Kategori: Om Livet , kärleken och döden

Idétorka – referat från spiselkransen

Av , , Bli först att kommentera 8

Repris på ett inlägg – ännu lika aktuellt denna söndag i september…

Så står man här igen. Ännu en tisdag i den oändliga raden av hungriga vardagar. Kylskåpet innehåller samma gamla saker som vanligt och i fryser ligger stenfrysta fransyskor och annat långkok i väntan på bättre tider.

Orken räcker inte till några långkok eller avancerade experimenträtter så här efter en tröttande arbetsdag, utan till och med blodpuddingen känns som ett oöverstigligt projekt. Visst är det spännande med mat, kryddor, recept från fjärran exotiska platser och glassiga magasin eller förnumstiga Buffénummer med rödkindade testpaneler poserande vid fyllda grytor och fat.

Blodsockret kryper stadigt nedåt och endast det dåliga mammasamvetet förbjuder mej att retroaktivt önska mig en åttonde skapardag från Gud.

Den åttonde dagen: Gud sade – varde pellets, och pellets fyllde hungriga magar jorden runt, till en lämplig nivå, gav mättnadskänsla länge och höll blodsockerhalter och kolesterolvärden inom lämpliga gränsvärden. Ingen behövde någonsin hungra mer, eller släpa oändliga kassar med förgänglig och kostsam bukfyllnad från stormarknader och snabbköp. De höll också hungriga sambos snälla och mätta länge (typ 24h) och spinkiga söner växte och uppfyllde tröjor och skjortnummer. Suck!

I detta förvirrade pre-middagstillstånd när mitt eget blodsocker närmar sig den kritiska lägre gränsen för tandgnisslande eller lättutlösta hysteriska utbrott, återvänder jag motvilligt från utopiernas drömvärld och rafsar ihop något ätbart. Medger dock något generat mitt utpräglade välfärdsbekymmer och är trots denna klagovisa egentligen ytterst tacksam för mat på bordet och fred på jorden.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Om Livstävlingen…….prylmaraton eller vänskap?

Av , , 4 kommentarer 9

Här kommer ett nygammalt inlägg om vänskap.

För mig är en vän en person som accepterar sin vän med hull och hår, på gott och ont. Som ser bakom ytan, inte fnyser bakom ens rygg eller värderar efter socialgrupp. eller vilka möbler man har hemma.

Är du med i livstävlingen – mest prylar när han dör vinner? Själv har jag gått ur den och ägnar mig mer åt att göra mig av med onödiga ägodelar som tar både utrymme och energi. Det känns skönt. Syftet är inte alls att byta ut gamla, nötta och kära saker mot nya, vita opersonliga utan själ för att försöka tävla om en förstaplats i möbelaffärslivet. Ni vet de själlösa avskalade hemmiljöer som mest av allt liknar mittuppslaget i en möbelkatalog.

Mitt hem vill jag ska spegla mina värderingar, och visa på mångfald, kreativitet och kompromissvilja. Det senaste var inte alldeles enkelt, just när man skulle till att slå sig ihop med en annan halvgammal begagnad människa med helt annan smak, mystiska prylar från sitt förflutna och helt andra ideér kring heminredning.

När den första spännande och emellanåt kniviga samboperioden var över och jag förlikat mig med tanken på kompromisser i både det ena och det andra, så bestämde jag mig en vacker dag helt enkelt för att stå upp rakryggad för vår osaliga mix. Man kan ju inte kräva att en annan människa ska göra sig av med sitt bohag enbart för att tillfredsställa ens egna egoistiska nycker.

I sanningens namn ska väl erkännas att en och annan klarlackad köksklocka med inbränt älgmotiv i gulnad furu smugglades undan i omärkta banankartonger tillsammans med likartade ärvda pinaler längst bak i garagets dunkla ingenmansland. Någonstans måste man ju ge och ta, och i gengäld gav jag avkall på en del saker som R inte kunde förlika sig med.

Människor som väljer ”rätt”vänner efter taxeringskalendern i stället för med hjärtat, de som tävlar i ”danskt” eller ”dyrt ” enbart för att duga och passa i sällskapslivet kan jag vara utan, om än ibland med ett visst vemod. Jag kan bli ledsen över människors fördömande, den kvardröjande känslan av förakt, att rata eller kanske baktala. Jag vill lära känna, umgås med, gråta och skratta tillsammans med folk av kött och blod, med själ och hjärta, som ser bakom och bortom ytan, prislapparna, färgmatchningen och dammråttorna.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Huvudet upp och fötterna ned….

Av , , 8 kommentarer 9

Ni vet, den där frasen man slänger ur sig när någon frågar: Läget?? Egentligen är det bara floskler som inte säger någonting om hur det egentligen är.

Frågan som ställs är inte menad att svaranden ska börja med en utläggning om krämpor , livskriser och annat jobbigt. Den ställs bara i förbifarten. Svaret som ges säjer inte mycket mer än att man lever och är upprättstående.

