Drömmar av silver, drömmar av gull
Vakna för månens och kärlekens skull
dagdrömmar,s
Ni känner igen strofen eller hur?

Drömmar….. Förutom en bild av en alldeles underbart spröd liten småkaka, väcker ordet en mängd andra associationer och minnen hos mej.

Dagdrömmar – förkom mest i ungdomen då man hade utvecklat konsten att hänge sej åt vistelse i luftslott till fulländning. Då handlade de oftast om kärlek och framtid och kom oftast i kölvattnet på längtan, väntan på ett telefonsamtal, ett brev, eller ett möte och ofta i samband med ’Starlet-läsning’. Företrädesvis dagdrömde man när man vandrade vägen mellan Domeijs och hemmet. Skulle det ligga ett brev och vänta där i postfacket? Nuförtiden är det svårare. Man är mer krass, följer koncentrerat livets snitslade bana och är mer obenägen att improvisera och ta dagen som den kommer. Men ibland kan jag sakna dagdrömmarna. De tillförde ju onekligen livet en ny dimension av möjligheter.

Mardrömmar – är jag tack och lov nästan helt förskonad ifrån. Den senaste mardrömmen jag kan minnas måste ha varit när jag i 5-6 årsåldern drömde att den bruna tjuren som körde den grå traktorn på ’Nils Holgersontapeten’ i min barnrum kom ut ur väggen och skadade mej. Glömmer sent förtrytelsen i mitt barnahjärta när jag för syskonen påstridigt skulle överbevisa dom om att detta faktiskt hänt ’på rikt’ och visade klösmärken på mina överarmar. Ljudet av deras råbarkade skratt och känslan av att inte bli trodd, sitter etsat i hjärnbarken.

En falsk sanndröm – med ett så förvirrande begrepp kategoriserar jag en av de drömmar som bitit sej fast i snart 25 år. Situationen är absurd, men jag vill börja med att ge en liten faktabakgrund för att göra det hela mer begripligt. Vid den tiden jobbade jag som postkassör och mötte många människor dagligen i luckan. Däribland en hel del företagskunder. På Helektron jobbade vid den här tiden en kille som ofta gick företagsärenden på posten. Vi hälsade nästan dagligen på varandra och utbytte ibland någon artighetsfras, men jag minns inte hans namn.

Något år senare drömmer jag en märklig dröm. Jorden är helt översvämmad av vatten, så till den milda grad att jag ser horisonten rundas och allt runt omkring mej består av mörkt och farligt vatten. Jag håller på att drunkna och kämpar för mitt liv. Inte en människa i sikte. Då ser jag hur en vit, öppen, ganska snabb motorbåt närmar sej. I aktern står en ensam man och kör. Det är han – killen från Helektron. Han är klädd i orange livväst och han blonda hår fladdrar i vinden. När han kommer fram till mej stänger han motorn, båten sänker sej ner, han böjer sej fram – sträcker ut en hand och drar upp mej i båten. Jag fylls av en intensiv känsla av tacksamhet över att han räddat mitt liv. Där tar drömmen slut. Än i denna dag tänker jag på honom med varm tacksamhet, fast jag inte har en aning om vem han är och har inte sett honom på snart 25 år. Märkligt eller hur!

Gamla mor har en stor tilltro till drömtolkning och vädrets inverkan på människan. Jag vill addera ’fullmånen’ till dessa faktorer. Hörntänderna känns faktiskt lite svårare att dölja bakom överläppen dessa dagar. Fråga en barnmorska vad som händer med tillströmningen av födande kvinnor med vattenavgång vid fullmåne.

I ’Drömmar etapp 2’ vill jag delge er den fantastiska dröm jag hade när jag och min syster satt vid min pappas dödsbädd. Samt litegrann om framtidsdrömmar.Håll utkik.