Kategori: Gauto 2009

Här vare hästar

Av , , 2 kommentarer 14

Ja, hästkrafter alltså. R har nu tydligen en gång för alla bestämt sig för att köra ifrån fisken och har bytt bokmärken – nej flåt – båtmotor hos de fashionabla Bröderna Sundström i Laisvall. Lycklig som ett barn åkte han nyss iväg för att lämna en och hämta en annan.Glesbygdsservice kallas det att öppna firman för en kund kl 10.00 en söndagmorgon.

Silverbåt´n som jag kallar hans aluminiumskepp ska nu utrustas med styrpulpet och en större motor. Jag menar – varför lyfta och ådra sig ryggskott eller köra på sten med en mindre motor när man kan göra det ordentligt med en större och dyrare? Nåväl, båtar är ett av hans intressen – och jag får ju åka med.

Själv glider jag oftast ljudlöst omkring i lilla plastbåten med elmotorn som kamrat på mina fisketurer. Det går lagom fort och är lagom vådligt för ett litet fruntimmer.

Ibland kan det förstås vara bra och präktigt med starkare doningar och på våra Bäverholmsäventyr behöver man definitivt en riktig motorbåt. Det blir spännande att inviga detta ekipage nästa gång vi kommer hit.

Nu har jag aktern parkerad i soffans djup och mobiliserar kraft inför en sista fisketur innan vi ska ägna oss en stund åt tomten, att städa ur stugan, eventuellt knäcka en surströmmingsburk med Ove och Ingrid innan vi därefter sakta beger oss hem med lillvännen – Hydrovågen på släp.

Två deckare

Av , , 9 kommentarer 8

…..har jag lyckats sova mig igenom nu. Soffan lockade mig, och eftersom det regnat ikväll så har det inte varit så skadligt att sova bort den. Gonatt gott folk – nu blir det sängen.

Vita gäss och svarta tankar….och fisken….den finns i sjön!

Av , , 1 kommentar 10

Jag börjar misstänka att jag är fiskeberoende….Nu när det går vita gäss på sjön och min semester håller på att ta slut infinner sig en krypande känsla i svanken. Jag VILL fiska, men just nu är det rätt kört eftersom det blåser halv storm här.

110-årspresenten vi fick av Ewert o Marianne – en pampig väderstation är nu uppmonterad och vi kan lätt följa lufttryck, regnmängd, vindstyrka och temperatur ute och inne bara genom att glutta på en display. Det blir till att pensionera pekfingret som hittills fått ge fingervisning om vindriktning och styrka. I fortsättningen får det enbart tjänstgöra vid sockerkaksbak som smetslickningsverktyg.

Vi kör just en jämförelsekampanj mot yr.no för att se om de far med osanning eller kränger sockrade norska väderprognoser. Det finns förresten ett Gauto i Sydamerika med… (avdelningen kuriosa av tveksamt nyhetsvärde för allmänheten)

Det var i allafall intressant att följa Robbans strapats vid monteringen av ovan nämna väderstation, när han djärvt och med utfällda tånaglar inne i storstövlen och håret på ända lutade sig mot vinden för att inte fångas och försvinna vid horisonten som ett mellanstort orange och grönkamouflerat nystan..Ja han ÄR faktiskt  lite långhårig nu, men han har i allafall ingen RobinHood-frisyr som skickar iväg halvmeterlånga slingor vid kraftig sidvind. Tur för mig!!

Jag får ta och leka rak – och frisersalong ikväll, klippa och noppa honom innan återtåget till civilisationen. Det är dags att ansa hans ögonbryn så han blir mild och foglig igen. När de är långa och borstiga blir han så bångstyrig att det är fullt upp för ett litet mellanobstinat fruntimmer att hålla honom på mattan.

Nu ligger han i allafall tyst och snäll och vilar väder en stund mellan vedhuggning och gräsmattesådd. Hans sovljud visar på 4,5m/s i min riktning. Själv ska jag städa fiskeväskorna, rangordna mina finaste flugor och spinnare – precis som småflickorna gör med bokmärken. Jag har ingen kompis…Vill du komma och byta drag med mej??

En hydrovågänkas bekännelser

Av , , 7 kommentarer 13

Ja, ni ser ju själva av bilden att döma vem/vad som får pussen. Ledtråd: Inte är det jag inte!!

Min fråga till läsarpanelen idag är om det finns sådana som känner igen sig i att spela andrafiolen mot ett suspekt fordon?

Här har nu R grävt i snart 3 veckor, vare sig det har behövts eller inte. Uppenbarligen är det hans uppfattning om den perfekta semestern. När bilden togs hade han just lyckats styra undan ett gäng gamla astunga och genomsura telefonstolpar som var för tunga för mänskliga krafter att lyfta med just denna blåa skönhet. Imponerande vad man faktiskt kan göra med den mackapären, även om den efterlämnar ett blivande pärland varhelst den drar fram.

Små romantiska utflykter är liksom inte hans grej. Däremot har han verkligen anammat uttrycket "Gräv där du står" och han hittar hela tiden nya stora stenbumlingar en bit under det spirande gräsfröet som man kan gräva fram och planera en sprängarsemester nästa år. Det är ännu en bit kvar till Kina….

I hopp om att vinna hans uppmärksamhet tog jag på mig en "rutigskjorta" utanpå bikinin, och försökte hjälpa honom  med att flytta en brädhög. Det hade en viss effekt för han log rart från sin position på hydrovågen och försökte smeka mej med skopan.

I den allmänna yran hamnade jag mitt i ett hummelbo. Jag menar att det handlade om genmanipulerade humlor med storhetsvansinne. I varje fall betedde de sig som om de var getingar eller concordeplan.

Jag slog nytt personbästa på sträckan dasset – förrådet och sökte febrilt efter min framlidne svärfars gamla radarflaskor och hormoslyrdunkar. Här finns det resurser. Nu snackar vi inte om någon modern  miljövänligt "Lightradar" utan här fanns det tunga artilleriet från det glada 70-talet.

En lätt touch på sprayen och concorderna  intog ett stillsamt horisontalläge. Ambivalens mellan känslor som sadistisk  skadeglädje och underläppsdarrande skuld brottades en stund, innan den mer neutrala lättnaden tog över.

Nu får jag försöka ta till det sista desperata vapnet över "kvinnans listprylar". Mat. Om en stund  blir det grillad fläskfile och potatisgratäng. Nu får vi vila från fisk några timmar. Få se om jag kan locka honom från hydrovågen en stund.