Somliga dagar är lätta, vägen rak och utstakad, medans andra dagar känns krokiga som frågetecken. Det gäller att som fjällbjörken hålla koll på vad som är upp eller ned, vad målet är och att sträva mot ljuset. Tillsammans med likasinnade är det lättare.

8 kommentarer
Etiketter: , ,

Finaste magen!

Av , , 2 kommentarer 10

Visst är dom fina. Sandra och Christian i väntans tider…

100 mil känns långt bort. Endera veckan är det dags för mitt första barnbarn att födas.Det känns fantastiskt, pirrigt och spännande.

Vi får rapporter och bilder. Jag är glad för tekniken som gör det möjligt att enkelt kommunicera och mötas fastän många mil skiljer oss åt. Jag hoppas kunna få spana på lillvännen genom webkamera. Mest av allt längtar jag efter att få titta djupt i ögonen, småprata med en sprillans ny liten människa och snusa lite bakom örat.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Underbart är kort….

Av , , 2 kommentarer 5

Vem vet vad som väntar om hörnet….

En av mina absoluta favoriter är Povel Ramel med sin geniala och underfundiga humor och ton. Fann mig själv nyss nynna på den i efterdyningarna till gårdagens pianospelande. Tänker tillbaka på den gångna sommaren, minns och njuter av fina ögonblick

Underbart är kort
Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Povel Ramel

Mina fina ungar och deras lille halvbror en fin studentdag…vart tog åren vägen?

En av alla magiska stunder i samband med 110-års festen  min 50-årsdag och festligheterna i dagarna 3. oförglömligt!

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Min älskling du är som en ros……………..

Av , , Bli först att kommentera 12

Dagens kram går till alla anhöriga. Fruar, män, sambos, mammor, pappor, döttrar, söner och vänner som fortsätter att finnas för sin kära. Att ha en demenssjuk anhörig måste vara svårt. Sorgen att redan under detta livet, successivt förlora den person som man en gång lärt känna måste vara smärtsam och frustrerande.

Demenssjukdomen skördar personlighet och förmågor, den förkortar livet. Den ställer också framtidsplaner och gemensamma drömmar på ända och sätter hård press på sorgsna och uttröttade familjemedlemmar som kanske är geografiskt spridda runt om i världen. Det kan ju vara nog svårt  med relationer när alla är friska och kan ta hand om sig själv.

Vi ser alla sorter. Många har kämpat länge och fortsätter oförtrutet att finnas, att besöka och berika livet för den sjuke även när flytten till särskilt boende blivit ett faktum. Somliga har lovat att älska varandra i nöd och lust och tänker verkligen bokstavligen hålla det löftet, vad det än må kosta. Andra släpper taget, litar på oss, orkar inte eller kanske låter en redan krackelerande relation ebba ut.

Vi får och ska inte döma någon. Vårt jobb är att stå beredda att överta stafettpinnen när Du inte orkar längre.

Vi ser dig som kämpat FÖR länge, du som utarmat dina krafter och blivit tunn och grå. Som gett allt och lite till. Vi ser dem som skulle ha behövt få stöd och hjälp tidigare i sjukdomen genom kunskap, information och teknik, genom träffpunkter, dagverksamhet , fått avlastning genom korttidsboende och kanske därigenom  kunnat hitta former för att förlänga orken och  möjligheten att kunna bo kvar hemma ännu en tid med stöd från samhället.

Vi ser dig, Du som sitter där vid din hustrus, makes eller förälders sida och matar, pratar,promenerar, sjunger och berör. En stund. Ofta eller sällan. En hand som stryker över håret, som "snyggar till", som smeker en kind eller håller handen. Så värdefullt…..

Vi behöver skärpa till oss och bli bättre på att SE dig när du kommer. Vi behöver dina tips och knep. Hur lyckades du där hemma den sista svåra tiden – med duschningar, hygien och vardagsbestyr?  En ifylld levnadsberättelse om vanor och önskemål är oerhört värdefull. Vi är många som ska hjälpa, kanske hundratals och under många års tid. Vi måste få veta för att kunna göra ett bra jobb.

Dina kunskaper – det är ju de som är själva guldet  Vi behöver få ta del av dem för att du lättare ska kunna gå hem och vila, resa, lösa korsord, sova gott och kunna leva tryggt i att ditt beslut var det rätta och att din kära är i goda händer. Vi som ska vara gäster i ert liv den sista tiden.

 

En bra investering

Av , , 6 kommentarer 11

Idag har jag flera viktiga uppdrag. Så här på morgonkvisten är jag nöjd med beslutet att försöka utöka sömnmängden. Ser jag inte aningen mindre hålögd ut än vanligt? Ser redan fram emot kvällen. Gääääääääsp.

Har du kanske några konkreta och inspirerande livsstilstips så är jag förstås tacksam för dem. Eller sitter du på en positiv historia, ett lyckat resultat eller en smalare rumpa så dela gärna med dig i en kommentar eller en gästblogg om detta. Maila din gästblogg till gunnel_f@hotmail.com

Asketiska hälsoprofeter  med orimliga teorier bör uppsöka ett annat forum. Det här handlar om något helt annat – Hållbarhet, Livsglädje och vanlig hederlig folkhälsa. Tips från vanligt folk som kämpar på i tysthet emottages med tacksamhet. Ideer om hur man kan lura eller kväsa latmasken och sötsuget emotses med förväntan.

