I äldreomsorgen pratade vi ofta om "guldstunder". Idag fick jag en tvättäkta guldstund, denna daggvåta augustimorgon, med min lille sonson på utflykt till lekparken här intill. Det var där och då det verkliga Göteborgskalaset ägde rum. Bara han och jag, en festis, ett par mariekex och lite frukt. Världen var full av små mirakel, en liten snigel med sitt hus och sina fina spröt som sakta kröp över stigen. En fin hund, ett jättestort kastanjeblad, ett lönnlöv och duvornas hoanden. Med ens tycktes essensen av livet omge oss. En liten pojke och hans mormor i samspråk om fina små upplevelser där vi gick stigen fram. Han varma lilla hand i min, fridfull grönska och glittrande barnskratt från parken. En stund som mormor sent kommer att glömma.