Det här med skrivandet har blivit en hälsofaktor såväl som en del i min vardag och även ett slags dagbok för mig. Viktigt och mer berikande än man kan tro. Ibland kan jag ångra att jag inte skrivit dagbok genom livet. Det skulle ha varit intressant och hjälpt minnet på traven. Vissa perioder vill man eller orkar man inte minnas mycket av. Som tur är så lägger glömskan sitt förlåtande täcke över smärta och skuld.

Det är sällan som jag sätter mig med en plan på vad jag ska skriva, men det kommer ändå alltid ut något ur fingertopparna. Innan jag hinner tänka så är det redan skrivet. Ett ordinärt blogginlägg tar på sin höjd några minuter att skriva. Ibland fylls jag av en känsla och får lyckan att glänta på en dörr i mitt inre, en föraning om vad om kan hända om jag släpper inspirationen och fantasin fri. Därinne finns många oskrivna tankar. Jag undrar om dagen kommer när jag får/tar mig tid att ostört få skriva. Ett experiment med ord känslor fantasi och erfarenheter. Men det kanske blir som för skräddaren i sagan – en tumme. Tills vidare håller jag skrivklådan i schack med bloggen. Det är ganska kul det med.