Muttrar lite över kallblåsten, gör undan förmiddagsgöromålen i butiken och inne och gruvar mig för att gå ut och fortsätta påta i jorden. Det som jag är rätt dålig på, eller som jag kanske inte sätter högst på listan över saker jag helst vill göra. Förmodligen fick jag en överdos i barnaåren – bondjänta som jag är. Men likväl måste det trista tunga göras. R är hemma igen så vi fortsätter att så sakteliga beta av de saker som ligger överst på den gemensamma  första prio  att göra-listan. Eftersom det tillkommer tre nya saker för varje sak vi betat av så växer listan ständigt vilket känns aningen tröstlöst. 

Kallblåst är inte min och kroppens favoritväder precis och jag känner – precis som mor min – av kallblåsten i leder och muskler. Men nu skrudar jag mig i vindtätt, oskadligt och omatchat för att ge mig ut och tampas med sånt som inte får växa här och sånt som vi gärna ser växer här. Dessutom blir det bilstädning idag. Man skulle ha haft en personlig coach – en sån där kvinna som alltid var med i skogsplanteringen i ungdomens dar. Ett starkt glatt och peppande fruntimmer som älskar att arbeta i det gröna. Som gör att arbetet går som en dans. Men jag får försöka vara en sådan myself.  I mitt lag idag R det ju bara vi – me, myself and R. På´t bara!