Etikett: facebook

Djuren i Sandviken

Av , , Bli först att kommentera 28

Ska ägna en stund av morgonen åt att lägga in ett nytt fotoalbum på vår facebooksida, Sandvikens Fjällgård AB, med några av mina samlade bilder på djur vi fått se de här åren i vykortet, samt komplettera albumet med Sandvikens blommor som jag fotat  sedan i maj. Det här ovanligt tidiga året har gjort att växtligheten exploderat och det är full sommarblomning här nu. 

Det känns viktigt att ha en levande och aktuell facebooksida för företaget. En sida där det ofta händer något, som gör folk nyfikna och där man kan hitta dagsaktuella inlägg från oss. G¨å med och "gilla" sidan – även du, och dela vidare till dina vänner. Hjälp oss att sprida info om att vi finns i Sommarsverige.

 

Strunta i makaronerna!!

Av , , 2 kommentarer 56

 

Fick en bukett blommande hägg av ett par norska vänner som tittade förbi idag. Doften slog emot mig – full av blommande nostalgi. Här växer varken hägg eller syren, så jag blev verkligen glad. Vemodiga och glada bilder dansade snabbt förbi bakom tidens vaselinsuddade lins. Minnen från morsdagar, från skolavslutningar och från unga hjärtans trånande. På facebook delade  just en av mina vänner en alldeles underbar liten dikt skriven av Alf Henriksson som jag aldrig läst förut. Den gick klockrent raka spåret in i hjärteroten  via tårkanalerna. Så sann och så koncis. Jag delar den till dig som kanske också har en tendens att skjuta upp livets små njutningar till en annan stund – när du har tid. Sedan.

 

Jag såg att häggen blommade,

det kom en doft av den.

Då gick jag till min älskade

och sade: Se och känn!

Hon stod vid makaronerna,

hon sydde på en klut.

Och när hon lyfte blicken

hade häggen blommat ut.

 

 

Ännu en gäst

Av , , 2 kommentarer 13

Idag kom ännu en gäst som hittat hit tack vare mina skriverier. De här nya sociala medierna som bloggar och Facebook är värdefulla kanaler för oss i spridandet om information kring vår anläggning. Vi är tacksamma för alla som hjälper oss och skickar länkar eller tips vidare i bekantskapskretsen. Strax kommer ett gäng jägare söderifrån. Nu ska här eldas i deras stuga, så de får ett varmt välkomnande och rena kuddar.

Domens dag….

Av , , 4 kommentarer 13

Aldrig hade jag väl trott att mina gamla trotjänare, paltgrytan av aluminium och den rostfria storgrytan någonsin skulle ifrågasättas. Är det något i köksskåpen som har evigt liv, så är det väl dem och gjutjärnsgrytan. Storgrytan fick jag en gång i tidernas begynnelse som bröllopsgåva. Jag minns att vi beslöt om delad vårdnad av paltgrytan vid skilsmässan, men i praktiken har den alltid stått hos mig och tagit upp ett helt köksskåp med sin dryga rondör.

Tänk att min salige svärfar skulle få rätt i fråga om rostfritt – att det håller minst lika länge som kärleken. Grytan finns iallafall kvar och många är de mätta magar som plägats och goda rätter som tillagats i den genom åren. En epok går nu i graven om vi faller till föga för det nya påfundet, induktionshällen, vill säga. En kylskåpsmagnet blir domare i målet. Är inte grytbotten magnetisk så funkar det inte. Facit visar att endast ett par av mina grytor och pannor klarar testet, så nu står jag här och är ambivalent. Ska man ha dem som förrådsutfyllnad i evinnerlig tid för att överlåta åt nästa generation att ta hand om dem, eller ska man forsla bort dem?

Sä ohullt!! Så skulle min lilla mor säga, och jag håller faktiskt med. Aluminium….blotta ordet andas gift och farlig rabarberkompott. Varje gång man passerar Sundsvall och Gränges så skäms man rodnande för att man är en del av den miljöförstörande mänskligheten, men nästa dag slår man likafullt skenheligt  in grillresterna i aluminiumfolie. Hatkärlek kanske man skulle kunna kalla mina känslor för detta material.

Detta blev ett för svårt beslut att fatta ikväll så nu packar jag helt enkelt ned grytorna och därmed jämnt. Man får väl helt enkelt ta med sig en kokplatta när det blir dags för paltkok, eller vad säger ni gott folk? Jag har ju en innestående paltlektion/kokning som jag fick av min syster S – tillika facebookgruppen Pitepaltens vänners grundarinna.

Att grytorna fyller upp en hel kartong på egen hand får man helt enkelt stå ut med, för "små grytor har också öron"

Rörd till tårar

Av , , 4 kommentarer 16

När jag läser vad min fantastiska syster S har satt för status  på sin Facebook idag på sin allra första semesterdag, så blir jag alldeles rörd och full av värme och beundran. Hon är verkligen ett föredöme för oss andra latmaskar. Min osjälviska och tillika handlingskraftiga syster som förutom sitt krävande heltidsjobb dessutom är volontär, gör goda gärningar och är en glädjespridare av rang. Så här skriver hon min älskade fina storasyrra:

Tänk att så lite kan göra en medmänniska glad! Fick skjuts hem till min sängbundne rödakorsfarbror med en 20′ tv (hans har varit trasig sedan i våras), fixade kanaler, letade reda på en liten bordsfläkt, kokade lite kaffe och tittade på Emil i Lönneberga med honom. Första ggn jag hört honom skratta på månader. Bra start på semestern ♥

Sandvikens Fjällgård på facebook

Av , , 6 kommentarer 14

 

Sett från fjället ligger Sandviken där nere som ett smycke i allt det blå. Fotot är taget av R. Pedersen

Min nya facebookgrupp Sandvikens Fjällgård är öppen för alla intresserade. På ett par dagar har vi nu 136 medlemmar som vill följa vår resa. Vi har där fått kontakt med några av Sandvikens stammisar som även delat med sig av bilder och tips. Det är rena gottebordet för oss att hämta inspiration ur, nu när vi jobbar som rackarns här hemma med att avsluta vår Sörforsepok. När man får se ljuvliga sandstränder, vita fjälltoppar och naturen där uppe i all sin prakt, då känns det genast lite lättare att jobba på en stund. 

Nu och då så ramlar det in små spännande och härliga mail från okända människor som  vill berätta något eller dela en känsla. Det är nästan det roligaste med bloggandet, alla dessa fina människor som på ett eller annat sätt tar kontakt. På facebook pågår en recepttävling på tänkbara Sandviksdelikatesser. Vill du  vara med så är du hjärtligt välkommen med ett bidrag.

Min kära gamla vän

Av , , 2 kommentarer 20

Min gamla vän och kombo Karin som jag delade ljuvt och lett med under musiklinjetiden i H-sand  för typ hundra år sedan, är återfunnen.  Det är många år sedan vi senast sågs, men jag har tänkt ofta på henne och nu ringde hon mig denna lyckoafton när jag satt i bilen på väg hem.

Inspirerad av den allmänna återträffsyran på Facebook av själar från det förflutna, lyckades jag hitta hennes syster för en tid sedan och få tag på en aktuell mailadress. I kväll ringde hon och vi pratade fort och länge – precis som på den tiden det begav sig.  Det känns varmt i hjärtat!