sig Vk som så ofta nuförtiden. Kan ej ansluta…och så är allt man skrivit borta. Man tappar nästan lusten att fortsätta när detta händer gång på gång. Detta hände mig i morse – igen.

Tur att det var en underbar morgon, spegelblank sjö med glitter och rödingvak som lockade ut mig. Vem vet om det blir någon fler chans denna sommar. Rödingen försåg sig med mask och knaprade friskt och lyckades skickligt undvika att fastna på min krok.

Nu handlar det om packning, städning och en god kycklinggryta som skall inmundigas på altanen i solskenet, innan de  hotande mörka molnen når oss. Det är nästan skönt att vädret blir sämre. Det är lättare att åka då.

9 kommentarer
Etiketter: , , ,

Låt sista älven som brusar i vår natur…………….

Av , , Bli först att kommentera 18

Evert Taube slog ett slag för de sista vilda fria älvarna. Som jag skrivit tidigare så har jag Vindelälven i mitt härta av födsel, ohejdad vana och ren skär kärlek. På senare år har jag även fått njuta av ett av Vindelälvens biflöden Laisälven och naturen i Laisdalen.

Med rysning längs ryggraden läser jag om tiden när kampen om Vindelälven pågick. På sidorna 44-48 i detta dokument  http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/vbotten_2_08.pdf      kan du läsa även om Laisdalen, Gauto och Adolfström i ett fint reportage av Gösta Laestander.

Nu har klockan passerat midnatt och Nationalälvens dag är över. Men för oss är varje dag en slags hyllning och en ständig längtan hit till källans ursprung som ger oss så mycket glädje, fiske och rekreation, sommar som vinter.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Fiskerapport

Av , , 1 kommentar 14

Fick just en skrapig telefonrapport från Alex o Frej som beslutat att kanske stanna ute en natt till. De hade visst fått mycket fisk som de saltade in. Det kallar jag rikedom! Här lyser nu kvällssolen, jag ska rensa mina fiskar och ge mej ut på en ny tur. Denna gång ska jag prova att fiska med mask.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Fisketur!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Tur har jag!! R förbarmar sig, trotsar blåsvädret och skjutsar över mig till baksidan av Gautoforsen. Där är det lä och jag kan riktigt se hur öringen står och vaäntar på mig bakom stenarna. Fiskerapport kommer senare!!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Så går en dag ifrån vår tid…..

Av , , 4 kommentarer 13

Kvällen är över. Jag tittar yrvaket och rufsigt upp ur soffdjupet när min dotter Sandra ringer. Hon berättar om magen som växer så det knakar och om dagens bilköp. Allt verkar bara bra, och jag känner hur jag längtar efter att få träffa dem.

Långsamt vaknar jag till och inser besviket att kvällen redan är slut och att det aldrig lugnade ned sig med blåsten så att jag kunde ge mig ut med båten för att fiska. Vanligtvis blir det spegelblankt, men denna kväll fortsätter blåsten även fast mörkret nu lagt sig över Gauto.

Tankarna går till Alex och Frej som fjällvandrar upp längs Veijeströmmen lastade med tält, flugspön, spritkök, fiskegrejor och allt möjligt smaskens i sina ryggsäckar. Jag tror att jag ska slå en pling och höra hur om de fått mycket fisk. Det handlar om jättefina fiskevatten. Det är inte utan att man blir lite avis.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Dasskontemplation light med Fårgråt´n ännu kvar

Av , , 12 kommentarer 14

Min dasskontemplation brukar vara borte kortare sort´n. Men det är ändå förunderligt hur mycket man hinner tänka på under de 13 sekunder man befinner sig där. Ungefär så lång tid är min uppfattning om hur mycket tid som behövs från "ax till limpa".

R är av en annan uppfattning och kan med lätthet spendera 13 minuter i samma ärende. Vilket som är mer hälsosamt kan diskuteras. Ur stresshanteringssynvinkel är säkert bättre att slå sig till ro och hinna beta av A-F i Arjeplogsdelen i telefonkatalogen eller några kapitel i Das(s) Kapital eller någon annan diger läsning. Men jag föredrar att läsa på mysigare ställen än i kloakmiljö.

Han berättar i mina öron hemska historier om hur man i lumpen fick sitta i på jättedass med många hål. Jag ryser. På toa ska man få vara ifred. Med ens minns jag småbarnsårens toabesök med ständigt bankande barnanävar på dörren. Dassfrid – även om den är kort är en viktigt sak och borde vara en mänsklig rättighet. Privat är ordet.