Några fredagar framöver kommer jag att skriva något inlägg om hur det går för mig . Vad säjer ni Kina,Helen Anne-Marie och Jan?  Ska vi se om vi tillsammans kan jobba med oss själva och hitta någon strategi som fungerar när det gäller sötsug, sömn, kost eller motion? Fatta ett personligt beslut och börja i det lilla. Hoppas att några fler hakar på.

I fredagssnacket skulle det vara kul om ni kommenterade hur det går för er. Ha en bra dag gott folk!

Bön och fasta – En utmaning

Av , , 6 kommentarer 9

Snart på väg till hälsokontrollen. En stilla bön om att sockervärdena är normala. Jag har diabetiker att brås på och är ju svag för sötsaker så risken finns att kroppen nu börjar säga ifrån. Det blir en svår karaktärsutmaning.

Ingen som inte brottats med sötsugsdjävulen kan uttala sig om detta i tvärsäkra ordalag och hur jag ska hitta ett sätt att avstå från farligheterna det övergår mitt förstånd, men på något sätt måste jag bara försöka.

Kanske man skulle våga sig på en utmaning. Finns det någon eller några som skulle ha lust att haka på ett försök att avstå från det söta, försöka bryta vanans makt, bli piggare och säja morsning och goodbye till några malplacerade kilon?

Hur i fridens dagar det ska gå till vet jag inte än, men förslag emottages tacksamt.

Mer än hjärna

Av , , 10 kommentarer 8

Något är inte riktigt som det ska. Det har varit svårt att hålla tankebanorna klara, att koncentrera sig, planera och få ett sammanhang i tanken senaste veckan. Huvudet känns mosigt och kroppen likaså, speciellt min vänster arm o ben. Stressen  över att allt inte går som på räls bränner i ryggraden. Det är frustrerande och en aning oroande. Man vill ju att allt ska rulla på i sin vanliga lunk.

I och för sig nyttigt att få känna på en liknande känsla som det måste vara i början av en demensutveckling. Det borde få mig att lättare förstå och leva mig in i känslan när hjärnkapaciteten börjar svikta, men om jag inte lyckas "vila i mig i form" denna helg, så får det nog bli ett besök hos farbror/tant doktorn. Jag ska på 50årskontroll till veckan i vilket fall som helst.

I dag har jag tagit ledigt, vi har landat i Gauto och här finns inga måsten just nu. Grå suddiga bomullsmoln  ligger lågt och kamouflerar fjällvärlden till oigenkännlighet, det blåser lätt och här i soffhörnet känns varmt och trivsamt.

Jag ska försöka mig på att "bara vara", fokusera på att vara här och nu. Hitta någon liten energidepå i själens gömslen, försöka tanka upp den. Kanske elda, skriva lite, fiska och vara ute i naturen om vädret och kroppen tillåter.

Kanske man lätt glömmer bort sig själv i alla omsorger om andra? Till dig som arbetar i vård och omsorg eller skola och har ett jobb där du ständigt ger av dig själv till andra – till dig och till mig själv vill jag rikta en omtanke och uppmuntra till att unna sig egen tid, påfyllande aktiviteter, kärlek och värme. Vi måste vara rädda om oss själva för att vi ska orka vara rädda om varandra.

 

 

10 kommentarer
Etiketter: , , ,

Arbetsglädje

Av , , Bli först att kommentera 9

Vilken hållning ska man inta?

Det här med arbetsglädje är ett kapitel för sig. Hur ofta slår man upp sina ljusblå med ett stort leende på läpparna inför tanken att jobba? Inte särskilt ofta va? Inte ens om man har ett toppenkul och viktigt jobb.

Ofta känns kudden som skönast och sällskapet som trevligast just när klockeländet drar igång och riktar sina blästrande ljudkaskader just mot den lilla mjuka drömmande trumhinna som råkar vara vänd mott nattygsbordet. Terror är ordet.

Hos oss ställer jag frågan: Du eller jag? Svaret är alltid detsamma: Du först.

Det gäller då att snabbt innan tanken falnar kasta sina lurviga över sängkanten och med medelålderns tilltagande stelhet i sin lekamen stappla till det lilla huset med hjärta på dörren. Först i duschen öppnar jag ögonen.

Arbetsglädjen brukar sällan ge sig tillkänna förrän efter morgonkaffet och ofta då efter en revelj av kollegors eller familjemedlemmars glada röster och härliga skratt. SÅ mycket påverkar omgivningen vilken tonart som dagen kommer att gå i.

Ledsna sura eller suckande kollegor smittar värre än den aggressivaste svininfluensa. Surgubbar i trafiken likaså. Med andra ord så är det viktigt att ta sig en funderare över vilken inverkan jag själv har hos den jag möter. Tänk vilken makt vi har över varandra. Uttrycket: "Make my day" syftar nog på just detta.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,