I bibeln berättas det om ett land som flyter av mjölk och honung. Ett land av sötma och snabba kolhydrater. Nog föredrar jag detta nirvana med manna från himlen framför ett land som flyter av bacon och kokosfett, men men . I dessa tider dikterar den ena hälsoprofeten efter den andra mängder av olika metoder och dieter för att ta oss ur välfärdsträskets plumsande i fetma och ohälsa.

Någonstans på resans gång känns det som om det blivit en fnurra i evolutionen. Jag menar att det borde ha varit inprogrammerat så att vår längtan egentligen skulle ha gått till broccolin, linfröna, morötterna och promenaderna. Men vad händer i det verkliga livet…..Till vad står vår trängtan fram på eftermiddagen när både solen och blodsockret går ner? Jo till hägringar av skumtomtar, schweizernöt och kanelbullar som fyller vår skamliga längtans shoppingvagnar med kostsam bukfylla, snabba blodsockerflusher och dyrköpt ångest.

Jag läste Kalles råd angående dieter, och som av en händelse så har jag precis funderat på hur vi skulle klara av att följa den diet han föreslår. Tanken är god. Tyvärr är inte karaktären lika god. Och så det sorgligaste av allt…..att skiljas från livets krydda…kolhydraterna. Det motsägelsefulla i att det allra godaste är det allra ondaste.: Bullarna, pastan, brödet, riset, gröten, palten, sockret, frukten….allt det som ger livet sin mening . Vid blotta tanken kan jag vakna kallsvettig i en mardröm att en rabiat Anna Skipper står och tömmer vårt kylskåp, att semmelpåsarna och kladdkakorna krossas av sopbilens käftar. Usch…..

Ja som ni hör så behöver vi troligen en rejäl avgiftningskur både R och jag. Det återstår att se om en relation kan behålla sin kraft och värdighet en sen eftermiddag i abstinensens och det låga blodsockrets skymningsland.