Etikett: fjällvärlden

I Långkalsongland

Av , , Bli först att kommentera 43

 RSolen har lyst över oss idag och fjällvärlden bara gnistrar. Stenhårt non-stop-jobb från tidig morgon till sen kväll kräver sin tribut. Kan för en sekund längta till påsktiderna i Gauto där man kunde vara ledig och fri. Endera seklet ska vi prova på det igen. Tills dess får vi minnas och glädjas med alla dem som har möjlighet att njuta av fjällvärldens möjligheter. 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Kärlek är…..

Av , , Bli först att kommentera 39

 

Kärlek är…att få frågan: Vill du ha grillat när du kommer hem idag? Fick frågan inför hemresa från A-plog idag av den i vanliga fall så ohuslige R. Mätt, trött och lättad efter dagens anspänning bänkar jag mig vid mitt fönster mot fjällvärlden, där genast några nya spännande fågelarter och ett par kärlekskranka rävar som raskade på den svarta isen, uppenbarade sig.

Skotersafari

Av , , 6 kommentarer 33

En typisk lördag i Sandviken och folk ger sig ut på sjöar och fjäll med sina skotrar pulkor och kälkar. Man upphör aldrig att förundras över mångfalden och kreativiteten i konstruktioner och utföranden. Jag minns med värme pappas första skoterkälke av bräder och skivor på ett kälkunderrede. Några renskinn på och det blev riktigt komfortabelt. Här är det mestadels moderna maskiner, snygga designer, och dyra märken som florerar. Det märks att många är genuint intresserade av skoterlivet och satsar på riktiga grejer.

I eftermiddag får vi fint besök av Robbans vän, Tomas K.  Han inte bara seglar sin båt Eufori i medelhavet utan tar också det bästa av vårvintern och färdas ned genom fjällvärlden per skoter med ett par vänner.Bara idag färdas de 25 mil. Det är klart att man måste ställa fram något riktigt gott när man får så fint besök. Det blir min specialare – Älgfärsbiffar med västerbottensost/baconfyllning.

Akvarelltankar

Av , , 2 kommentarer 30

Funderar lite på att söka fram mina akvarellfärger och prova på att måla. Jag har aldrig provat på allvar förut, men det kanske är som med skrivandet – att det plötsligt bara finns där och kommer ur själen och fingertopparna alldeles självklart och naturligt. Här finns så oändligt många färger skiftningar och motiv i naturens skönhet. Robban sitter här bredvid och ser ut som en alldeles lämplig modell : Glommersare i motljus…eller kanske ett stilleben med skinnbyxen rutigskjortan och storstövlen…eller varför inte lite kroki…med namnet Hwintervit…..Han har ju varit lite blek och kroki på sistone:))

Lucka 18. Om Julgranar, Julkrubbor och Nedräkning

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Alla dessa nedräkningsdagar före dopparedan. Minuterna sniglade sig fram. Även om det var mycket roligt som hände, så kändes de sista dagarna fram till julafton så outhärdligt långa.

Dan före dan, före dan, före dan…………..före dopparedan.

I postfacket droppade julkorten in. Predikanten kom med "Julsnö över fjällen" en jultidning med kristna förtecken, och man slukade girigt de målande berättelserna, om snö, umbäranden i fjällvärlden, om frid och om Guds nåd i juletid.

Vi hade några figurer ur en julkrubba i förskingring. Ett Jesusbarn i en keramikkrubba som ständigt välte omkull, en ensam Josef, en haltande herde, en knäböjande vise man och en luggsliten åsna var allt som återstod. Man fick föreställa sig stallet, änglarna och resten av sällskapet i fantasin.

Något år hade jag åstadkommit en "Maria Modellera" placerad i en skokartong med några extra får samt en pappängel för att göra krubban komplett, men den riktiga stämningen infann sig aldrig riktigt med dessa substitut. Med lite sång gick det genast bättre:

"När Jesusbarnet låg en gång, på krubbans halm vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus, den första julens stora ljus.

Nu tända vi i granen snart, små ljus som skina varmt och klart,
och alla barnens tankar gå, till barnet där på krubbans strå"

Kvällen före julfton var det så äntligen dags att klä granen. Den hade stått inne i hallen under dagen och droppat av. Nu breddes den runda vita julgransmattan med mönster i rött och grönt ut under storfönstret inne i rummet. Ibland hade de hunnit före "däre Ivans" och man såg julgransljus glimma i hörnfönstret borta i deras hus.

Den efterlängtade julsakslådan var uppburen från källaren, och där i träullen så låg alla julgranssakerna och väntade på att få sin plats uppe på någon av grenarna.

