Nyss, när jag stod nedanför stugan och fiskade så hörde jag plötsligt  ripans karaktäristiska ljud. 75 m bort i björkriset satt en liten flock snövita ripor och betade. De var knappt synliga i allt det vita, men då och då flaxade de till och omgrupperade sig . R smög närmare och lyckades fånga dem på bild innan de insåg vem de hade att göra med och flög sin kos. Om det var dalripa eller fjällripa hann vi inte se, men det kändes fantastiskt att få se dem så nära inpå. Det hade förstås varit fantastiskt att dessutom få en röding eller två, men förutom ett par försiktiga napp så blev det inget. Nu ska vi strax packa ihop och dra oss hemåt via Vindelgransele och lilla mor.