Vilken hållning ska man inta?

Det här med arbetsglädje är ett kapitel för sig. Hur ofta slår man upp sina ljusblå med ett stort leende på läpparna inför tanken att jobba? Inte särskilt ofta va? Inte ens om man har ett toppenkul och viktigt jobb.

Ofta känns kudden som skönast och sällskapet som trevligast just när klockeländet drar igång och riktar sina blästrande ljudkaskader just mot den lilla mjuka drömmande trumhinna som råkar vara vänd mott nattygsbordet. Terror är ordet.

Hos oss ställer jag frågan: Du eller jag? Svaret är alltid detsamma: Du först.

Det gäller då att snabbt innan tanken falnar kasta sina lurviga över sängkanten och med medelålderns tilltagande stelhet i sin lekamen stappla till det lilla huset med hjärta på dörren. Först i duschen öppnar jag ögonen.

Arbetsglädjen brukar sällan ge sig tillkänna förrän efter morgonkaffet och ofta då efter en revelj av kollegors eller familjemedlemmars glada röster och härliga skratt. SÅ mycket påverkar omgivningen vilken tonart som dagen kommer att gå i.

Ledsna sura eller suckande kollegor smittar värre än den aggressivaste svininfluensa. Surgubbar i trafiken likaså. Med andra ord så är det viktigt att ta sig en funderare över vilken inverkan jag själv har hos den jag möter. Tänk vilken makt vi har över varandra. Uttrycket: "Make my day" syftar nog på just detta.