Etikett: cementgrillringen

Tjäderspel i barndomslandet

Av , , 4 kommentarer 35

Några gånger per år under min barndom så for vi ut och "campade". Det innebar att vi knökade in oss i den grå Volvo Duetten och styrde kosan till något av våra standardutflyktsmål – Orrträsket eller Rastplast´n. Orrträsket är en sjö mitt i den glesaste av glesbygder mellan myr och berg ett par mil hemifrån. Mitt i skogen intill vägen och sjön öppnade sig en glänta där en fin iordningsställd rastplats fanns. Poängen med utflykterna var naturligtvis att grilla korv – eller "sot körven" som Pappa sa. Han brukade istället för att trä korven på egenhändigt tillsnickrade grillpinnar, ställa den öppnade korvburken mitt i glöden och koka korven, vilket vi barn fnös indignerat åt. Medans jag skriver kan jag nästan känna den doft av tjärved och djungelolja som omgav oss. Känna smaken av Nattkorv och Slotts senap. Detta var före ketchupens tid.

Orrträskscampingen kombinerades ibland med att Morfars och Karl-Axels gjorde oss sällskap och kom körandes från andra hållet – från Lycksaberg. Mysig samvaro kring cementgrillringen, kaffekokning över öppen eld, mammas goda smörgåsar och saft tillsammans med lite fiske efter aborre eller inplanterad harr i sjön var klassiska aktiviteter. I den sjön har jag fått mitt livs enda kilosharr på en liten droppenspinnare. Det var alltid lika trevligt att campa, och ibland fick man en alldeles egen ljummen sockerdricka. Loranga var min favorit. Så gott! Visst var väl allting en smula godare innan kylbagarnas tid?

Rastplasten ligger vid en av Vindelälvslaxens lekplatser 1 mil uppströms Vindelgransele och fick sitt namn efter att tryckfelsnisse faktiskt levererat en vägskylt med texten: Rastplast. Så här 40 år efter att skylten bytts ut lever namnet ännu kvar i folkmun. Nu står det Vindelälven 200 m på skylten och platsen är ett populärt utflyktsmål vid älven än i denna dag. En sandravin ner till älven, chans till öring eller lax och vacker tallskog gör platsen toppenfin. Ibland cyklade vi dit på skolutflykt. Fast fröken hon körde bil sakta,sakta i sin ljusblå Opel strax bakom vår cykelkaravan.

Ett annat nöje var att åka ut på en öde skogsväg på försommaren. Till vägs ände. En av de där vemodiga ljuslila försommarkvällar när naturen liksom håller andan inför vad som komma skall. Alla satt vi knäpptysta medans pappa vevade ned rutan och började härma skogsfåglar som orre och tjäder. Han var skicklig, och snart närmade sig fåglarna. Vi kunde till slut ha flera fåglar runt bilen och det gällde att sitta riktigt stilla för att inte skrämma dom. Det var en andäktig och fantastisk känsla.

På fettisdagen åkte mamma och de andra skogshuggarfruarna ut till rastkojorna med semlor till sina timmerhuggargubbar. Det var också en alldeles speciell stämning doft och ett riktigt äventyr. Semla med varm mjölk i tallrik. Mmm. Fina minnen från barndomslandet – min skatt.