Några blanka bollar i olika färger, vackra färgglada glaskottar, de svenska gulblå flaggorna, guldglittret, smällkaramellerna som jag och mina storasyskon gjort, och så som pricken över i:et – toppstjärnan av gräddvit plast, med små perforerade hål.

Den allra finaste saken låg längst ned. Det var en liten näsapa med vit hatt i som satt i en liten korg undet en orangeguldig luftballong av skiraste glas. Den hängdes alltid på en gren ungefär mitt på granen i en guldtråd. 

Apan tedde sig trots sin exotiska outsiderstil som en kär gammal vän. Hans ansiktsuttryck väckte min fantasi, och jag minns att jag grubblade på vart han var på väg, varifrån han kom, och vad som rörde sig i hans bruna lilla huvud, under den lilla matroshatten.

Sist av allt, när pappa hade fäst julgransljusen, så återstod bara det allra högtidligaste, nämligen att tända granen, släcka i taket och beundra den typiska "Alvargranen’"i all sin prakt. Pappa valde alltid sirliga luftiga granar med ganska korta barr. Änglahåret höll vi nästan på att glömma bort, men det fästes till sist med lite blandade känslor på ljusen.

Nu fanns ingen återvändo. Syskonen var på väg hem, hjärtat hos en liten flicka bultade av förväntan, och den klädda julgranen lyYste så vackert, och blinkade liksom lite till hälsning till de andra granarna, som nu lyste i de omkringliggande husen. Hos Ivan Önnerlövs, hos Allan Skoglunds och hos Sixten Erikssons.

På pianolisten stod segertonernoterna uppställda med bokmärkstråden på uppslaget för Fröjdas vart sinne, julen är inne, frälsaren kommen är. Se huru ljusen brinna i husen, prisande vännen kär.

OBS! Visst följer du min kalendertävling? Varje dag fram till jul ska du hålla utkik efter en extra versal (stor bokstav) Dessa 24 bokstäver bildar baklänges en strof ur en känd julsång. Läs mer i instruktionerna 30/11

Rösta på Oliver

Av , , Bli först att kommentera 19

Mormors killerill är med i en tävling. Hjälp mig att rösta på Oliver. Här är han på besök hos oss och utforskar fjällvärlden. Gulleplutten! 

Här kan du rösta. Du hittar honom på rad 4 längst till vänster. http://www.lifestone.com/tavling/lifestonetavling_se/galleri.php?manad=Oktober+10

Tack på förhand!

Morgon mellan fjällen – På riktigt!

Av , , 4 kommentarer 27

Att vakna på den här platsen, komma ut och känna den klara luften, se sjön ligga spegelblank och spegla de mäktiga bergssidorna känns overkligt och härligt. Vi har sovit som små grisar inatt efter dagar av hårt jobb och anspänning. En god middag och en mysig kväll med J&M avslutade vår ankomstdag till Sandviken. Ett varmt mottagande av Helén och Dan kändes fint i hjärteroten. I huset råder uppbrottsstämning och de håller på att packa samman sitt bohag inför flytten. Vi bor i en 6-bäddsstuga med utsikt mot sjön och mot den vackra fjällvärlden. Från husets balkong har man en otrolig utsikt mot Norge, och alldeles rakt över vägen bara 75 m från huset står älgar helt orädda och slickar på saltstenen.

En av stamgästerna berättade igår för oss att de förutom älg, sett lo, järv, björn och även varg i området. Ett par från Trollhättan är här för 25:e året i följd, och vi har redan fått tips på många vandringsstigar och fiskeställen. Idag ska vi ut på sjön och se oss omkring. Rekognocera så att vi när värmen kommer till helgen vet vart vi ska bege oss för att bada. Kanske, kanske det kommer en badbild på Robban – augustis badpojke. Om ni har tur kanske han inspireras av de djärva kalenderpojkarna från närbelägna Jutis och rullar upp "grönbyxerna" ända till knävecken.

Västerbottning i exil

Av , , 12 kommentarer 10

Tillbaka igen i det gröna sköna Sörfors. En vacker sommarkväll som denna när solen försvinner bakom bergen och då ängarna och himlen smälter samman i ett trolskt somrigt ljus, då skulle man nästan kunna tänka sig att stanna här lite till, även om Sörfors trots sin synbara charm, aldrig riktigt känts som "hemma"i mitt hjärta.

Det tar emot en smula att omgruppera hemlandstonerna till norrbottnisk touch, men det känns onekligen spännande. I själ och hjärta kommer jag naturligtvis att förbli en "inlandsjänt" från Västerbottens hjärta Vindelgransele på temporärt besök i den vackra norrbottniska fjällvärlden för några år av det snabbt flyende livet.

Ställer mig själv frågan och funderar om jag ska fortsätta att skriva i Vk:s blogg men bestämmer mig för att fortsätta tills vidare i alla fall.