Vaknade tidigt till en underbar syn. Utanför kojfönstret låg vattenytan blank, himlen var blå och de små vita husen låg som ett vackert pärlhalsband längs vattnet. Vi somnade sent omsider efter en trevlig kväll där hela sällskapet om ca 40 pers bjöds på middag av jubilaren Thomas och Kerstin hans fru.

Istället för John Blund, infann sig för min del ett mystiskt sorlande ljud som onekligen lät som om vatten läckte någonstans. Efter att ha försäkrat mig om att det var torrt på R:s del av sängen;) så började vi söka vart ljudet kom ifrån. Vi kom aldrig fram till någon lösning utan somnade till sist ändå.

Som den gamla landkrabba jag är, så ter sig understundom  båtlivets alla nya termer något ovana och båtars konstruktion är ännu ett lite småfarligt mysterium, men R öppnade i den sammetsmjuka medelhavsnatten sin trygga ingenjörsfamn och försäkrade den här lilla oroliga inlandsbon om att vi knappast kommer att sjunka. Erinrade mig ett uttalande jag tidigare gjort angående mig själv: Jag har genom året tillägnat mig stor flytkraft och det ska nog till en kraftig karl eller stora naturkrafter för att lyckas dränka mig!

Idag bär det av till Hydra en närbelägen ö. Det ser ut som att ännu en underbar dag ligger framför. Vår skeppare Pelle är en fantastisk man med sin trygga framtoning, mysiga personlighet och sina kunskaper. Vi är i goda händer!