Trots grekiskt blått och vitt, och världens finaste vy Mittisjön (visst är det så Medelhavet heter översatt till svenska?) glittrande utanför fönstret, frigolitsits, fräsch doft och läslektyr så blir det ofta nytt personbästa på dassbesöken för undertecknads räkning. Jag längtar tills vi får någon slags toa inne.

Jag hinner ändå slänga ett getöga på "Frun är  idag" och brukar oftast justera visaren mellan Underbar – Gullig, så att R ska veta vad som gäller.

– Nu snackar hon skit, kanske du tycker, men för att bespara dig det tänker jag härmed skynda mig att komma till den egentliga saken –  nämligen själva ämnet till dagens dasskontemplation.

Två saker hanns med: Dels en reflektion över hur jag någon gång i barndomen var utsatt för ett bus där några buspojkar var och tjuvtittade under dasset och fasan i att upptäcka att man blivit ertappad med byxorna nere i ordets rätta bemärkelse. Fy vilken förnedring.

Jag kan bli ledsen än idag vid tanken. Just det att någon "tar för sig" av mitt privatliv är obehaglig. Konsekvensen blev att jag för resten av mitt liv känner mig en smula osäker på om buspojkar huggormar eller möjligen "Slurken" ska uppenbara sig från den "undre världen" när man sitter med byxorna nere, hur osannolikt det än nu verkar.

Känslan av att något ont finns där nere i mörkret finns ännu kvar.(Frågan vem eller vad som i allsindar skulle idas sitta där i den svarta plastsäcken för att få en skymt av min akterspegel är nog befogad)

Nästa insikt handlar om ett ord jag glömt. Fårgråt´n. Ni vet den lilla krusta som brukar sitta i ögonvrån på morgonen.

I Vindelgransele sa vi Fårgråt´n. Känner du igen det ordet eller har du något annat? Själv brukar jag tänka på det som Änglagrus, vilket låter lite trevligare eller hur?

After dark

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu har vi landat i Gauto, gjort en brasa i kaminen tänt några levande ljus och burit in vårt pick och pack. Gräset har verkligen vuxit  så gott vi nu kunde se i kolmörkret. Stuggrannarna tvärsöver lillviken är här för första gången denna sommar. Det är mysigt när det  lyser i någon annan stuga.

Alex och Frej fikar loss på O´boy och tunnbrödmackor taggade för sin fjällvandring och fisket imorgon. De vill sova i den ena husvagnen. Ny dag imorgon.

Njuta.nu

Av , , 2 kommentarer 15

Nu ska vi äta och sedan åka hemåt. Det är varmt. Solen gassar och man vill inte ha ett onödigt klädesplagg på kroppen.

Egentligen borde vi nyttja den här underbara aftonen, stanna tills det blir lite svalare och ligga kvar här och vifta med tårna mot horisonten knaprandes på en vattenmelonskiva eller läsande någon av allde böcker som väntar.

Få se om jag kan övertyga R om att ta en powernap i skuggan innan vi åker. Livet är kort. Njuta ska man göra.nu

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Storstövlen, Småstövlen och Skitstövlen

Av , , 2 kommentarer 17

Här ser ni R förfaders storstövlen bredvid mina 36:or. En viss skillnad.

Stövlarna har en gedigen historia. Vittnar om äventyr,slit och friluftsliv. Om hjortronmyrar, fisketurer och arbetskarlar. Om livskvalitet av en man som valde att bo här året om efter pensionen.

I hyllornas dunkel står även skoterskor, pjäxor och bondeförbundare av okänd årgång. Jag önskar att jag hade hunnit träffa Lennart. Höra honom berätta om sitt liv, om Robert, om fiske, jakt och fjälliv. Om människor som bott och levat här. Om hans drömmar och visioner.

Det enda jag får se är spåren, av arbete, av storstövlar och av en fiskeintresserad like som hade skatter i sina fiskeväskor. Skatter som jag idag får ta del av. I Robbans ögon är det mest skräp. I mina ögon är de ett litet fiskemuseum.

 Häromdagen kom jag på ett nytt användningsområde för några av de alla gammstövelpar som gömmer sig här i förråd och uthus. De ska bli ytterkrukor till sommarblommor. Tänk dig ett par bruna gamm-tretorn med en kalufs av Hänglobelia i gnistrande blått som avtecknar sig mot Mittisjön och den blå horisonten. Vackert eller hur?

Jag återkommer med bildbevis när projektet är genomfört.

Skitstövlar finns inte här som tur är. På bloggen verkar det vara ganska fritt från dem med.

Vilka slags spår vill du lämna där du går fram?